Det här är ett ganska långt inlägg om en stor inre stress och oro.
Egentligen finns ingen anledning till vare sig oro eller inre stress just nu. Barnen trivs med sina saker (så vitt jag kan bedöma och se), med vissa undantag förstås - som för oss alla.
Maken är i högform, vad gäller jobbet åtminstone.
Jag själv har en väldigt bra tillvaro just nu, förutom att jag är fattig på pengar - men det är självvalt så jag borde inte ens nämna det. Tycker fortfarande att någon borde uppfinna ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.
Ändå oroar jag mig för allt och inget och är ständigt spänd som en fiolsträng. Ibland när jag ligger i sängen är det som att jag nästan inte ens nuddar madrassen utan ligger ett par millimeter ovanför den. Och jag har jättesvårt för att slappna av! Och ja, jag vet, det finns massor med avslappnings-appar och jag har ett par av dem i min telefon, men hur gör man för att faktiskt komma till skott och lägga sig och lyssna på dem? "Jag gör det sen, ska bara först."
Det är ohållbart det jag håller på med. Jag känner att jag kommer stressa mig sjuk om jag inte skärper till mig.
Igår hade jag sådan kraftig migrän att jag faktiskt kräktes. Väldigt oskönt.
Hormoner eller post stress efter en ganska hektisk (?) helg? Middag på stan på fredag, tre nästan fyra timmar julmarknad på lördagen och flyttstädning av föräldrarnas lägenhet hela söndagen. Och jobba hela måndagen varav 1,5 timme som ensam lärare.
Muntlig redovisning på kursen på tisdagskvällen.
Jag är inte samma person som jag var för några år sedan, när jag orkade nästan hur mycket som helst, men det är otroligt svårt att inse.
Ganska länge nu har jag känt varningstecknen, utan att göra något egentligt åt dem. Det är dags nu. På allvar. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Var hänger den där nödbromsen t ex?
Egentligen finns ingen anledning till vare sig oro eller inre stress just nu. Barnen trivs med sina saker (så vitt jag kan bedöma och se), med vissa undantag förstås - som för oss alla.
Maken är i högform, vad gäller jobbet åtminstone.
Jag själv har en väldigt bra tillvaro just nu, förutom att jag är fattig på pengar - men det är självvalt så jag borde inte ens nämna det. Tycker fortfarande att någon borde uppfinna ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.
Ändå oroar jag mig för allt och inget och är ständigt spänd som en fiolsträng. Ibland när jag ligger i sängen är det som att jag nästan inte ens nuddar madrassen utan ligger ett par millimeter ovanför den. Och jag har jättesvårt för att slappna av! Och ja, jag vet, det finns massor med avslappnings-appar och jag har ett par av dem i min telefon, men hur gör man för att faktiskt komma till skott och lägga sig och lyssna på dem? "Jag gör det sen, ska bara först."
Det är ohållbart det jag håller på med. Jag känner att jag kommer stressa mig sjuk om jag inte skärper till mig.
Igår hade jag sådan kraftig migrän att jag faktiskt kräktes. Väldigt oskönt.
Hormoner eller post stress efter en ganska hektisk (?) helg? Middag på stan på fredag, tre nästan fyra timmar julmarknad på lördagen och flyttstädning av föräldrarnas lägenhet hela söndagen. Och jobba hela måndagen varav 1,5 timme som ensam lärare.
Muntlig redovisning på kursen på tisdagskvällen.
Jag är inte samma person som jag var för några år sedan, när jag orkade nästan hur mycket som helst, men det är otroligt svårt att inse.
Ganska länge nu har jag känt varningstecknen, utan att göra något egentligt åt dem. Det är dags nu. På allvar. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Var hänger den där nödbromsen t ex?