Var hittar jag nödbromsen?

Det här är ett ganska långt inlägg om en stor inre stress och oro.

Egentligen finns ingen anledning till vare sig oro eller inre stress just nu. Barnen trivs med sina saker (så vitt jag kan bedöma och se), med vissa undantag förstås - som för oss alla.

Maken är i högform, vad gäller jobbet åtminstone.

Jag själv har en väldigt bra tillvaro just nu, förutom att jag är fattig på pengar - men det är självvalt så jag borde inte ens nämna det. Tycker fortfarande att någon borde uppfinna ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.

Ändå oroar jag mig för allt och inget och är ständigt spänd som en fiolsträng. Ibland när jag ligger i sängen är det som att jag nästan inte ens nuddar madrassen utan ligger ett par millimeter ovanför den. Och jag har jättesvårt för att slappna av! Och ja, jag vet, det finns massor med avslappnings-appar och jag har ett par av dem i min telefon, men hur gör man för att faktiskt komma till skott och lägga sig och lyssna på dem? "Jag gör det sen, ska bara först."

Det är ohållbart det jag håller på med. Jag känner att jag kommer stressa mig sjuk om jag inte skärper till mig.

Igår hade jag sådan kraftig migrän att jag faktiskt kräktes. Väldigt oskönt.

Hormoner eller post stress efter en ganska hektisk (?) helg? Middag på stan på fredag, tre nästan fyra timmar julmarknad på lördagen och flyttstädning av föräldrarnas lägenhet hela söndagen. Och jobba hela måndagen varav 1,5 timme som ensam lärare.

Muntlig redovisning på kursen på tisdagskvällen.

Jag är inte samma person som jag var för några år sedan, när jag orkade nästan hur mycket som helst, men det är otroligt svårt att inse.

Ganska länge nu har jag känt varningstecknen, utan att göra något egentligt åt dem. Det är dags nu. På allvar. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Var hänger den där nödbromsen t ex?

Det är typ väldigt mycket nu

Först och främst är det lite stress inför kommande kurstillfälle. Inte så mycket att vi ska redovisa inför resten av klassen, utan mer för att uppgiften är så ... jag vet inte. Jobbig? Egentligen är den intressant, och det ska bli lite kul att hålla muntlig redovisning, men det är det här att jag måste göra den. Jag vill bestämma själv vad jag ska göra, och när jag ska göra det.

Det andra stora är morgondagens julmarknad. Jag vill inte stå och sälja lotter, och frysa. I tre timmar i ett råkallt Göteborg. Usch! Jag vill sitta hemma i soffan och skriva, eller kanske plugga.

Det tredje är  t e n t a n  ... Jag orkar inte! "Det är bara att plugga", säger min syster som går samma kurs. "Du tänker för alldeles för mycket." Och jag vet, hon har rätt, jag lägger orimligt mycket tid och ork på att oroa mig - utan att faktiskt sätta mig och plugga! (Blir lite trött på mig själv.)

Sedan har vi julen. Dels ska vi ha årets julkalas med kompisarna hemma hos oss, dels ska jag komma på och orka köpa julklappar till barnen.

Alla dessa måsten.


Lyxproblem, jag vet. Och jag vet också att allt brukar lösa sig! Helst om man tar tag i ett problem i taget. Jag har bara en extrem förmåga att förstora upp små saker till gigantiska jätteproblem. Jag tappar fotfästet och tumlar runt i luften. Oförmögen att hitta tillbaka till jorden. Som tur är har jag världens bästa man i mitt liv, som alltid får mig på fötter igen.

Liten rapport om livet

Det är jobb, studier och skrivande som upptar det mesta av mitt liv just nu. Och träning och rehab. Och kanske ett sommarhus till.

Jobbet känns jättebra. Eller jobben snarare. På alla sätt. På måndagar är jag i två 1:or och på fritids. På tisdagar är jag oftast ledig för att plugga, eller jobbar i särskolan eller träningsskolan om de behöver mig. På tisdagkvällar är det kurs. Onsdag - fredag jobbar jag eftermiddagar som avlösare, lugnt och behagligt.

På helgen försöker jag hinna med allt jag inte gör på veckodagarna, samt nojar över kommande tenta. (Och förmodad omtenta ...)

På det hela taget känns livet helt okej. Önskar bara att jag hade en bil till för att kunna övningsköra mer med barnen. Önskar också att jag inte oroade mig så mycket över tentan och referaten som ska skrivas, utan att jag var mer strukturerad och fick skrivet lite mer på romanen. Men det kanske löser sig ändå? Jag borde kanske sluta oroa mig.

Och så är det att överleva det här mörkret ... Men så fort vi kommer in i advent blir det ljusare igen - adventsstjärnor och ljusstakar och utebelysning i allas trädgårdar. Mysigt!

Tjejhelg

I lördags förmiddag åkte vi till Skövde för årets tjejhelg. I år var vi nio av tolv tjejer som deltog.

Efter en trevlig lunch på Den lilla krogen åkte vi upp till berget och checkade in på Billingehus. 

Inte mycket hade förändrats sedan vi var där för ca tolv år sedan. (Hotellet är på flera ställen förvånansvärt ofräscht och fult.) 

Vi gav oss i ut i gråvädret. Några sprang, andra joggade och jag promenerade.

Gymmet var trevligt och fräscht, liksom spa-avdelningen (fast så mycket till spa vet jag inte om det var. En bassäng och två bastu... vad blir bastu i plural?)

På kvällen åt vi en helt okej middag i restaurangen, med fantastisk utsikt över staden! Massor med trams och skratt blev det. Underbart!

Efter en fin frukostbuffé morgonen efter gick vi bort till kyrkan som låg alldeles intill hotellet. Vi hade blivit tipsade om att besöka den. Och wow! Besöker ni Skövde är kyrkan värt ett besök - ett måste - den otroligt fina akustiken! Fönstret! Utsikten! Helt fantastisk.

Innan vi åkte hemåt besökte vi en julmarknad i Blidsberg. Nedan syns ett utsnitt av den vackra herrgården. Tomte och julmusik i början av november är lite för tidigt för min smak, men det har blivit en tradition.

Jag längtar redan till nästa års tjejhelg! Att få använda skrattmusklerna och fylla på med positiva känslor och upplevelser är starkt beroendeframkallande.

Snart helg! Snart snart snart

Vår årliga tjejhelg står äntligen för dörren!

När året är som mörkast, gråast och mest meningslöst dyker den upp som ett hoppingivande glädjeskutt med massor av prat, minnen och skratt.

I år är helgen koncentrerad till endast en natt (vilket inte gör en hemmasittare som jag någonting) och vi ska träffas på torget i Skövde för att först hitta och enas om ett trevligt lunchställe att äta på. Sedan blir det olika aktiviteter vid hotellet. Några vill orientera, någon annan vill och kan inte springa (jag) och får istället nöja sig med en promenad.

Blir jag ensam om att vilja promenera hänger jag nog på hotellets gym istället. Har några muskler som skulle behöva tränas ...

Sedan blir det spa! Åh herregud så skönt.

På kvällen blir det middag och häng i sviten. Prat och skratt, minnen och skratt, mer prat och mer skratt. Herregud vad jag behöver detta!

Nytt jobb

Igår började jag mitt nya jobb som 'avlösare i hemmet'. Min arbetsuppgift blir att vara en trygg och lugn vuxen i barnets hem.

Igår var jag hemma hos dem i några timmar och umgicks, barnet, mamman och jag. Vi bekantade oss med varandra, drack lite kaffe, spelade sällskapsspel och pratade intressen. Jag hoppas att barnet tycker att det känns bra att ha mig där. För min del känns det i alla fall väldigt bra.

Idag ska jag jobba igen och det känns både kul och spännande. Det är skillnad mot alla tidigare jobb jag haft, men det känns som ett av de viktigaste.

Om skrivandet - äntligen!

Senast jag bloggade om mitt skrivande (länk till inlägg) var den 13/9. Då hade jag lite idéer som bubblade under ytan. Jag längtade efter att sätta igång. Strax därefter, jag minns inte när, kom idéerna på pränt och storyn tog sin början.

Sedan dess har manuset vuxit till 47840 ord. Rätt bra för att vara mig. Det har också känts väldigt bra att skriva. Och roligt. Jag har kommit att älska det här manuset! Jag har njutit medan jag skrivit. Tills igår. Då slog det stora tvivlet till. Tänk om det inte är bra. Det är kanske inte bra. Det är säkert egentligen riktigt dåligt. Jag bara inbillar mig att jag kan skriva.

Och efter att de tankarna slog ner i mig har skrivandet känts ganska trögt.

Jag har varken lust eller tid att börja tvivla nu! Helst inte som det har känts så himla bra och roligt hela hösten. Dessutom är det mindre än hälften kvar att skriva ... jag ser en ände på eländet ...

Så vad gör jag nu? Ger upp, eller  tvingar bort de negativa tankarna och fortsätter skriva? Antagligen.