Redigering och växthusfix

Det är ju bra att ha balans i livet och när jag suttit lite för länge med datorn och redigerat behöver jag göra något helt annat. Brukar gå ut i trädgården och greja lite, eller växthuset. Idag hade jag en del tomater att ta hand om innan kylan kommer på allvar. Passade även på att klippa ner dem ganska rejält.

Sen fortsatte jag redigera och då gick det bättre än innan. Äntligen börjar jag röra mig lite framåt igen! Dock gick det inget vidare med balansen ... försvann in i skrivandet helt och hållet.

Får öva på det där med att ta pauser. Att sätta alarm på ugnen är det bästa - jag hatar pipandet och jag kommer bort från soffan eller arbetsrummet. Mobilen är lätt att stänga av och tänka 'bara lite till'.

Här finns fortfarande gott om förbättringspotential. :)

Ny redigeringsrunda

Igår kom fulhösten med massor av regn och idag kom även blåsten. 

Men som jag njutit den här helgen! Sol, värme, mustiga färger. Vi fick lite bonussommar. Ingen huvudvärk hade jag heller, så skönt! Jag har redigerat, grejat i växthuset och på altanen ... och njutit. Maken och jag drack av vårt goda vita vin som vi köpte i Frankrike på vägen till Spanien. Nu fick jag stark tillbakalängtan! Snälla, ge mig sju veckors ledighet igen.

Jag började om med ny redigeringsrunda i fredags eller lördags. Eftersom mitt papper (dumt att skriva på ett löst papper) med nästan alla kapitel försvann spårlöst fick jag börja om med att strukturera upp. Men då passade jag istället på att redigera igen. 

Och nu minns jag faktiskt inte varför. Kanske för att jag behöver komma framåt. Eventuellt kommer jag be någon att testläsa snart, bara för att få ett hum om hur storyn och människorna uppfattas av andra. 

Självförtroendet vacklar fram och tillbaka. Ibland undrar jag om jag är knäpp på riktigt, andra gånger tänker jag att om andra kan bli utgivna kan jag det också. Det är väl bara att fortsätta kämpa på. Jag vill ju det här! Åtminstone just nu.

Slarvmaja!

Jag hade inte jättemånga sidor kvar att gå igenom av manuset för att skriva ner alla kapitel/scener, när jag tappade bort lappen! Spårlöst försvunnen. Och jag har letat. Maken har också letat. Vi har till och med lyft och kollat under och bakom kuddarna i soffan. Spårlöst försvunnen.

Var kan jag ha lagt den? Har bara suttit vid köksbordet och i sofforna, så logiskt sett borde den ligga där någonstans. Om det inte vore för att jag är lite ologisk när "jag lägger detta här så länge, det kommer jag ihåg ..." Yeah, right!!

Så nu är jag i valet och kvalet, fortsätta leta eller börja om från början. Tidsödande båda sakerna. Och energikrävande eftersom jag blir så himla arg på mig själv. Hur svårt är det att hålla lite ordning? HUR?!

Helgen v 37

Jag jobbade i lördags och igår var jag drabbad av migrän, dock lindrig, men jobbigt ändå. Blir tokig på att nästan alltid ha ont i huvudet! Gör jag något fel (svettas för mycket och dricker för lite?) eller är det hormonerna? Vet inte. Får ta nya - ordentliga - tag med att dricka tillräckligt med vatten och se om det är det som felar. (Svettas mycket nattetid, kanske mer än jag är medveten om.)

Idag ska det jobbas på skolan på förmiddagen och i butiken på eftermiddagen. Och däremellan ska jag gymma.

Nyttan med att inte skriva

Häromdagen slogs jag nästan omkull av mitt stukade självförtroende. Vissa kapitel/scener är så usla att jag behövde ett vadderat rum av skämskuddar. Ingen kul känsla. Jag kan inte det här. Vem tror jag att jag är? Varför försöker jag lura mig själv och alla andra? Jag borde skämmas.

Jag borde inte känna så eftersom jag medvetet skrev första utkastet lite slarvigt - för att få ur mig storyn. Sedan skulle manuset snyggas till i nästkommande utkast. Det är ju det man har redigeringen till. Suck.

Är den här våndan normal? Känner andra författar-wannabes som jag? Känner riktiga författare tvivel och uppgivenhet? Hur kan man få veta? Det känns som att alla andra lyckas så himla bra med det de gör. De får en idé och vips är den nerpräntad i en inbunden, utgiven bok.

Men igår kom jag på hur jag ska förbättra manuset (hoppas jag). Vissa saker behöver klargöras och utökas, annat behöver stuvas om tidsmässigt och något behöver inte vara med alls. Att ta helt skrivfria dagar (frivilliga eller pga skrivkramp) är bra. För det är ganska ofta som bra idéer kommer när man gör något helt annat.

Fundering kring meddelanden i manus

Ska texten från sms stå på en egen rad eller inte? Den är kursiv så man fattar att det är ett sms även om den inte får en egen rad.

Får kolla lite i olika böcker och se vad som passar mig bäst. Lutar åt att jag låter den stå för sig själv. Blir lite luftigare då. Eller stannar det upp läsningen? Gaaah vad svårt!