Mors dag

Vi firar inte den här dagen särskilt mycket. Ibland kommer vi inte ens ihåg den. Men idag blir det middag hos mina föräldrar. Den bästa presenten jag kan få - någon annan lagar mat till mig!

Maken har inte haft en tanke på att köpa någon present, vilket är helt okej, jag brukar sällan ge honom något på fars dag.

Om tre veckor får jag äntligen uppleva min födelsedagspresent - en långhelg i Italien! Amalfikusten närmare bestämt. Och en tur till Vesuvius, och kanske en sväng ut till Capri. Men framför allt: utsikt över Medelhavet, vin, cappuccino, caprese, prosecco, värme, avkoppling ...

Hej sommarlov!

Igår blev jag avtackad med tårta och jättevackra blommor. Himla trevligt! Men bäst av allt är att jag har tre arbetsdagar inplanerade i juni + en dryg vecka i september - jag ska tillbaka! (Och jag hoppas hoppas hoppas på en förlängning av något slag. Är liksom inte färdig där.)

Det bästa var också alla som uttryckte besvikelse över att jag inte kommer fortsätta! Jag känner mig så uppskattad.

Men nu fokuserar jag på tre månader av avkoppling, skrivande, röjande i tvättstuga, trädgårdsfix, kaffedrickande … kanske också en hel del träning? Kanske till och med börjar måla lite igen?

Fattig kommer jag bli. Men pengar är faktiskt inte allt, och det kommer säkert dyka upp något jobb i höst, jag är inte så kinkig med vad jag sysslar med, bara det känns meningsfullt och lite roligt och ger lite pengar.

Tid

Allvarligt talat. Nu får jag ta och skärpa till mig.

Idag hände det igen - jag stressade iväg som en överaktiv duracellkanin på extra speed. Höll på att krocka med en stackars cyklande flicka på väg till skolan och jag fick ropa åt en väntande tjej på busshållplatsen att hon skulle hålla bussen medan jag låste fast cykeln.

Flämtande stiger jag ombord på bussen och den skämtsamme chauffören skojar med mig (i all välmening förmodar jag, men ändå pinsamt - medpassagerarna behöver inte bli extra uppmärksamma på att jag är sen). Jag är nästan alltid sen.

Grejen är den att jag är egentligen inte sen. Jag har god marginal och har egentligen ingen tid att passa på jobbet. Skulle jag mot förmodan komma efter nio någon morgon är det bara att ringa jobbet och meddela det. Ingen blir lidande. Det är sällan det är besök före, eller runt nio på morgonen och är det det är det besök till någon och då är denne någon ändå beredd vid dörren.

Jag borde verkligen låta mig själv ta den tiden på morgonen, gå eller cykla lugnt till bussen, njuta av naturen som är så vacker just nu, passa på att andas långsamt och bara låta tankarna komma och gå.
Om inte annat så för att slippa få rykte om mig som "den där tjejen/tanten som alltid springer eller cyklar i panik till bussen".

Fortfarande sitter jag och kämpar för att få lugn i kroppen och ro i sinnet. Och undrar varför jag utsätter mig för den här onödiga stressen. (Förr, innan jag brände ut mig, klarade jag av att leva under press, men inte längre. Jag mår dåligt av för mycket stress.) Ingen tackar mig för att jag kommer tjugo minuter för tidigt till jobbet. Det finns inte ens något att göra vid den tiden. Kaffe är redan fixat av andra koffeinberoende människor.

Tiden rusar iväg

Snart har jag jobbat här i tre månader (plus några veckor i januari och februari) och på fredag är sista dagen. Idag var sista måndagsmötet. Nästa vecka får de själva fixa disken. (De kommer sakna mig, mycket!)

Jag ska in och jobba tre dagar i juni, när receptionisten ska vara ledig, och en vecka i september. Det är då jag hoppas att de inser att de saknat mig lite för mycket och kommit på att de faktiskt behöver mig på kontoret!

Innan dess (september alltså) hoppas jag ha kommit någon vart med mitt nya manus. Det mäter i nuläget ca 14' ord.

Och innan dess hoppas jag på besked från förlaget. Om så bara ett nej. Bokeländet ska tryckas och säljas!

Sommaren kommer innebära två resor. Först en helg till Amalfikusten, bara jag och maken, och därefter åker hela familjen en vecka till södra Frankrike med syrran och hennes familj. Vi har hyrt hus med pool och utsikt över Medelhavet! Ska bli ljuvligt och underbart.

Nu när brorsans bröllop är avklarat kan jag börja längta på riktigt, och skriva packlista och provpacka väskan.

Bröllopet var så fint! Vädergudarna var verkligen på vår sida! Min klänning var fin och skorna sköna. Maten gudomlig och vinerna utsökta. Talet gick bra (men jag hade förvånansvärt svag röst!) och alla andra tal var också fina/roliga/rörande. Det var länge sen jag skrattade och grät så mycket på en och samma dag.

Efter middagen dansade vi oss svettiga och trötta.

Nu ska jag fortsätta jobba. Har lite saker att slutföra innan jag slutar.

(Som jag hoppas att jag får komma in och jobba i höst igen. Jag trivs så himla bra här. Jag passar liksom in här. Det är nästan emot naturlagarna att inte vara här ...) (Samtidigt, jag tror att det är mening med allt som sker. Den som lever få se, helt enkelt. Och ju mer ledig tid, desto mer skrivtid.)

En vecka kvar

En arbetsvecka kvar innan sommarlov! (Förutom tre arbetsdagar i juni). Ska bli skönt. Väldigt skönt. Och välbehövligt!

Igår var det bröllop för min lillebror. Så fint, så känslosamt och så himla roligt och trevligt! Det var länge sen jag grät och skrattade så mycket på en och samma dag.

Nu ska jag gå och lägga mig och sova. Det blev inte mycket sömn senaste natten.

Ändrat och inskickat igen

Igår kväll, sent, blev jag klar med den borttappade tråden i det inskickade manuset.

Det finns saker jag borde göra bättre i manuset, men som jag inte riktigt vet i nuläget hur jag ska göra. Tröstar mig med att jag har potential att bli en bättre skribent. Så småningom. Behöver "bara" öva lite eller mycket till.

Får hoppas att det inte är till min nackdel att jag skickat in en ny version. Rätt klantigt att glömma bort att sy ihop påsen.

Tyvärr har min kontaktperson gått på semester precis. Men då vet jag att jag inte behöver kolla mailen var femte minut. Rätt skönt.

Nu kan jag koncentrera mig på att skriva nästa story. Och det är då som ambivalensen kickar in. Men det är ett helt annat inlägg.

Tränat

Tredje springpasset på en vecka! Inte konstigt att det kändes lite knepigt i knäna efter ett tag. Ska kanske nöja mig med två pass i veckan till en början. Plus promenader och något eller ett par styrkepass.


Undrar hur lång tid jag får vara frisk nu …

Varför får jag inget svar??

Det har gått flera veckor sedan jag skickade in manuset igen, efter att ha gjort föreslagna ändringar.
De ville ju ha det igen! De gillade det ju. Lektören tyckte att manuset satt till 85%. Jag var "på gränsen till utgivning".

Och nu - inget. Inte ett ljud. Inte mer än att de meddelade att de hade en hektisk period just  nu.

Så frågan är, ska jag köra lite Feng Shui hemma (det är då förändringar kommer har jag märkt) eller ska jag öppna manuset, färdigställa den bortglömda tråden och skicka in på nytt? (Tack för tipset, Åsa!)

Lite om skrivandet

Jag har i skrivande stund inte hört något från förlaget som jag skickade texten till igen. Däremot har jag kommit på att jag inte redigerade färdigt. Min klantskalle! Jag började skriva en ny tråd, som efterfrågats, men glömde sedan helt bort att slutföra den!

Risken är att jag försämrat texten sedan jag redigerade. Och nu lämnar läsaren med ett stort ?

Suck. Här fick jag en fin chans och så sumpar jag den.

Träningssöndag

Hepp! Då var man igång igen ja!

Det är med fara för egen hälsa jag skriver att jag är igång. Varje gång jag tänker att jag är igång med träningen blir jag förkyld, sjuk eller skadad. (Och efter det blir jag alltid lat i flera veckor.)

Men hur som helst. Jag gamblar lite idag. Två pass har det blivit, först ett styrkepass med fokus på mage och rumpa/lår. I solskenet! Jättehärligt. På eftermiddagen blev det en joggingtur på nästan fem km. Inte i något vidare högt tempo, men ändå.

Nu har jag fullt sjå att få i mig tillräckligt med (rätt) energi. Har ingen lust att bli sjuk pga kört slut på mig själv och ätit för dåligt.