Vardag igen, hemskt mycket vardag

Jag längtar tillbaka till Spanien. Det var så himla skönt. Kanske kommer ett inlägg med lite semesterbilder någon dag, men just nu var det lite skrivande som behöver ältas ...

Eftersom jag känner mig ganska ny på det här fortfarande behöver jag träna. Och träna och träna. Och jag kanske måste ha ett sidoprojekt som inte betyder så mycket för mig. Fortsättningen och "Ett nytt försök" (skrivs boktitlar inom citationstecken eller inte?) står mig känslomässigt lite för nära, tror jag.

Jag vill ha något att experimentera med. (Tror jag.)

 

Eller ... (efter att ha sovit på saken ett par nätter) så handlar det bara om att fortsätta redigera, igen och igen, tills jag känner mig nöjd. Det finns nog inga genvägar, hur mycket jag än önskar det.

 

S e m e s t e r

Jag tillåter mig att koppla av från skrivandet några dagar medan jag slappar och njuter av tillvaron. Men i morse kom några idéer till mig när jag vaknade och då gick jag upp och skrev självklart ner dem. Manuset är ju med mig hela tiden, även om jag inte aktivt tänker på det.

Ett par dagar till, sedan är det vardag igen. 

 

Borde fundera mindre och skriva mer

Gaaaah! Alla dessa grubblerier fram och tillbaka.

Ska jag ha enbart en huvudperson, eller två? 

Ska jag ha fler kapitel med den ena och färre med den andra, eller lika mycket med båda? Och om ja: Vartannat kapitel eller ha två-tre med samma person innan jag byter?

Hur veta? Vem kan hjälpa mig att reda ut dessa frågor?

Jag antar att jag ska fokusera på att redigera/skriva klart först och därefter fundera. Måste ändå ha ett färdigt manus ...

Blir trött – på många sätt – av att hålla på så här. 

Så. Sätt igång och arbeta klart manuset. Funderingarna kan gott vänta.

Funderar

Funderat lite fram och tillbaka ... (Blir det rörigt med två huvudkaraktärer? Blir det trist med bara en? Och allt jag gillar med den ena ...?) 

Kommit fram till att jag gör två delar. Först ena systern, sedan den andra och mot slutet får jag väva ihop allt på något sätt. Tror att jag gör så ... men man vet aldrig om jag ändrar mig igen.

Kommer det någonsin att kännas LÄTT att skriva ett romanmanus? 

 

Kör fast, kör vidare

Nu har jag haft några riktigt sega dagar när jag inte kommer vidare i manuset (den där tröskeln eller det osynliga hindret att kliva över innan jag kan fortsätta). Små distraktioner tar all min uppmärksamhet och det behövs verkligen inte mycket för att jag ska tappa fokus.

Mitt knep (som jag snott från andra författare) är att fortsätta skriva ändå. Antingen något helt ovidkommande, som kan tas bort om det inte tillför något, eller helt enkelt låtsas som att den där tröskeln inte finns.

För som andra sagt före mig: Bättre att ha en dålig text än ingen text alls. För den text som är dålig kan man redigera, men har man ingen text alls, ja då finns det inget att jobba med.

Idag blir det till att strunta i den där tröskeln (det osynliga hindret som står i vägen för mitt skrivande). Antingen hoppar jag fram lite i handlingen, eller så hittar jag på en låtsas-scen – bara för att komma vidare. Förr eller senare släpper det.

Och i det här ganska tidiga skedet är det inte viktigt att det blir bra, huvudsaken är att det blir text. 

 

Skärpning!

Ibland säger jag till mig själv på skarpen att sluta peta i detaljer i detta tidiga skede! Men jag lyssnar ganska dåligt på mig själv.

Just nu brottas jag med att komma ihåg vad som finns med i den redigerade versionen och inte. Eftersom jag hämtar text från ett (nästan färdigt) råmanus så hoppar jag fram och tillbaka, och ibland får jag för mig att något kapitel som jag precis har redigerat finns med i det nya, när det inte gör det. 

Det svåraste just nu är att acceptera att det får lov att vara rörigt – jag vill gärna få det perfekt med en gång, vilket är omöjligt.

Det är därför man redigera många, många gånger, för att få ordning på allt! Jag VET ju detta. Jag har insett gång på gång att jag inte behöver vara särskilt noga eller petig i tidigt skede, för det kommer rätta till sig efter hand. Herregud, det är inte ens säkert att allt som petas i nu kommer att finnas kvar i slutversionen! 

Så. Bara skärp mig nu och jobba på!!

Klura ut saker

Jag tror jag vet vad som är problemet, varför det krampar lite och känns segt. Det är för att jag inte riktigt vet vad jag vill med storyn.

Vad vill jag ska hända med K? Och J. Ska det hända, det där som K misstänker eller ska det bara stanna vid en misstanke? Och hur långt tänker K gå när det gäller A ... JAG VET INTE RIKTIGT! (Men jag tror att jag vet. Tills jag ångrar mig, eller blir tveksam ... GAAAH!) 

 

Segt

Skrivandet känns motigt just nu. Det är som att jag kommit till en lite för hög tröskel som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig över.

Men samtidigt hyser jag ganska stort hopp om att det kommer att lösa sig. Jag vet vad jag vill ska hända, jag behöver bara komma på när i handlingen det ska ske.

Och så behöver jag påminna mig själv om att inte peta med detaljer i det här skedet – de kommer i senare redigeringsvändor! Det är inte ens viktigt att scener hamnar i rätt ordning heller, för även det kommer fixa till sig.

 

Fortsatt risk för jinx

Jag bara ÄLSKAR att redigera mitt "bortglömda" manus! Det är så roligt att återuppleva det, stifta bekantskap med karaktärerna igen, och känna att jag förhoppningsvis förbättrar manuset ganska rejält. Hybris?

Därmed inte sagt att det kommer bli bra. Att det är roligt att skriva behöver inte betyda att det är roligt att läsa. Jag har blivit besviken förr, när jag trott att något ska bli en storslagen text.

Men det är en fröjd att få försvinna in i berättelsen och känna att jag har roligt medan jag skriver. Att ha roligt är ju bättre än att ha tråkigt. 😅

 

PS. Igår skickade jag mitt senaste manus till förlag. Mest för att ha något att göra, inte för att jag faktiskt tror att det kommer bli antaget. Men man vet ju aldrig. Hoppet är det sista som dör. Och så vidare.

Jag har precis läst ut en bok som är utgiven på en av de stora drakarna – ett av mina drömförlag – och jag undrar hur i hela friden DET manuset kom igenom nålsögat!?! 

 

Risk för jinx

 Med risk för att jag jinxar som vanligt, och förlåt för skryt, men jag bara måste berätta hur BRA mitt manus känns! Eller så är jag bara överraskad och glad? Eller om det är att jag gillar storyn och personerna - jag vet inte varför, men jag bara gillar det!

Det behöver inte betyda att det verkligen ÄR bra, eller att jag kommer tycka om det nästa vecka. Verkligen inte. I själva verket kanske jag är mest lättad över att ha ett råmanus som är på hela sjuttio tusen ord. (Hur jag kunnat förtränga att det fanns är fortfarande en gåta ...)

Rätt vad det är kommer tvivlet och skrivkrampen igen, men till dess frossar jag i att njuta lite. Som kompensation för alla gånger jag tyckt att jag suger på att skriva. 

 

Jag hittade något

Medan mitt undermedvetna förhoppningsvis hjälper mig att komma på hur jag ska göra (en viss tråd behöver avslutas på något sätt) låter jag manuset vila. Och medan det vilar passar jag på att jobba vidare med något annat. För att hålla igång skrivandet och öva mig på att redigera.

Passade då på att kolla igenom mina tidigare manus efter något påbörjat att fortsätta med. Och DÖM OM MIN FÖRVÅNING när jag hittade ett nästan helt färdigt råmanus (70' ord!) 

Förlagan till manuset som snart är färdigt. Vars arbetsnamn jag stulit men bytt ut både personer och platser och handling.

Det lustiga är att det är en fortsättning på Tills något annat tar vid. Det hade jag helt glömt bort. Jag visste att jag påbörjade en uppföljare, men trodde att jag la ner det ganska snart eftersom jag insåg att det inte skulle funka ... (?!)

Nu har jag inte läst igenom alla 70' ord, bara skummat lite i början, så jag kan inte uttala mig om det kommer att hålla. Men det kommer absolut att funka som arbetsprojekt och övningsmanus - för är det något jag behöver så är det övning och träning, övning och träning. Och att läsa.

Håll gärna tummarna för att det faktiskt håller som manus! 

  

Skrivfria dagar

Det är lite söndag över mina tisdagar nu för tiden, eftersom jag jobbar onsdag - fredag. Men hellre det än att ha riktig söndag. 

Just nu känner jag att jag helst vill vara hemma och skriva varje dag, men jag vet att jag mår bra av att komma hemifrån. Vila från manuset. Låta armar, axlar, händer få lite välbehövlig vila också. 

Och så behöver jag umgås lite med riktiga människor, inte bara de påhittade. 

Pengar är också bra att ha.  

Så jag antar att jag ska känna glädje just nu. Men det gör jag inte. Jag vill bli klar med redigeringen. Är redan i stadiet där jag börjar fila lite smått på följebrevet ... Vill bara bli klar, vill lägga det åt sidan, vill påbörja något nytt eller fortsätta med ett redan påbörjat.

Men, ja ... Livet behöver variation, tydligen och man får göra det bästa av det.

 

Försöka vara strukturerad (?)

Nu har jag ett slut som jag tror funkar bra och jag har filat lite till på inledningen och jag tror att även den funkar bra.

Så nu ska jag ta mig an en av trådarna (vet inte om tråd är rätt benämning men jag tror det) och det är att se hur en av relationerna utvecklar sig; att saker och ting sker i rätt ordning, att jag inte spoilar i ett tidigt skede och att jag inte upprepar mig för mycket. Det är TYVÄRR en av mina paradgrenar, att upprepa och förklara lite för mycket. Som om läsaren skulle vara trögtänkt. Vilket säger mer om mig än om någon annan.

Önska mig lycka till – jag behöver det!!

 

Hur redigerar man?

Jag kan inte det här! Jag vet inte hur man gör. Hur går man tillväga när man redigerar?

Alltså, jag vet ju hur man gör, men gör jag rätt? Har jag förstått? (Eh, nej!!?)

Ska jag gå igenom varje person, varje relation, varje händelse för att se att kronologin stämmer, att det inte är några andra saker som felar, fattas, förklaras för mycket ...? Jag har ingen aning!! Tänk om jag petar för mycket? 

Jag behöver nog sova innan jag kan tänka klart. Är nog inte tillräckligt kry ännu för att ta itu med texten. Förkylning, vik hädan nu är du snäll. 

 

Slutet kan anas

Sedan jag skrev förra inlägget den 27/1 har det faktiskt tillkommit ett slut. Jag behövde inte ens gå igenom alla trådar för att komma på det - det kom till mig ändå. Får se om jag behåller det eller om det behöver ändras eller skrivas ett helt nytt, det löser sig.

Dessvärre har jag blivit sjuk. Däckad like a man i dunderförkylning med feber. Jättesynd om mig! Orkar nätt och jämt sitta upprätt. Men det går väl över, det brukar ju göra det. 

Vill ju fortsätta redigera! Det här sista (?) är det roligaste, när jag får peta och pilla i texten och förhoppningsvis förbättra den så mycket jag bara kan.