Och rent praktiskt ...?

Jag är igång och redigerar igen. Gott så. Men, och det är ett stort men, hur ska jag gå tillväga rent konkret med ändringar som jag tänkt att jag ska göra?

Jag har idéer och jag har skrivit ner dessa i manusen (både i det tidigare och den nya versionen), men jag vet inte om jag ska redigera färdigt innan jag börjar med ändringarna eller om det då kommer bli rörigt pga nya ändringar? Kommer jag att hålla isär allt? 

Eller borde jag redan nu göra de ändringar jag tänker att jag vill göra? Men tänk om jag ändrar mig och vill göra som det var i tidigare version? Så jäkla rörigt i mitt huvud just nu. Och då har jag knappt ens satt igång. Varför är det så svårt att veta vad jag vill? (För att jag inte skrivit så många romanmanus tidigare och inte vet hur man gör, såklart.)

Borde jag göra en story-board för att kunna se scener och följa handlingen?

Skriva ner alla tankar och idéer i ett block vid sidan av, istället för i (två olika) manus? 

        Jag vet faktiskt inte. Borde kanske testa?

Men är det slöseri med tid?

Jag vet inte.

Jag behöver någon att hålla i handen. 

Önska mig lycka, till för det behöver jag sannerligen. [Gråt-emoji]

 

Kom med något nytt snart!

Den där nystarten jag föreställde mig i somras ... så taggad jag var på allt möjligt. Bah, säger jag bara.

Skrivandet är som vanligt ... fullt av kramp och dåligt självförtroende. VILL jag ens skriva och försöka bli utgiven? Vet faktiskt inte. 

Men vad vill jag hellre göra? Vet faktiskt inte.

Jobbet har inte kommit igång ännu. Kanske har de inte haft behov av vikarie (inskolning, färre elever), kanske har de någon annan? Jag var ledig första måndagen, det kan hända att någon annan fick in sin fot då.

Kanske vill de inte ha mig? 

Det löser sig. 

Jag har annat att göra, vi har bestämt oss för att flytta till lägenhet. Downsizing. Inte än på ett par år, men jag har börjat flyttstäda. Det vi inte gjorde för 18,5 år sedan får vi göra nu.

Röja, flyttstäda, dödsstäda. Jag har åkt tre vändor till tippen, varav två helt själv. Slängt, sorterat, skänkt. UNDERBART! Men det är såååååå mycket som återstår. Bara tanken på allt som finns på vinden gör mig matt, nästan apatisk. Herregud.

Jag kan säga att jag kommer behöva två år för att hinna gå igenom allt. 

 

Redigerar och funderar

Testar att skriva in noteringar direkt i manuset. 

Försöker att inte fastna allt för mycket i detaljer. Men det är svårt. Nu börjar jag också fundera på om vissa saker i handlingen ska ändras eller om jag ska fortsätta redigera, men jag tror att jag fortsätter som det är, med idéerna som notiser i manuset.

(Vad är det egentligen den här redigeringsrundan handlar om? Seriös fråga, för jag vet inte. Huvudvärk har jag också. Dags för en migränspray och en långsam promenad i friska luften.)

 

Femtioelfte gången gillt

Efter många om och men (läs: ursäkter) är jag igång och redigerar. Gott så, men – stort men – jag petar i detaljer! Det är inte riktigt där jag ska lägga krutet just nu, istället ska jag se till att göra de lite större och viktigare ändringarna som jag vill göra.

Och så ska jag ta pauser och röra på kroppen för att axlar och skuldror inte ska paja. Klarar jag av det? Häromdagen lyckades jag inte ... då försvann ett par timmar i ett härligt skrivrus. Dock inte lika härligt för kroppen. 

Jag kan behöva en hållen tumme eller två idag (av flera orsaker faktiskt). 

 

Två steg fram och lika många tillbaka

Här har varit jämna plågor: huvudvärk. Varje dag i drygt en vecka, och troligen en kombination av för lite vätska, för mycket svettningar och otillräcklig sömn. Kan säga att mina vallningar tagit sig till en helt ny nivå – fruktansvärd.

Igår hade jag så ont att jag mådde illa. Frukost var inte att tänka på, bara migränspray och horisontalläge. Som tur var hjälpte sprayen helt den här gången och jag blev människa framåt tidig eftermiddag.

Eftersom jag vaknat varje morgon med varierande grad av huvudvärk testade jag att dricka elektrolytpulver igår kväll. Det verkar ha funkat. Peppar peppar! I morse vaknade jag hyfsat pigg och vid väldigt gott mod – fick bromsa mig själv från att ge mig ut och springa, storstäda, styrketräna, redigera ... 

Men! Det gäller att hushålla med energin, som en terapeut sa till mig för många år sedan.

Det blev ett benpass. Rehab-övningarna. Gott så. Kanske blir ett bad om ett par timmar, om solen fortfarande skiner. Ikväll blir det middag hemma hos vänner. Däremellan blir det siesta, och kanske lite redigering. Och ja just det ja, det ska röjas lite också.

 

På skrivfronten: Lite hoppfullt optimistisk

Efter drygt två veckors ledighet börjar jag landa lite ... andningen är långsammare, den inre stressen har gått ner och jag börjar trivas lite mer med mig själv.

Och jag har börjat skriva lite smått igen.

Det började med att det kom några idéer, faktiskt kring alla tre manusen som är "aktuella". Är inte igång helt och fullt ännu men det beror mest på att jag behöver strukturera mig lite mer, veta vad det är som ska göras, för att kunna planera och optimera skrivtiden. Kroppen håller inte längre för långa skrivsessioner – alarm måste ställas så att jag kommer bort från datorn och gör lite rörlighetsövningar, annars blir jag stel och får besvär med triggerpunkter. 

Angående övningar så går det framåt. De i mitt tycke väldigt mesiga övningarna har gett resultat. De var inte mesiga, när allt kom omkring, de var bra! Jag har så gott som full rörlighet i vänsteraxeln igen, och högeraxeln som liksom pajade mitt i allt, har också blivit bra, bortsett från att den stelnar till men det går ju att träna bort. Om jag bara tar tag i mina rörlighetspauser ... 

 

På skrivfronten intet nytt

Idag var det skolavslutning och jag har valt att ta ut mina semesterdagar i ledighet så jag har precis gått på lång semester!

Nu tänker jag gå ner i varv, komma ikapp med tvätt och städ, greja med lustfyllda saker i trädgården och kanske fortsätta skura altanen. Och kanske leka lite med akvarellfärger. 

När jag är ikapp mig själv lite ska jag ta tag i skrivandet igen, skaka bort skrivkrampen och strunta i de negativa tankarna ...

Men jag börjar med att köra ett rehabpass, kanske tar en promenad trots regn och sedan sova.

 

Men nu så, kanske snart i alla fall ...

Efter vila pga axelbekymmer kom en släng av skrivkramp som följdes av bristande självförtroende. Men så tog jag mig i kragen och öppnade mitt tredje påbörjade manus. Jag ska försöka förenkla det lite för jag tror att jag krånglar till storyn och personerna lite för mycket. Det blir rörigt. Och när jag tänker på vissa andra (ibland hyllade) författare så skriver de väldigt lättsmält. 

Jag VILL ju skriva. Åtminstone vill jag det ibland. För vad annars vill och kan jag?! 

 

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv ..."

Behöver tänka högt. 

Typiskt att jag drabbas av skrivkramp när jag ska komma igång igen. Men jag struntar i att analysera vad orsaken kan vara ... det kan också vara "en sådan dag".

Istället ska jag rikta blicken framåt, utgå från att jag vill fortsätta skriva och komma igång med det. Vad ska jag annars ägna mig åt? Vad kan jag ens?

Så:

Antingen sno ett färdigt manus som jag gillar (roman, film eller serie) och göra om det till mitt eget.

Eller fortsätta med Fortsättningen och se var det faktiskt hamnar till slut.

Vad känner jag mest för? Ingen aning. Sova? Läsa?

Kanske behöver låta skrivandet vila ytterligare? Ja kanske.

Gå ut i trädgården och bli attackerad av ännu fler fästingar? Ja kanske.

Samt ta den där promenaden som jag så väl behöver.

Och göra mina rehabövningar ... de som faktiskt gör en del nytta med min kropp. 

 

Mitt liv är i stort behov av Feng Shui. Eller semester. Eller både och. 

 

Hopp om bättre kropp!

Igår var jag hos sjukgymnasten igen, för högeraxeln (som blivit bättre än för ett par veckor sedan) och fick några fler övningar.

Pauser, pausgympa och träning. (Som om jag inte visste och vet det redan ... fast det kan man inte tro när jag helt glömmer bort självklarheter ... suck.)

 

Har känt ett sug efter att börja skriva/redigera igen och idag satte jag mig med ett block för att strukturera upp manuset. Och inte en enda idé formulerar sig.  

Vill jag ens skriva? Ibland känns det inte så. Men vad ska jag göra istället? Vad vill jag? Vad kan jag? Och ska jag tillbaka in i ekorrhjulet?

 

Funderar på att sno någon annans manus (bok, film, serie - vad som helst) och göra om det till mitt eget. Bara för att komma in i skrivandet igen, och känna att det känns lustfyllt och kravlöst. Gäller bara att komma ihåg någon bok/film/serie som jag tyckt om ... Jag är verkligen inte bäst när det gäller. [gråtemoji]

 

Kanske kanske lite hopp om bättring!

Vänster axel är definitivt bättre, men långt ifrån helt bra, kan handla om flera månader till dess. Men det går åt rätt håll och det är såå skönt, och det sporrar mig att fortsätta med den där mesiga rehaben, som trots allt inte är så himla mesig. 

Höger axel är fortfarande kass men den verkar inte bli sämre, utan kanske snarare lite, lite bättre. Eller så är det en bra dag idag bara. Jag ropar inte hej än.

På måndag ska jag till min sjukgymnast för den axeln. Är nog bra om jag har ett helt gäng med axelövningar att köra. Jag lär få hålla på med rehab resten av livet. Men jag tänker börja se det som styrketräning så fort jag blir återställd och starkare. 

Och: Jag har börjar känna sug efter att skriva igen. Det var ett tag sedan jag kände så. Men idag har idéer börjat pocka lite smått. Kul! Jag vet inte annars vad jag ska sysselsätta mig med på min lediga tid? Vem är jag utan skrivandet? Ingen aning.

 

 

Vilar fortfarande ...

Min vänstra axel som jag haft besvär med i snart ett halvår och går hos sjukgymnast för, börjar äntligen bli lite, lite bättre. Ett tag var jag rädd att det var frozen shoulder, vilket är vanligt i den här åldern (klimakteriet) ... Men TACK OCH LOV går det åt rätt håll nu. Långsamt. Men det tar tydligen lång tid när det handlar om axlar. Intressant att se hur den lilla och lite mesiga träningen (!) faktiskt gör en ganska stor nytta. Ska försöka ha det i åtanke.

Tyvärr har högra axeln drabbats av något också. Inte samma som vänster, utan mer uppepå, med dragning mot nacken/huvudet. Det är väldigt stelt och gör ont när jag försöker lyfta armen. Att ta av en tröja tar en evighet. Kul att vara jag. Inte fått tid förrän 25/5 heller. Vilar från skrivandet så mycket jag bara kan och masserar en irriterande (och irriterad?) triggerpunkt.

Idag regnar det (drygt 20 mm senaste dygnet!!) och trädgårdsarbetet får vänta. Kanske läser jag en bok, kanske fortsätter jag att städa och tvätta. Kanske testar jag att måla lite? Får se. Ledig dag idag, jobbar klämdag i morgon – med trevligheter på kvällen – och sedan kommer helg igen.

 

Vilar från skrivandet

Jag har i en dryg veckas tid haft väldigt ont i höger axel. Det har ibland strålat lite vagt på sidan av nacken/halsen och upp i huvudet. Nerv i kläm? Misstänker/tror att det kommer från en triggerpunkt eller muskelfäste (eller vad det nu kan vara – jag killgissar hej vilt) vid skulderbladet. (Kan också vara något helt annat och någon annanstans. Kroppen är märklig.)

Triggerpunkten har nog kommit pga för mycket felaktig ergonomi. Jag har suttit vid köksbordet för långa stunder åt gången och alldeles för ofta. Jag VET och har vetat, men ja ... typ struntat i det. Dumt.

Nu vilar jag kroppen, och i skrivande stund står jag vid det höj- och sänkbara skrivbordet som jag äger och som man kan tycka att jag skulle varit smart och använt lite oftare ... BÄTTRING Agneta!!

Behöver jag säga att jag blir trött på mig själv ibland? 

I morgon ska jag till sjukgymnasten för min vänstra axel som jag haft besvär med några månader nu (!), får se om jag kan rådgöra med henne om den högra. Fast det blir väl till att boka nytt besök för nya krämpan, om jag inte lyckas vila/stretcha/rörlighetsträna bort det onda, vilket jag hoppas.  

 

Vardag igen, hemskt mycket vardag

Jag längtar tillbaka till Spanien. Det var så himla skönt. Kanske kommer ett inlägg med lite semesterbilder någon dag, men just nu var det lite skrivande som behöver ältas ...

Eftersom jag känner mig ganska ny på det här fortfarande behöver jag träna. Och träna och träna. Och jag kanske måste ha ett sidoprojekt som inte betyder så mycket för mig. Fortsättningen och "Ett nytt försök" (skrivs boktitlar inom citationstecken eller inte?) står mig känslomässigt lite för nära, tror jag.

Jag vill ha något att experimentera med. (Tror jag.)

 

Eller ... (efter att ha sovit på saken ett par nätter) så handlar det bara om att fortsätta redigera, igen och igen, tills jag känner mig nöjd. Det finns nog inga genvägar, hur mycket jag än önskar det.

 

S e m e s t e r

Jag tillåter mig att koppla av från skrivandet några dagar medan jag slappar och njuter av tillvaron. Men i morse kom några idéer till mig när jag vaknade och då gick jag upp och skrev självklart ner dem. Manuset är ju med mig hela tiden, även om jag inte aktivt tänker på det.

Ett par dagar till, sedan är det vardag igen.