tisdag 27 februari 2024

Galet ju

Igår var jag med ett av barnen på lägenhetsvisning. Helt galet att jag har så stora barn som snart är på väg att flytta hemifrån. 

Det betyder att huset snart är för stort för oss att bo kvar i, och hur i hela friden ska jag överleva utan min trädgård och mitt växthus?!

Att barnen flyttar är lite av en sorg men mest är det stor glädje - för deras skull. Vårt jobb med uppfostran mm är gjort och just den biten är väldigt skön. Visst, jag kan sakna tiden när de var små och ville gosa i soffan eller att man skulle ligga intill dem när de skulle somna (jag borde gjort det mycket, mycket mer!!!)

Det är så himla skönt att de är självständiga och självgående individer. Jag måste inte hinna hem för att laga middag, eller tvätta ... de fixar det mesta (om de bara vill). 

Men ändå. Mina barn, mina pluttar ... ska de flytta ifrån mig verkligen? Galet.


måndag 26 februari 2024

Det är ju tanken som räknas

Jag hade tänkt gå till gymmet idag och träna. Men jag har inte kommit mig iväg än och lär inte göra det heller.

Det får kanske bli lite hemmaträning istället. Har ju inte kommit i mål med 50 days-utmaningen än. 

Men häromdagen kom jag igång med skrivandet i alla fall. Alltid något, även om det kunde och borde gå i snabbare takt. 

Här finns alltså stor förbättringspotential i vanlig ordning!

 

söndag 25 februari 2024

Kanske inte misslyckad ... men

Maken och jag i samtal nyss, denna deppigt regniga söndag när jag ger uttryck för min spontana och högst påtagliga känsla:

"Jag är verkligen en misslyckad person."

"Det är du VERKLIGEN inte. Du får inte säga så om dig själv. Misslyckad är man inte förrän man har gett upp. Har du gett upp?"

"Nej, jag har inte gett upp."

Han spricker upp i ett leende. "Men då så!"

"Jag är bara helt värdelös."



tisdag 20 februari 2024

Var jag full?

Läser mitt senaste inlägg och undrar om jag hade druckit när jag skrev det. Konstig meningsuppbyggnad och allmänt virrigt skrivet.

Ok, det kan inte bli Nobelpris-klass varje gång jag skriver inlägg. 😅

Apropå skriva så skriver jag igen! 71350 ord är det uppe i nu. Nästan tusen mer än när Tills något annat tar vid var korrläst och klart för tryck. DET borde firas snart! Men inte ikväll för jag börjar klockan nollsjunollnoll i morgon. Stackars mig. Men förhoppningsvis blir den dagen betydligt bättre än i måndags för då hade jag en på-gränsen-till-sammanbrott-dag. 


lördag 17 februari 2024

Jaha nähä

Det händer inte så mycket och samtidigt händer det en hel del.

Jag lämnar det så, för nu.

Snart har jag varit på mitt jobb i fyra månader. Och jag känner att jag har hittat hem. Hotellbranschen, eller åtminstone servicesektorn är my place to be. Åtminstone just nu. Jag vill driva mitt eget. Ett bed and breakfast eller pensionat eller hotell. Gärna i norra Italien, med egen citronodling.

Eller ha ett air b n b (hur i hela friden det nu stavas?!) i Spanien. Eller sköta om folks hus och trädgårdar. Kanske en blomsterbutik? Handelsträdgård? Bondgård?


söndag 11 februari 2024

Typ forts på förra inlägget

Fler tankar kring att skriva eller inte skriva:

Ibland undrar jag om jag använde skrivandet som en ursäkt för att få kliva av ekorrhjulet. Jag hade tröttnat på kontorsjobb, måndag till fredag åtta till halvfem. Tröttnat något fruktansvärt mycket. 

Jag ville bli författare, sa jag. Men ville jag det? Eller var det den perfekta anledningen för att få vara hemma något år?

Det här har jag frågat mig själv flera gånger sista åren. Men jo, klart att jag ville skriva! Och jag vill fortfarande skriva. Bara tanken på att kunna ta med mig "jobbet" till exempelvis Spanien ... kunna dryga ut min kommande väldigt knappa pension med att sälja böcker! Vilken dröm det vore! 

Men varför ägnar jag inte all min lediga tid åt att skriva? Varför hittar jag anledningar och ursäkter för att slippa?

Och varför i helvete hela friden går jag med nästan ständigt dåligt samvete över att jag borde skriva klart?!


Att skriva eller inte skriva

- det är frågan. Den eviga frågan tydligen.

Det är som att jag måste  b e s t ä m m a  mig. Varför inte bara skriva för att det är roligt (för ibland är det roligt) och se hur det utvecklar sig? Varför tvekar jag? Det är inte blodigt allvar. Även om jag verkar tro det. 

Jag tycker om att skriva, det är fantastiskt roligt att få gå in i skrivbubblan och skapa personer, intriger och händelseförlopp. Men varför gör jag det inte oftare? Varför ser jag inte till att bli klar med eländet, så att jag kan börja redigera och arbeta om det? Först då kan jag börja avgöra om det är värt att lägga ner mer arbete på.

Det är inte viktigt att bli utgiven, huvudsaken är att det blir en bok i några få exemplar (till mamma och de få som ingår i min 'fanclub' - för vars skull jag vill bli klar).

Vissa dagar stupar skrivandet på att jag inte vet var jag ska hålla releasepartyt. Jag måste inte en ha ett sådant!! Och vill jag, kommer det att ordna sig - det är mitt minsta bekymmer just nu. Jag börjar i fel ände säger min man och jag tror att han har rätt. Börja med att skriva klart boken så löser vi det andra sen, säger han också. Han är ganska klok ibland för det mesta.


lördag 10 februari 2024

Idag kommer hon hem!

Yngsta dottern, mitt mellanbarn, har varit på Malta i fem månader och studerat. Men idag kommer hon äntligen hem! Vi blir en hel familj igen.

Längtar efter att få krama henne, se henne och höra henne berätta om tiden utomlands ... slippa skicka godnatt-sms varje kväll och istället kunna ge henne en godnatt-kram. Längtar!

Har hon vuxit? Har hon förändrats? Kommer hon längta efter att få flytta hemifrån?

fredag 2 februari 2024

Fortsättning på förra inlägget

Glömde bort att jag hade fler saker att berätta. Vatten och ingen huvudvärk.

Jag har nog klagat på min huvudvärk några gånger ... och förra veckan bestämde jag mig för att få i mig tillräckligt med vatten, så att jag kunde utesluta att värken berodde på för lite. Jag satte alarm på mobilen och det kändes som att den ringde hela tiden. Och jag drack, och drack, och drack. Inte jättemycket varje gång men kanske 1,5 dl. 

Och jag har inte haft huvudvärk en enda gång! Kanske har det hjälpt till att jag inte har stressat fullt lika mycket på sistone men vattnet har nog haft betydelse. Så jag fortsätter att försöka få i mig. Hur mycket det blir vet jag inte, har inte orkat hålla koll, men det kanske jag försöker räkna ut framöver. Kan vara intressant att veta.

Och om någon anser att det är en myt att vi måste dricka mycket vatten kan jag säga att det är min läkare som sagt åt mig att göra det. :)



Upplärning, vatten och ingen huvudvärk

Förra helgen var det upplärning båda kvällarna. På måndagen fick jag hoppa in med kort varsel och även då var det upplärning. Liksom tisdagen och onsdagen.

Det är kul och trevligt att ha sällskap, men det är lite jobbigt att både utföra sitt jobb och samtidigt prata jobb och instruera. 


Igår var jag helt utmattad och idag är jag fortfarande lite trött. Men så himla skönt att vara ledig. I morgon och på söndag jobbar jag kväll igen. Och då tror jag att jag är ensam. Kommer vara skönt men också lite ... ensamt. 

På tisdag och onsdag är det tidiga pass igen, men nästa helg är jag ledig, så om inga sjukdomar dyker upp kommer jag vara typ långledig.

Idag ska jag städa lite (tror jag) inför helgen, och kanske skriva på manuset, vilket var länge sedan nu. 

Om det blir uppehåll ska jag orka mig ut en sväng, och så ska det tränas - 50 days challenge ... och nu försöker jag febrilt komma på vilken dag jag är på, men det minns jag inte. Men jag blir långsamt starkare och det är bra!


söndag 28 januari 2024

Gårdagens nja

Min chef ska sluta. Hon ringde i fredags och berättade det men jag fick för mig att det var några dagar kvar men igår mailade hon till jobbet att det var hennes sista dag.

Trist. Väldigt trist.

Men det är bara att fortsätta bita ihop och försöka göra ett så bra jobb som möjligt. Tids nog kommer det en ny chef och förhoppningsvis blir det hur bra som helst det med. (Känner mig sliten idag. Upplärning igår, och en massa saker som lämnades kvar från fm-passet, och en oro för att jag kommer få skit för att vi inte hann med allt som vi - av vissa - förväntas hinna med. Gaaaah!) (Jag borde vara för gammal för att låta sådant här komma åt mig!!)


lördag 27 januari 2024

Bättre men samtidigt ... nja

Igår satte jag alarm med jämna mellanrum för att få i mig vatten. Och det var tur det, för jag hade låtit det gå alldeles för lång tid annars. 

Jag drack och idag vaknade jag med helt annan känsla i kropp och framför allt huvud. Det kanske jag hade haft ändå, i och för sig ... men vatten är bra och jag har blivit rekommenderad att dricka mycket. Men missar ofta det.

Ska försöka hålla i drickandet även idag och se hur jag mår i morgon. 

Ska även försöka mota bort stressen som är en stor faktor till huvudvärk ... men det blir en extra anspänning när jag ska lära upp folk, vilket jag ska göra idag. Att dels utföra sitt jobb, dels prata om vad jag gör hela tiden gör att jobbet nästan dubblas. Men samtidigt är det kul! 

Nja:et berättar jag mer om vid ett senare tillfälle. Blir bra, det med, till slut. Hoppas jag.


fredag 26 januari 2024

Varning för gnälligt inlägg

Huvudvärk: migrän eller spänningshuvudvärk. The never ending story.

Det var enklare att behandla migrän än den värk som kommer när jag är ledig och slappnar av. Migrän försvinner (eller dämpas) av sprayen, men spänningsvärken går inte att medicinera bort, om jag inte samtidigt vill paja magen och det vill jag inte. Den är känslig som den är. 

Vet inte vilken gång i ordningen som jag får en ledig dag förstörd av huvudvärk? Igår låg jag i mörker större delen av dagen. Tog en 1 g Alvedon, som inte hjälpte. Framåt sen em började värken klinga av efter att ha vilat i flera timmar.  

Det är inte kul. Det känns inte värdigt. Slöseri med tid och ork och lust och humör att ha ont. Dessutom fick värken mig att må illa. Och värktabletten hjälpte inte till i rätt riktning heller. Jag blir tokig snart! Vad gör jag för fel?


Stressar för mycket?

Spända muskler och triggerpunkter?

Dricker för lite?

Slarvar med maten?

Motionerar för lite?


Kanske en kombination av allt. Det är stressigt på jobbet, det är inte bara jag som upplever det, men jag måste bli bättre på att inte låta stressen förstöra mig.

När det är mycket att göra glömmer jag bort att dricka vatten. Och missar att äta ordentligt. Och glömmer att andas.

Motionerar inget alls. Pga trött, huvudvärk, lat och bekväm. Och dum i huvudet, uppenbarligen.


Så. Idag har jag ställt alarm med jämna mellanrum för att få i mig vatten. Jag tänker tvinga mig ut på promenad, trots regn. Igår sken solen men omöjligt att orka mig ut, annat än en kort sväng. 

Jag ska lägga tid på att stretcha och göra yogaövningar och massera ryggen med hjälp av foamrollern. Jag har massor av knutar i ryggen. Och nacken är stel och spänd. Och spänningarna blir INTE bättre av att jag stressar varje gång jag jobbar ... tvärtom.


Måste snart ta mig till gymmet också. Eller åtminstone börja köra skivstångspass hemma. Det här håller inte! Jag kan inte fortsätta må så här. Orkar inte. Vill inte. Men vad ska jag göra? Hur kan jag göra annorlunda? Kan ju börja med att prioritera träning och yoga. Främst yoga och stretch, för att bli mindre stel. Kanske kommer orken att träna tillbaka om jag känner mig lite smidigare.

Less på det.


lördag 20 januari 2024

50 days challenge

Fick en julklapp av min svåger på julafton. Vi skulle köra 50 days challenge, med start på juldagen. Jag är tyvärr lite för förtjust i utmaningar så jag var givetvis på!

Började väldigt försiktigt och delade upp momenten de första dagarna. (Tycker fortfarande, efter nästan halva tiden att plankan är URJOBBIG.) Jag fick ju en släng av corona så jag fick pausa träningen en vecka, men nu är jag på igen.

Det tar inte många minuter om dagen och det ger betydligt mer än vad man kanske tror att det gör.


50 situps

50 armhävningar

50 benböj

50 sek jägarvila

50 sek plankan



fredag 19 januari 2024

Äntligen!

Äntligen mår jag bra igen! Visst, jag ska undvika att anstränga mig alltför mycket och jag skulle inte orka springa många hundra meter, men jag känner att jag lever igen och det är underbart.

Ett av barnen klagar däremot på halsont ... bara att hoppas att det är en vanlig liten förkylning.

Jag har orkat göra mina övningar också. 50 days challenge. Ytterst försiktigt, dock och lyssnade noga på kroppen. Men den sa "kör, men kör försiktigt".

Jag längtar tillbaka till jobbet också och det är ett friskhetstecken. Men först ska jag ha helg. 

Ledig helg!


PS. Skrivandet är igång igen också. ❤️