En välbehövlig mitt i veckan-weekend

Maken och jag åkte iväg tillsammans med min syster och hennes man - till fantastiskt underbara Madrid!

Syrran fyllde 50 och skulle firas och äntligen kan jag nu prata med henne utan att vara rädd att försäga mig. "Vad ska vi ha för kläder i Madrid?" "Vilken handväska tänker du ta när vi åker till Madrid?" "Vilka skor ska man ha på kvällen i Madrid?" och så vidare.

Vi hade det så himla bra! Jag älskar den stan och slog återigen av hur grön och lummig den är. Och vacker. Och det var så himla roligt att återse "våra" kvarter, och inse att vi faktiskt hittade väldigt bra. 

Och några dagar borta från skrivandet gav nya idéer. Dessa har jag idag utvecklat lite och det känns bra. Skulle vara så himla roligt om det här manuset kunde bli något ... jag gillar det. 

Kämpar mot ett enormt godissug. Kämpar mot ett negativt tankemönster (vad är meningen med allt?). Kämpar. Det är inte synd om mig. Bara lite synd om mig ibland. Fast samtidigt är det bra med mig, såvitt jag vet. Att vara trött och uttråkad är inte farligt. Klimakteriet är inte heller farligt, bara fruktansvärt jobbigt ibland. 

Behöver bara hitta någon slags mening med allt. Och något som är roligt och som betyder något. Borde skaffa en kattunge eller hundvalp - för att ha någon/något att gosa med och ösa kärlek över ... (Nej, maken räknas inte till gosigt husdjur.) Men det går inte pga allergiker i släkten. Så jo, lite synd är det faktiskt om mig.

Men skrivandet går hyfsat igen, och det är roligt!

Dags för gnäll igen?

Alla gånger jag gnäller över skrivkramp eller annat som strular med skrivandet så lossnar det nästan direkt. Nu har jag kramp igen och hoppas att det ska släppa efter det här inlägget. 

Det kändes så himla bra när jag plockade fram manuset och började läsa det jag skrivit. Jag var taggad på att fortsätta. Och nu stirrar jag bara på skärmen och undrar hur i hela friden jag ska fortsätta ...

I övrigt finns inte mycket att klaga på: jag är ledig, tar dagen som den kommer och njuter av tillvaron, men hade njutit ännu mer om det kreativa ville flöda - måleri och skrivande. Men det kanske är att vara girig?

Det ÄR inte lätt att skriva en bok. Det SKA inte vara lätt. Tydligen. Så jag antar att jag gör rätt.

(För det är väl inte redan dags att påbörja redigeringsvända 2 på det vilande manuset? Nä ... känns lite tidigt ännu.)

Gnäll lönar sig … eller: Skäl att fira!

Efter att jag beklagade mig över skrivkramp i förra inlägget lossnade det och jag fick till ett helt okej slut.

Utkast två är numera färdigt! Äntligen!

Det ska nu vila några veckor innan nästa redigeringsomgång tar vid och under tiden ska jag fila på nya idéer, nya projekt ... och så ska jag njuta av långledig sommar. 

Firar detta med ett glas bubbel. Det är ju trots allt midsommarafton i morgon och det mesta av sommaren ligger fortfarande framför oss. 

Hurra för det, och skål!

Redigeringen: Hit men inte längre

Tills ungefär nyss kändes det bra med skrivandet/redigeringen men sedan började jag röra till saker och ting och scener hamnade i fel ordning. Suck! 

Nu har jag lyft ut en ganska stor del text som måste ses över och kanske skrivas om. Men det ska göras när jag är piggare än vad jag är nu. Förhoppningsvis redan imorgon.

Vill ju bara bli klar med det här utkastet.

Kort långhelg och lite skrivstuga

I fredags eftermiddag åkte maken och jag ner till vårt sommarställe i Småland. Jag har av olika anledningar inte varit där i år (pga jobbat en del helger, bland annat). Det var underbart att komma dit.

Vi har ätit gott, druckit lite vin, druckit morgonkaffe, redigerat/skrivit (jag), jobbat lite (maken), sagt hej till släktingar och slappat.

Lördagen gick ovanligt långsamt - är det så det är att inte ha en massa måsten hela tiden?! 

Jag behövde den här helgen så himla mycket.

Välkommen helg!

Den här helgen är en komma ner i varv-helg. 

Helt utan måsten. Jag bara är, och andas, och gör allt långsamt. 

Vänner och pioner

Igår gick vi in i den första sommarmånaden. Vädermässigt har det varit sommar ett bra tag - massor av värme och de sista dagarna även värmeåskväder (underbart, både för mäktigt skådespel och för den tryckande huvudvärken).

Igår hade vi en tjejträff hemma hos mig. Tio av tolv var här och några stannade i flera timmar. Prat, skratt och tårar. Mysigt men samtidigt, på grund av omständigheter, tungt.

Igår kväll upptäckte jag att en pion hade slagit ut. Ovanligt tidigt, väl? Förra året slog de ut i mitten av juni. Jag vill minnas att maken precis åkt iväg och missade dem med bara några timmar.

Äntligen fick jag doppa näsan i en av de ljuvligaste blomdofter som finns.

Vill ha och behöver

Semester!

Vill vara ledig. Behöver vara ledig. Bara vara. Vila, slappa, koppla av. (Något jag blir fruktansvärt uttråkad av ganska snart, men ändå. Behöver nu.)

Men jag ska inte klaga. Jag jobbar inte ihjäl mig, som förra året den här tiden - gud som jag slet! I motvind och uppförsbacke. I princip ensam. 

Nu jobbar jag lagom mycket, även om det stundtals blir mycket, och har tid över till trädgård, träning och skrivandet! Älskar det. Älskar tillvaron när den är bra och behaglig. Ändå är jag trött och matt och helt dränerad på energi. Är det mentalt, tro?

Jag älskar jobbet i butiken - det är oftast en fröjd att vara där! Och jag trivs med mina inhopp i anpassad skola och i särskilda undervisningsgruppen. 

Och så gillar jag att skrivandet (redigeringen) känns bra och kul just nu. 

Skönt med glädjeämnen. Tacksam.

Vad vill jag?

Vaknade 05:10 idag. Och nu undrar jag vad jag ska göra. Eller vill göra. Eller orkar - jag har fortfarande huvudvärk, så när kommer den riktiga åskurladdningen egentligen?!

Skriva?

Gräva bort ogräs vid och i pallkragarna?

Träna?

Glömde såklart något

Glömde berätta om skrivandet. Jag redigerar (omgång 1) just nu och har kommit ca 2/3 in i manuset - och det känns både bra och roligt! (Peppar, peppar! Hoppas att jag inte jinxar ...)

Och så tränar jag lite och grejar i trädgården. Tyvärr har knotten kommit så kvällarna får tillbringas inomhus eller i uterummet. Tack gode gud för uterummet!

Lite av varje

Livet. Uppgångar och nedgångar. Som det ska vara, antar jag.

Sonen har flyttat och det känns både roligt och tråkigt, förstås. Saknar honom men är samtidigt väldigt glad för hans skull. Han gillar sin charmiga lägenhet.

Igår begravdes min moster. Väldigt fint, oerhört sorgligt. Hon är saknad! Hon var viktig för mig, framförallt när jag växte upp.

Det har blivit en del inhopp i anpassad skola (fd särskolan) och i två särskilda undervisningsgrupper. Riktigt kul eftersom jag känner både kollegorna och flera av eleverna. 

Och så jobbar jag vidare i världens mysigaste butik! Jag gillar verkligen det jobbet. Tufft ibland, när det är mycket som ska göras på samma gång, men oftast bara trevligt! För det mesta är det lite lugnare när jag jobbar eftersom jag främst ska vara där på eftermiddagarna, men ibland har jag fått hoppa in och ta hela dagar. 

Den här helgen hade vi tänkt åka till Småland men maken hade en del jobb han behövde göra. Jättetråkigt men så blir det ibland.

Gratulerer med dagen, Norge!

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland, blir den aldrig densamma mer.
Alf Henriksson

Vädret och humöret går hand i hand

Blå himmel och sol. Moln och ösregn. Kallt i skuggan, varmt i solen. Vädret, bestäm dig!

Att svettas in våren är inte lätt när det är bara några få plusgrader ute. Men snart ska det bli över tjugo grader och då får man däremot svettas rejält. Tur att det alltid finns något att gnälla på ... Men det ÄR faktiskt inte kul att gå omkring i dunkappa när det är slutet av april. Det är inte heller önskvärt att gå från vårvinter till sommar. Jag vill väldigt gärna ha en skön vår när man lite långsamt vänjer sig vid varmare temperatur. 

Bilden är tagen igår, när syrran och jag åkte in till stan för att ge blod. Vi fick både sol och ösregn på vår promenad från Heden till Nordstan. Vi var som två dränkta katter när vi kom fram. Men lingondricka och chokladboll smakade väldigt gott!

Ge blod ni som kan och får!

Jag blev frisk! Och lycklig!

Förkylningen satt i några dagar och jag var lite trött första dagarna, men kan lika gärna vara hängig i Spanien som i Sverige. Jag undrar om inte det behagliga vädret gjorde mig frisk fortare? 

Dock var det för årstiden ganska kallt. 18° och kylig vind. Men med rätt kläder var det ljuvligt, förstås.

Vi tog promenader, njöt av solsken (i lä var det såklart sommarvarmt) och doften från grannens blommande citronträd och drack cava.

Och så fick jag pysslat om mina växter lite. Älskar det! Alla har överlevt vintern även om några behövde lite mer kärlek än andra. 

Jag klippte bort allt fult, klippte in dem lite och gav både vatten och näring. En av bägarrankorna fick en välbehövlig föryngringsklippning, så nu hoppas jag att den producerar nya skott tills jag kommer ner igen.

Att ha en bougainvillea som behöver klippas ibland är inget annat än ren lycka!