Det tuffar på

Höstlov! Ledig! Så himla skönt att veta att ingen förfrågan kommer komma de här dagarna. Dessutom är jag bokad från måndag och tre veckor framöver. Halvtid, på ett av favoritställena. Känns bra.

Nu njuter jag av lediga dagar, och redigerar och tränar. Jodå, jag har kickat igång mig själv. (Pepp, pepp!)

Utöver det slösar jag en och annan timme på att slösurfa och dumskrolla ... och ibland går jag ut på promenader - oavsett väder - heja mig!

Men nästa höst ska jag nog befinna mig några veckor i Spanien igen, som förra året. Herregud vad det var härligt att gå i shorts och t-shirt i oktober! Slippa ha trilskande handleder som inte vill skriva i kylan. Ta promenader utan att klä sig i lager på lager ...

Ok. Dags för ett träningspass till, den här gången är det axlar/armar som står på tur. 

Och för att inte framstå som extremt duktig/duktig/vältränad: Det är korta pass på ca 6-8 minuter som jag kör. 

 

Med risk för jinx igen

Är igång och redigerar mitt mest färdiga manus. Jag har ändå lagt åtskilliga timmar, och pengar, på det. Men kanske att faktumet att jag gillar manuset väger tyngst. För jag tycker om det, och jag tror på det. (Åtminstone den här veckan. Snart känns det kanske helt annorlunda igen?)

Gud vad trött jag blir på mig själv. Varför vet jag inte vad jag vill? (För att jag är full av inbördeskrigande hormoner som bestämt sig för att förpesta all form av tillvaro?!) Men nog om det, jag är igång igen och jag har gjort vissa ändringar. 

Just den här dagen känns det bra och roligt.

Men det kommer ju fler dagar ... 

 

Inget nytt under solen

För ett år sedan var jag i Spanien. Då missade jag många vackra höstdagar här hemma i Sverige. I år får jag uppleva dem på plats, det är trevligt eftersom det är så vackert, men jag hade hellre befunnit mig där jag kan gå i shorts och t-shirt. Eller åtminstone slippa frysa trots lager på lager med långärmat.

Men men. Jag är hemma. Jag jobbar och tjänar lite pengar, och det är bra. Jag skriver lite, men inte mycket, och det är väl bättre än inget, men jag vet inte ... (Vad vill jag göra med mitt liv??!)

Hela förra veckan jobbade jag. Låg däckad hela lördagen med huvudvärk och helgen blev jättekort. Idag har jag varit ledig – jätteskönt! 

Vad som händer i morgon har jag ingen aning om, men innan dess ska jag ta en promenad och sedan sova. 

 

Förändring på gång ... en flytt!

Vi har funderat lite fram och tillbaka under ganska lång tid, på var vi ska bo när barnen flyttar ut. Bo kvar eller sälja? Lägenhet eller radhus? Trädgård eller inte? Nära natur eller nära civilisation? 

Men nu har vi bestämt oss: Vi ska flytta till lägenhet.

Igen. Men det blir inte stan den här gången, utan Mölnlycke.

Det känns väldigt spännande och kul. Jag gillar att det är nyproduktion, att allt blir nytt och fräscht. (Fast helst vill jag ha en sekelskifteslägenhet med all den charm som finns i en sådan, men några sådana finns inte i kommunen, och vi måste bo kvar så länge maken är politiker. Så istället blir det nytt.)

Det jag fastnade för när jag såg den var inte att det var just nyproduktion, utan läget och att det är en "vindsvåning". Vi kommer ha fin utsikt, trevligt läge och snedtak! 

Att vi ska lämna vårt underbara hus känns väldigt konstigt och det kommer nog att bli sorgligt när man säger "hejdå huset" för sista gången ... och jag kommer nog alltid att sakna vår stora altan, grönskan, sol i alla vädersträck och att sitta och titta på fåglar som besöker trädgården.

Som tur är kommer vi ha balkong. (Jag får jobba på att övervinna min höjdrädsla.) Och kanske hittar jag nya platser att dricka morgonkaffet på. Kanske under pergolan nere på gården ...? Eller så upptäcker jag att det går att dricka morgonkaffe inomhus.

Men vem är jag när jag inte har trädgårdsarbete att utföra?! Det ska bli spännande att upptäcka! 

Skriver igen

Den här veckan har det faktiskt blivit en hel del redigering. En del fundering, strukturering och planering också. Och bara två dagar med jobb. 

Känns som en helt ok balans för mitt måendes skull, och förhoppningsvis blir det fler jobbdagar kommande veckor – för ekonomins skull.

Idag, på jobbet, träffade jag en person som jag inte sett på många år, som jag tyckte mycket om på den tiden och som jag fortfarande tycker om. Hon var en oerhört viktig person för ett av mina barn, och blev därför väldigt viktig även för mig. Såå roligt att träffa henne, och att hon kände igen mig! Väldigt trevligt, hoppas att jag får träffa henne snart igen.

Den här helgen tänker jag fortsätta redigera. Jag har skrivit ett helt nytt inledande kapitel, där storyn tar sig början lite tidigare. Dels för att jag behöver ta ett nytt grepp, dels för att en person behöver dyka upp lite tidigare.

Förutom att redigera ska jag styrketräna (rehab fast lite hårdare), promenera och tvätta ... samt krama yngsta dottern som kommer hem efter en utlandsresa. Igår fick jag krama sonen som var hemma på middag och sov över, för att idag flyga till Schweiz. Får se om jag får träffa äldsta något också. Men hon var i och för sig hemma en kort sväng förra helgen. Alltid något!

  

Tänka högt

Det här inlägget kan komma att bli svamligt.

Jag har skrivkramp, jag har dåligt självförtroende, jag har hjärndimma och fysisk+mental trötthet ... ibland har jag även en släng av håglöshet. Kanske inte konstigt efter en ganska hektisk period, milt uttryckt. Kanske borde jag tillåta mig några veckor av återhämtning. (Kanske? Inte alls 'kanske' – jag SKA hushålla bättre med min energi. Måste tänka på att dra ner på tempot.)

Nog om det och över till skrivandet.

Så sent som i helgen kände jag - återigen - att jag kanske inte vill skriva. Det kanske inte är vad jag drömmer om längre. Det var en stor dröm tidigare, som tog slut. Shit happens.

I lördags träffade jag lite folk och då erkände jag för dem hur jag känner. Ingen dramatik, bara ett konstaterande.

Men samtidigt känner jag (inte samtidigt som i lördags, utan nu, måndag morgon) att jag kanske visst vill skriva. För vad vill jag hellre göra? Plugga? Nja, kände så för ett par dagar sedan men nu är jag tveksam igen. Hoppa in i ekorrhjulet ... verkligen?!

 

OM jag skulle lyckas med skrivandet, alltså bli klar och orka ge ut själv om inget under med ett förlag sker, så är det ju den ultimata sysselsättningen för mig som gärna åker till Spanien. Bara att ta med dator, anteckningar, mitt pass och lämna Sverige ett tag.

 

Så, till det här inläggets kärna: Skrivandet, och hur komma ur skrivkrampen.

• Vilket manus ska jag arbeta med? 
• Testa ny genre? 
• SLUTA PETA I DETALJER!!! Se till att komma framåt istället. GAAH! 

Är nog lite sugen på att ta mitt nästan helt färdiga manus och liksom skruva till det lite. Behöver i så fall uppdatera lite saker, såsom huvudpersonens yrke som jag inte kan något om. Inte bra om hon känns daterad när boken kommer ut. Om den kommer ut. Och så får jag spetsa till vissa händelser och tona ner andra.

Fortsättning lär följa. 

 

Nya tag tagna

I lördags vaknade och kände ÄNTLIGEN att jag ville skriva. Så jag satte igång att strukturera mina idéer, nästan varje kapitel fick jag ner på två A4. Bättre ordning än någonsin tidigare, tror jag.

Det var nog i våras som jag sist kände riktig skrivlust. Hela sommaren gick jag och hade skrivkramp och vånda. Och en massa andra olustiga ursäkter för att inte skriva.

Sedan kom valrörelsen, och även om jag inte var särskilt aktiv i den drogs jag ändå med ... det var folk hemma, det var brygga kaffe inför torgmöten, det var hjälpa till att sortera valsedlar. Och en handfull andra ursäkter ...

Däremellan har jag funderat på om jag verkligen VILL skriva. Kanske borde skaffa mig ett riktigt jobb istället? Vet inte. Vad vill jag? Vad kan jag? Brinner jag för något? Vet inte. För trött för att orka tänka.

Hur som helst. Jag tog tag i idéerna, strukturerade upp dem, kapitel för kapitel och tänkte till innan jag började skriva. Får se om det räcker hela vägen till ett färdigt manus, eller inte. Orkar inte spekulera i det. Tänker skriva när jag har ledig tid, och försöka skriva oavsett lust eller inspiration. Så får vi se hur långt det räcker.

Jag vet inte ens om det här inlägget följer en rimlig tråd eller om det bara är svammel. Orkar inte ens läsa igenom. Tror jag behöver sova. I morgon ska jag jobba. Och ta nya tag. Nej, just det, i morgon ska jag laga riktig middag när jag kommer hem från jobbet.

Jobba, laga mat och bestämma mig för om jag vill skriva imorgon i ett ord eller två. Imorgon? I morgon? Borde vara två. 

 

Och rent praktiskt ...?

Jag är igång och redigerar igen. Gott så. Men, och det är ett stort men, hur ska jag gå tillväga rent konkret med ändringar som jag tänkt att jag ska göra?

Jag har idéer och jag har skrivit ner dessa i manusen (både i det tidigare och den nya versionen), men jag vet inte om jag ska redigera färdigt innan jag börjar med ändringarna eller om det då kommer bli rörigt pga nya ändringar? Kommer jag att hålla isär allt? 

Eller borde jag redan nu göra de ändringar jag tänker att jag vill göra? Men tänk om jag ändrar mig och vill göra som det var i tidigare version? Så jäkla rörigt i mitt huvud just nu. Och då har jag knappt ens satt igång. Varför är det så svårt att veta vad jag vill? (För att jag inte skrivit så många romanmanus tidigare och inte vet hur man gör, såklart.)

Borde jag göra en story-board för att kunna se scener och följa handlingen?

Skriva ner alla tankar och idéer i ett block vid sidan av, istället för i (två olika) manus? 

        Jag vet faktiskt inte. Borde kanske testa?

Men är det slöseri med tid?

Jag vet inte.

Jag behöver någon att hålla i handen. 

Önska mig lycka, till för det behöver jag sannerligen. [Gråt-emoji]

 

Kom med något nytt snart!

Den där nystarten jag föreställde mig i somras ... så taggad jag var på allt möjligt. Bah, säger jag bara.

Skrivandet är som vanligt ... fullt av kramp och dåligt självförtroende. VILL jag ens skriva och försöka bli utgiven? Vet faktiskt inte. 

Men vad vill jag hellre göra? Vet faktiskt inte.

Jobbet har inte kommit igång ännu. Kanske har de inte haft behov av vikarie (inskolning, färre elever), kanske har de någon annan? Jag var ledig första måndagen, det kan hända att någon annan fick in sin fot då.

Kanske vill de inte ha mig? 

Det löser sig. 

Jag har annat att göra, vi har bestämt oss för att flytta till lägenhet. Downsizing. Inte än på ett par år, men jag har börjat flyttstäda. Det vi inte gjorde för 18,5 år sedan får vi göra nu.

Röja, flyttstäda, dödsstäda. Jag har åkt tre vändor till tippen, varav två helt själv. Slängt, sorterat, skänkt. UNDERBART! Men det är såååååå mycket som återstår. Bara tanken på allt som finns på vinden gör mig matt, nästan apatisk. Herregud.

Jag kan säga att jag kommer behöva två år för att hinna gå igenom allt. 

 

Redigerar och funderar

Testar att skriva in noteringar direkt i manuset. 

Försöker att inte fastna allt för mycket i detaljer. Men det är svårt. Nu börjar jag också fundera på om vissa saker i handlingen ska ändras eller om jag ska fortsätta redigera, men jag tror att jag fortsätter som det är, med idéerna som notiser i manuset.

(Vad är det egentligen den här redigeringsrundan handlar om? Seriös fråga, för jag vet inte. Huvudvärk har jag också. Dags för en migränspray och en långsam promenad i friska luften.)

 

Femtioelfte gången gillt

Efter många om och men (läs: ursäkter) är jag igång och redigerar. Gott så, men – stort men – jag petar i detaljer! Det är inte riktigt där jag ska lägga krutet just nu, istället ska jag se till att göra de lite större och viktigare ändringarna som jag vill göra.

Och så ska jag ta pauser och röra på kroppen för att axlar och skuldror inte ska paja. Klarar jag av det? Häromdagen lyckades jag inte ... då försvann ett par timmar i ett härligt skrivrus. Dock inte lika härligt för kroppen. 

Jag kan behöva en hållen tumme eller två idag (av flera orsaker faktiskt). 

 

Två steg fram och lika många tillbaka

Här har varit jämna plågor: huvudvärk. Varje dag i drygt en vecka, och troligen en kombination av för lite vätska, för mycket svettningar och otillräcklig sömn. Kan säga att mina vallningar tagit sig till en helt ny nivå – fruktansvärd.

Igår hade jag så ont att jag mådde illa. Frukost var inte att tänka på, bara migränspray och horisontalläge. Som tur var hjälpte sprayen helt den här gången och jag blev människa framåt tidig eftermiddag.

Eftersom jag vaknat varje morgon med varierande grad av huvudvärk testade jag att dricka elektrolytpulver igår kväll. Det verkar ha funkat. Peppar peppar! I morse vaknade jag hyfsat pigg och vid väldigt gott mod – fick bromsa mig själv från att ge mig ut och springa, storstäda, styrketräna, redigera ... 

Men! Det gäller att hushålla med energin, som en terapeut sa till mig för många år sedan.

Det blev ett benpass. Rehab-övningarna. Gott så. Kanske blir ett bad om ett par timmar, om solen fortfarande skiner. Ikväll blir det middag hemma hos vänner. Däremellan blir det siesta, och kanske lite redigering. Och ja just det ja, det ska röjas lite också.

 

På skrivfronten: Lite hoppfullt optimistisk

Efter drygt två veckors ledighet börjar jag landa lite ... andningen är långsammare, den inre stressen har gått ner och jag börjar trivas lite mer med mig själv.

Och jag har börjat skriva lite smått igen.

Det började med att det kom några idéer, faktiskt kring alla tre manusen som är "aktuella". Är inte igång helt och fullt ännu men det beror mest på att jag behöver strukturera mig lite mer, veta vad det är som ska göras, för att kunna planera och optimera skrivtiden. Kroppen håller inte längre för långa skrivsessioner – alarm måste ställas så att jag kommer bort från datorn och gör lite rörlighetsövningar, annars blir jag stel och får besvär med triggerpunkter. 

Angående övningar så går det framåt. De i mitt tycke väldigt mesiga övningarna har gett resultat. De var inte mesiga, när allt kom omkring, de var bra! Jag har så gott som full rörlighet i vänsteraxeln igen, och högeraxeln som liksom pajade mitt i allt, har också blivit bra, bortsett från att den stelnar till men det går ju att träna bort. Om jag bara tar tag i mina rörlighetspauser ... 

 

På skrivfronten intet nytt

Idag var det skolavslutning och jag har valt att ta ut mina semesterdagar i ledighet så jag har precis gått på lång semester!

Nu tänker jag gå ner i varv, komma ikapp med tvätt och städ, greja med lustfyllda saker i trädgården och kanske fortsätta skura altanen. Och kanske leka lite med akvarellfärger. 

När jag är ikapp mig själv lite ska jag ta tag i skrivandet igen, skaka bort skrivkrampen och strunta i de negativa tankarna ...

Men jag börjar med att köra ett rehabpass, kanske tar en promenad trots regn och sedan sova.

 

Men nu så, kanske snart i alla fall ...

Efter vila pga axelbekymmer kom en släng av skrivkramp som följdes av bristande självförtroende. Men så tog jag mig i kragen och öppnade mitt tredje påbörjade manus. Jag ska försöka förenkla det lite för jag tror att jag krånglar till storyn och personerna lite för mycket. Det blir rörigt. Och när jag tänker på vissa andra (ibland hyllade) författare så skriver de väldigt lättsmält. 

Jag VILL ju skriva. Åtminstone vill jag det ibland. För vad annars vill och kan jag?!