Fortfarande stiltje på alla plan

Återhämtning pågår. Jag har semester. Vilar både kropp och själ.

Men snart ska jag köra igång igen. Träna, yoga och skriva.

Tänker börja med en lite raskare promenad idag än tidigare dagar. Men återhållsam sådan. Jag har trots allt varit dödligt förkyld (mild överdrift). 

Ska också stretcha väl valda kroppsdelar: Har fått tips om att fokusera på framsida lår, höftböjare och insida lår, samt aktivera baksida lår.

Därefter ska det städas, stängas igen, sägas hejdå och resas hem.

Men först lite mer kaffe och Den stora älgvandringen.

Lite skrivarfunderingar

Lyckan att må bra igen! 

Nu gäller det bara att fortsätta ta det lite lugnt, trots att jag är taggad att köra igång, järnet, för att hinna ikapp allt jag missat!!! Såå lätt att jag tar ut mig i onödan, tyvärr.

Jag låter det gå någon dag till innan jag ägnar mig åt manuset. Vilket av dem det nu blir. Har ju Manuset (som vilar) och det nya (som började skrivas i somras och som jag återupptog häromveckan).

Behöver komma på om det behöver ytterligare vila och jag ska skriva vidare på det nya, eller om jag ska ge mig i kast med att redigera. Jag vet inte!

Får fundera på det ett tag till. Under tiden hänger jag lite tvätt och njuter av finvädret.

 

Äntligen ljusning i förkylningsmörkret!

Idag vaknade jag efter en lång natts sömn (nästan tio timmar, minus några kortare vakenstunder) och mådde bra! Visst, snuvig och lite hostig fortfarande, och skulle inte orka med något som helst pulshöjande - men ändå! Vilken fröjd att känna sig levande igen. Tack livet!

Och precis i detta nu tittade solen fram mellan mörka regnmoln. Det kan bli en bra dag idag.

Gnäll och kanske lite annat

Det var ett j***a tjat om förkylning, tänker ni. Det är ju inte som att jag är dödssjuk. Det bara känns så.

Hur som helst. Det går upp och ner, fram och tillbaka - ibland mår jag ganska bra, nästa stund känner jag mig febrig och jättesjuk. Ja, jag är OTÅLIG. Jo, jag försöker ta det lugnt (orkar inte annat).

I natt sov jag sådär igen. Tror att det beror på att jag inte kunde motstå två goda (oemotståndliga) bakverk. Fulla av vetemjöl förstås. Måste avhålla mig, för då sover jag bättre.

Det går åt rätt håll, även om det går väldigt långsamt.

När jag är fullt frisk ska jag ta tag i mig själv igen. Äta bra, röra på mig, träna styrka.

Och komma igång med skrivandet igen. Det ligger i vila just nu. Hjärnan orkar inte formulera något, men jag tror att det är bra. Att stundtals låta bli att skriva är också viktigt. Det är då idéerna kan jobba i det undermedvetna. Under tiden som jag tillfrisknar passar jag på att läsa. Det sägs vara superviktigt för en aspirerande författare.

I skrivande stund känns tillvaron ganska hoppfull. Kanske kommer även denna förkylning att gå över?! Hoppas det.

 

Jag kan ha jinxat

Ett tag kändes förkylningen som att den var på bättringsvägen. Men ack vad jag bedrog mig!

Finns inte en chans att jag kommer orka utanför dörren, inte ens några meter. Duscha ska vi bara inte prata om. Bara tanken på vattendroppar mot huden gör mig gråtfärdig.

Tur jag har en peppande tröstande make. "Det är många som är riktigt förkylda nu, några har varit dåliga i två veckor." Klenaste trösten i världshistorien.

Inte en chans att jag står ut många timmar till.

 

(Hoppfull) rapport från sjukstugan

Inatt sov jag i eget rum, för att maken skulle slippa sova intill en äcklig bakteriehärd och för att bakteriehärden själv skulle få sova i tystnad. Sömnen blev betydligt bättre än natten innan. Tack och lov.

Idag känner jag mig pyttelite piggare än igår, men är fortfarande dödstrött, genomförkyld och jätteirriterad över att ha blivit dålig.

Jag hatar att inte ha ork till saker jag vill och behöver göra. Hatar! Har noll tålamod när det gäller förkylningar och allehanda värk. Noll. Och det bästa man kan göra när man är förkyld är att vila. Jag har varken lust eller tid att vila mer. Jag har ett manus att skriva och ett annat att redigera. Låt mig bli frisk! Nu!

 

Ännu mer förkylningsgnäll

Det var INTE så här jag skulle vakna upp på min semester / mitt påsklov. Inte. 

Jag ville vara frisk, hyfsat pigg (så gott det går i det här jäkla hormonkaoset) och ha ork att fixa med växter, ta promenader, komma igång med styrketräng efter mina "skador" ... och inte minst skriva!!

Jag vet att det kunde varit oändligt mycket värre. En förkylning går över (även om det inte känns så just nu) och snart är den glömd. Men innan den går över är det nästan outhärdligt. Huvudvärk, rinnande näsa, kliande svalg, svidande hals och en enorm trötthetskänsla som genomsyrar hela kroppen, själen och nästan hela universum.

 

Förkylningen är ett faktum

Jag hoppades att det var högst tillfälligt, men det var det inte. Halsontet är lite värre idag och jag snyter mig och snyter mig och snyter mig. Dessutom har jag rejält lock för ena örat.

Tur i oturen otur i oturen, snarare så har jag påsklov ... Kanske lika bra att det drabbar mig när jag ändå inte skulle tjänat några pengar. 

Kunde varit betydligt mycket värre också, man får vara glad så länge det inte är det. Kan ju vakna med feber i morgon och ännu ondare hals - hoppas inte.

Väldigt onödigt

Inatt vaknade jag och låg vaken länge ... Ena dottern hostade och jag fick gå upp och säga till henne att ta hostmedicin. Kände att det gjorde ont i ena sidan av halsen, men hoppades att det skulle vara borta när jag väl somnade om och sedan vaknade.

Det var inte borta. Tvärtom. Nu i sällskap av huvudvärk och frysningar.

Inte alls vad jag vill ha eller behöver just nu. Inte alls.

Nygammalt manus

Började läsa manus jag skrev i fjol, medan nuvarande manus vilade. Blev överraskad över hur bra jag tyckte att det var. 

Fortsättning följer.

 

Vila

Jag ska låta manuset vila någon vecka innan jag läser igenom det igen för att se vad som behöver utökas, förklaras eller strykas/ändras.

Motvilligt.

Vill bara vara klar, men vill också känna att jag gjort precis allt jag kunnat, och det känner jag inte just nu. Jag kan göra lite till.

Medan manuset vilar ska jag ta mig an nästa manus. Det blir ett som jag påbörjade när nuvarande manus vilade förra gången.

Kanske passar jag på att läsa lite också. Och skolar om tomater och paprikor. Och börjar härda mina änglatrumpeter ...

Älskar årstiden vi har nu!

 

Två surdegar kvar

Det återstår en eller kanske två saker att åtgärda innan jag sätter punkt och bestämmer att manuset är färdigt. Så färdigt som jag kan göra det utan hjälp. 

Det ena är en scen som ska berättas istället för att gestaltas. Det andra är ett kapitel som kanske behöver förlängas. Det kan hända att jag inte förlänger ... eller avvaktar. En redaktör ska väl ha lite saker att tycka till om också? Eller? Såklart.

 

Uppdaterat: 

Blev inte helt nöjd ... kände starkt att det fanns saker som behövde läggas till ... och jag hittade dessutom ett dokument med saker som jag klippt ur, som var fullt användbara.

Så, en vända till alltså. Men den blir inte ikväll. Kanske (förhoppningsvis) imorgon. Men först sova. 

 

Sista rycket, igen

Det är frustrerande att känna att manuset borde bli bättre, men inte veta hur jag ska bära mig åt. 

Om jag skriver ett par manus till kommer min förmåga att vara betydligt bättre än den är idag. Men det hjälper ju inte nuvarande manus.

Hur vet jag om jag berättar för lite eller för mycket? Om jag går för fort fram eller för långsamt? Det vet jag inte och det är jättejobbigt!

Jag får kanske se det här manuset som läromanus. Får kanske nöja mig snart, för ur frustration kommer inte särskilt mycket bra saker.

 

Sista fredagen i mars

Idag ska de äntligen ta stygnen. Inte för att jag gått särskilt länge med dem, men den här veckan har känts lååång. Längtar efter att bli av med förbandet och slippa den kliande plasten. Vill även veta att det ser bra ut. Bra som i fint läkt, inte hur det ser ut, för det spelar ingen roll. Det kommer endast att synas när jag har bikini. (Jag tycker dessutom att det är lite coolt med ärr.)

I em ska jag jobba. Tre veckor kvar i butiken, därefter blir det strödagar - hoppas jag - vill inte släppa den helt. Blandade känslor. Älskar butiken och min arbetsgivare. På vilka andra jobb har jag fått så mycket tacksamhet för min insats?! Igår fick jag SMS där hon tackade för att jag hade rengjort montern så fint. Måste komma ihåg att säga hur mycket jag uppskattar det.

 

Efter påsklovet hoppas jag bli bokad fler dagar i skolan. Fler timmar och bättre timlön kommer göra skillnad i plånboken (och i nervsystemet). 

 

Men innan dess ska det firas pappa som fyller 80, det ska jobbas en heldag i butiken (lång dag, men det är en fredag så det går an) och provpackas inför kommande Spanien-resa. Fullt upp alltså!

 

Balans och avsaknad av balans

Jag skulle kunna skriva en kortare novell om tillvaron och behovet av, liksom avsaknaden av, balans. Men låter bli. Sammanfattar det med att jag behöver bli bättre på att få bra balans. Jobb, träning, avkoppling.

Ikväll fick jag ÄNTLIGEN tummen ur och körde ett yinyoga-pass. Visserligen kör jag ganska ofta lite stretch och rörlighet. Ibland blir det flera morgnar i veckan. Ett tag gjorde jag det varje morgon. Men riktigt så duktig är jag inte längre. 

Borde bli bättre. Borde bli bättre på rätt mycket. Är det något jag är riktigt bra på? Eller ens ganska bra på? Eller ens lite bra på? Skulle väl vara att slarva med mig själv, att klaga på mig själv och att vakna alldeles för tidigt då.

Men ibland får det vara så. Det lite halvkassa får vara tillräckligt. Killräckligt. 80/20. Jag duger.