Vänster axel är definitivt bättre, men långt ifrån helt bra, kan handla om flera månader till dess. Men det går åt rätt håll och det är såå skönt, och det sporrar mig att fortsätta med den där mesiga rehaben, som trots allt inte är så himla mesig.
Höger axel är fortfarande kass men den verkar inte bli sämre, utan kanske snarare lite, lite bättre. Eller så är det en bra dag idag bara. Jag ropar inte hej än.
På måndag ska jag till min sjukgymnast för den axeln. Är nog bra om jag har ett helt gäng med axelövningar att köra. Jag lär få hålla på med rehab resten av livet. Men jag tänker börja se det som styrketräning så fort jag blir återställd och starkare.
Och: Jag har börjar känna sug efter att skriva igen. Det var ett tag sedan jag kände så. Men idag har idéer börjat pocka lite smått. Kul! Jag vet inte annars vad jag ska sysselsätta mig med på min lediga tid? Vem är jag utan skrivandet? Ingen aning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar