Skrivkramp, prestationsångest eller inte färdigvärkta idéer

Jag har börjat skriva ner idéer kring det som ska bli manus 3. Jag vet vilka personer jag ska ha med och vilka problem och dilemman ... 

... ändå vill jag inte komma till skott. Det är som om jag kastats av en häst och nu vägrar kliva upp i sadeln.

Problemet är att jag inte vet orsaken till varför jag vägrar. Om det är för att jag har kramp, är rädd för att inte kunna prestera eller för att idéerna inte är klara ännu?

Jag tar och sover på saken. Sova är underskattat. Vore det inte för min hälsporre skulle jag ge mig ut och springa också - allra bästa medicinen för ovan nämnda tillstånd. 

Ikväll blir det Yatzy mot maken (som varje semester), samt vin och ost. Och imorgon fortsätter jag idé-spånandet. Högst troligt tar jag och lär känna mina karaktärer lite bättre. Det måste göras innan jag börjar skriva. Kanske kommer nya idéer fram också, medan jag håller på.

Och apropå det

Redigering alltså. Jag har en fråga kring det.

Säg att man har tre huvudpersoner i en bok. Tre bästa vänner. Och det handlar ungefär lika mycket om alla tre.

Måste det på något sätt vävas samman i slutet? Om det måste gå tre röda trådar parallellt med varann som alla mynnar ut i ett jättefyrverkeri mot slutet? (Dålig jämförelse men jag kan inte förklara.)

Eller är det okej att man får följa de här tre personerna och deras liv, som på flera sätt vävs samman eftersom de är bästa vänner. Och umgås mycket, även parvis.

Utan att avslöja detaljer kan jag berätta att det kommer handla om svek, vänskap och kärlek.
.

1205 ord

Jag skriver. Och det går lite lättare än förra gången, då var det orytmiskt och haltande, idag är det... inte fullt lika illa. Maken fick läsa och ville veta mer! Det är positivt. Fast det kanske bara är som han säger, för att peppa mig.

Hursomhelst. 1205 ord skrivna (ej arbetade med ännu, vilket är bra för då skriver skriver skriver jag) och fler ska det bli. Heja mig!
   .

809 ord

Sådär ja. 809 ord har blivit skrivna. Inte högklassigt direkt, utan rätt så orytmisk och hackig text. Men det är en början. I morgon kanske jag lägger ut den här, om jag hinner jobba lite på den - för det behövs! Oj, att jag tappat skrivandet så mycket, det trodde jag inte. Säg att det är en träningssak!
   .

Fem hundra ord

Det stannade på 522 ord. Men då ska ni veta att många många fler blev skriva. Nästan det dubbla. Men alla dög inte. Verkligen inte. Så då blev det till att ta bort och skriva om. Gör om gör rätt. Fast utan att veta om jag gör rätt.

Herregud. I den här takten kommer min bok bli klar... aldrig. Får nog ta och speeda upp lite. Men inte nu, för nu ska jag varva ner och gå och sova. Undrar om jag orkar sminka av mig ens? Återstår att se. Mina tänder ska jag borsta i alla fall. Mina tänder utan hål.
  .

Men åh. Gaaaah!

Jag struntade i både tvätt och arbetsrum och satte mig att skriva i stället. Och jodå, några ord har jag allt klämt ur mig. Men nu blir jag osäker på om jag börjat rätt. Nu känns det som att jag borde starta historien lite tidigare, för att det ska bli förståeligt. Samtidigt är det det just det som är min akilleshäl: Att jag förklarar ihjäl historien. Alldeles för många och ingående detaljer serveras och läsaren får inte en chans att tänka själv. Och hur kul är en sådan bok? Eller nej: sådana texter blir aldrig böcker.

Gaaaaah!

Nu har jag slängt in en omgång tvätt, och ska byta om och ge mig ut och promenera en sväng. Jag behöver rensa hjärnan och röra på benen och lyfta röven från låren.

.

Nähä, det bidde ingen

Skrivkursen som skulle börja på måndag är inställd. Det blir ingen kurs. Jag får inte lära mig hur man skriver noveller och romaner. Som jag har sett fram emot hela sommaren.

Skit också.

Jag är erbjuden en plats i en annan kurs, som är lite mer avancerad och kräver att man har lite mer text att jobba med. Det har inte jag. Min kurs, som nu inte blir av, gick ut på att man skulle skriva en text (eller flera olika) under tiden kursen pågick. Och jag vet inte om jag vill betala flera tusen för en kurs som inte känns helt hundra. Jag kommer inte utvecklas om alla andra är mycket bättre än jag. Det känns redan som att jag kommer jobba i motvind.

Så jag ska fundera över helgen. Förhoppningsvis får jag mer info om den här författarskolan i morgon och kan fundera till på måndag. Men jag är redan inne lite på författarcoach. Men det känns så stort, så på riktigt, som att det är för människor som har författarpotential. Jag har ju bara en dröm.
.

Skriver skriver skriver

Idag har det blivit 5833 tecken utan blanksteg. Och det bara nu på sena eftermiddagen/kvällen. Jag är rätt nöjd. Med att jag har skrivit alltså, kanske inte så mycket med resultatet, det är mest blaj just nu, inget som är särskilt spännande. Men snart måste det till att hända något, komma någon liten tvist (eller twist?) av något slag. Får se om jag fortsätter skriva i morgon, om jag har inspiration. Det blir vård av sjukt barn i morgon. Om det är ett eller två som blir hemma återstår att se. Alla barnen är mer eller mindre genomförkylda och feber kommer och går. Hejåhå. Men det är ju sådana tider nu. Lika bra att få eländet så kan det vara bra sen.

Och just nu känns en dag hemma som ren och skär välsignelse. Jag lär inte vakna pigg som en ljuv nyponros i morgon heller.

Nu fixa kvällsmat till barnen. Sen blir det debatt på tv. Och det gillar jag!
.

Ok. Så blir det

Jag har nu en skrivblogg, där jag tänkt lägga ut olika texter som jag skriver. Där finns ännu så länge bara en text. Och när det blir några fler vet jag inte... Det är inte så att jag är något skrivarflow precis. Men jag har som ambition att det ska bli fler, inom inte allt för lång tid! Inga mästerverk, inga romaner - kanske inte ens spännande eller läsvärda! Men ändå, några ska det bli. Jag måste komma igång och skriva en del innan kursen börjar...

Den som vill läsa får gärna adressen dit! Skriv mailadress i kommentarsfältet så mailar jag adressen, självklart publicerar jag inte de kommentarerna.

.

Hjärnan är inte riktigt med

Jag sitter i godan ro och njuter av en kopp te i mitt skönsömniga tillstånd; ska snart få gå och lägga mig och sova! Och i morgon är det ledig dag och i övermorgon och de två nästkommande dagarna också - det kan inte bli bättre just nu. Så tänker jag tanken att jag ska skriva på min roman. Och då slår det mig: Jag går ju skrivkurs och jag har inlämning på måndag. Jag skulle behöva sätta igång med uppgiften nu.

Nu blev jag akut sovsugen.

Hejåhå!

Jag är hemma. Jag har börjat min kurs. Jag har redan nästan fått ett psykbryt! Jag ligger på febergräns och det där mota förkylningsolle i grind har inte funkat hittills.

Så.

Mår lite halvrisigt vilket stör mig, jag jobbar kväll i morgon och hade inte planerat att bli liggandes i sängen hemma. Finns ingen tid i världen till det.

Kursen har startat ja. Och ja... Suck. Höll på att få ett fullständigt outburst här hemma, det fanns fanimig ingen bläddraknapp på min skärm. "Bläddra har inget med bifoga att göra", säger it-maken. "Men det står ju bläddra" säger jag med desperation i rösten. Vem av oss är det som inte förstår och vem av oss är det som är it-expert? "Jaha, prova med Firefox i stället för Safari, för" blablabla "stöd" hit och "komma och punkt" dit.

Öppnar Firefox och får börja med att starta om. Och se där! När jag loggat in kommer det upp en liten bläddraknapp! Man tackar!

Min första övning är uppladdad. Tror jag - säker kan man aldrig vara. Herregud, det är datorer vi pratar om! Och mig.

Det bästa av allt är att jag får skriva max si och så lång tid (första övningen fick ta max 30 min) och jag får inte lov att hålla på och ändra och redigera en massa! Jag ska bara skriva - ungefär som jag gör när jag bloggar! Det är bara med den lilla skillnaden: När jag bloggar har jag aldrig prestationsångest. Det har jag däremot när jag ska skriva texter som andra ska bedöma.