Igår kom fulhösten med massor av regn och idag kom även blåsten.
Men som jag njutit den här helgen! Sol, värme, mustiga färger. Vi fick lite bonussommar. Ingen huvudvärk hade jag heller, så skönt! Jag har redigerat, grejat i växthuset och på altanen ... och njutit. Maken och jag drack av vårt goda vita vin som vi köpte i Frankrike på vägen till Spanien. Nu fick jag stark tillbakalängtan! Snälla, ge mig sju veckors ledighet igen.
Jag började om med ny redigeringsrunda i fredags eller lördags. Eftersom mitt papper (dumt att skriva på ett löst papper) med nästan alla kapitel försvann spårlöst fick jag börja om med att strukturera upp. Men då passade jag istället på att redigera igen.
Och nu minns jag faktiskt inte varför. Kanske för att jag behöver komma framåt. Eventuellt kommer jag be någon att testläsa snart, bara för att få ett hum om hur storyn och människorna uppfattas av andra.
Självförtroendet vacklar fram och tillbaka. Ibland undrar jag om jag är knäpp på riktigt, andra gånger tänker jag att om andra kan bli utgivna kan jag det också. Det är väl bara att fortsätta kämpa på. Jag vill ju det här! Åtminstone just nu.
Jag har följt lite andra författare som kommit igång med sin karriär och även läst en försvarlig mängd litteratur av skiftande kvalitet, jag säger: Go, go, go! Gå framåt istället för att redigera alltför mycket. Prova gärna en testläsare som kan ge dig feedback.
SvaraRaderaSjälv är jag avundsjuk på er som kommer så långt som du har gjort, själv fastnar jag i grubblerier redan innan första kapitlet.
Tack för pepp!
SvaraRaderaHoppas att även du kommer loss från grubblerierna så småningom. :)