Senast jag bloggade om mitt skrivande (länk till inlägg) var den 13/9. Då hade jag lite idéer som bubblade under ytan. Jag längtade efter att sätta igång. Strax därefter, jag minns inte när, kom idéerna på pränt och storyn tog sin början.
Sedan dess har manuset vuxit till 47840 ord. Rätt bra för att vara mig. Det har också känts väldigt bra att skriva. Och roligt. Jag har kommit att älska det här manuset! Jag har njutit medan jag skrivit. Tills igår. Då slog det stora tvivlet till. Tänk om det inte är bra. Det är kanske inte bra. Det är säkert egentligen riktigt dåligt. Jag bara inbillar mig att jag kan skriva.
Och efter att de tankarna slog ner i mig har skrivandet känts ganska trögt.
Jag har varken lust eller tid att börja tvivla nu! Helst inte som det har känts så himla bra och roligt hela hösten. Dessutom är det mindre än hälften kvar att skriva ... jag ser en ände på eländet ...
Så vad gör jag nu? Ger upp, eller tvingar bort de negativa tankarna och fortsätter skriva? Antagligen.
Sedan dess har manuset vuxit till 47840 ord. Rätt bra för att vara mig. Det har också känts väldigt bra att skriva. Och roligt. Jag har kommit att älska det här manuset! Jag har njutit medan jag skrivit. Tills igår. Då slog det stora tvivlet till. Tänk om det inte är bra. Det är kanske inte bra. Det är säkert egentligen riktigt dåligt. Jag bara inbillar mig att jag kan skriva.
Och efter att de tankarna slog ner i mig har skrivandet känts ganska trögt.
Jag har varken lust eller tid att börja tvivla nu! Helst inte som det har känts så himla bra och roligt hela hösten. Dessutom är det mindre än hälften kvar att skriva ... jag ser en ände på eländet ...
Så vad gör jag nu? Ger upp, eller tvingar bort de negativa tankarna och fortsätter skriva? Antagligen.
Du fortsätter att skriva. Skriv, bara skriv.
SvaraRadera