Förvånansvärt nog blev jag överlycklig - kanske mest för att jag faktiskt orkade se fram emot middagen - lång story om utmattning på gränsen till håglös ...
Inte heller vaknade jag med migrän igår, vilket annars är ganska vanligt just på lördagar.
Hur som helst. Middagen blev så himla trevlig och mysig och vi pratade och skrattade. Det finns en hel del minnen när man känt varandra sedan tio-tolvårsåldern.
Visst blev jag trött och sömnig på kvällen, helst som jag varit vaken sedan 05, men inte värre än att jag gäspade frekvent, men det kan man stå ut med. Är så glad att jag orkade och att jag ville och att jag kunde.
Att det var med lättsamma människor hjälpte såklart till. Tio främlingar hade jag inte velat lägga tid och energi på.
Tänker så småningom att jag ska styra upp en egen tjejmiddag. För att jag verkligen vill och faktiskt orkar.
*Vi blev kompisar när vi flyttade in bara ett stenkast från varandra. Mellan våra två hus låg en liten sommarstuga, "Estländarns", eftersom de kom från Estland. Framför deras stuga gick en stig som vi brukade ta. Skogen var verkligen inte stor men när det var mörkt hann man tänka många läskiga tankar innan man kommit hem. Vi flyttade in sommaren -76 och det skulle inte förvåna mig om vi började leka lite försiktigt redan den sommaren. I så fall har vi känt varandra i drygt 26 år. Strax därefter lärde jag även känna vännen som vi firade igår. Hon bodde ytterligare några fler stenkast bort.
Jösses vad tiden går fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar