Jag vågar knappt skriva att jag kommit igång med träningen igen (för det brukar alltid skita sig när jag tror att jag är igång) ...
Från första februari har jag sprungit minst en gång i veckan (minst 6 km), med uppehåll på totalt tre veckor. Resterande sex veckor har jag alltså sprungit och även tränat cirkelträning.
Det känns bra! Jag är nöjd, och jag älskar känslan av att ha en stark kropp. Är inte riktigt där ännu men halvvägs ungefär. Är ingen ungdom längre och det märks. Det tar mycket längre tid att komma i form nu än för tjugo år sedan.
Däremot går det betydligt snabbare att tappa flås och styrka! En veckas uppehåll och hej vad man får börja om från början. Som att simma i motström. Eller gå uppför en nedåtgående rulltrappa. Man får verkligen kämpa.
Fast det är helt klart värt kämpandet. Jag mår så himla mycket bättre när jag tränar regelbundet. Humöret blir jämnare, rastlösheten försvinner och det är lättare att slappna av. Dessutom sover jag bättre. Och - bäst av allt - kroppen känns snyggare (starkare).
Det där med att ha en stark kropp, det står över allt annat och inget slår det, och så länge jag har min så är jag så glad, jag är stark och jag orkar, kanske lite för tung, men strunt samma! Du är duktig!
SvaraRadera