Skrivandet behöver klagas på ibland

Det slår nästan aldrig fel. När jag klagar på att jag kör fast med skrivandet så brukar skrivkrampen oftast släppa. Så ock idag.

Visserligen körde jag lite fast efter en stunds skrivande, och det är därför jag befinner mig i bloggen just nu ... men det är nog bara en mindre paus. Annars återkommer jag med mer gnäll!

Men jag undrar vad som hände med min ursprungliga plan. Varför tappar jag fokus? Behöver jag läsa synopsiset igen? Ja, kanske. Eller behöver storyn ändras i sin ursprungliga plan? Kanske. Jag vet inte. 

Jag kan inte påstå att jag kan det här med att skriva romaner. Jag har bara skrivit en,, och det var ganska länge sedan nu och allt var helt nytt för mig då, så det kan hända att jag inte fattade vad jag sysslade med.

Idag skiner solen och då brukar livet och tillvaron och allt däremellan kännas lite lättare.