Svammel

Plötsligt kom det över mig, hur oändligt glad jag är att ha hittat ett jobb som känns som Jag. Allt är fortfarande nytt och förvirrande, men ingenting känns omöjligt att lära sig - men det kommer krävas sin nötning innan det sitter. (Och jag måste förlika mig med tanken på att misstag kommer att göras och det måste få vara okej - även för mig.) Men när allt väl sitter kommer jag vara som handen i handsken. 

Det känns spännande och roligt, och lite utmanande att leverera bra service (många gånger medan man har publik, i form av väntande gäster). I helgen strulade det för min kollega och jag blev stressad över situationen, trots att jag bara stod bredvid för att läras upp. Men hon skötte det bra och allt löste sig, som tur var. 

Jag kommer att klara det här jobbet galant, det vet jag. Behöver bara ge det den tid det behöver. Och det är där jag brister ... Jag vill nämligen kunna allt, nu genast! Och det stressar mig. Dumt ju. Jag behöver inte ha mer stress i mitt liv. Vill inte, orkar inte med onödig stress. 

Tur att jag har några dagar ledigt nu, innan jag börjar jobba igen. Först i butiken och sedan på hotellet. Kul!