Under vår sista kväll i Bergamo frågade P om vi inte skulle ta och åka till Kroatien "när vi ändå är ganska nära" ...
Eh. Oj! Alldeles för spontant för mig så jag svarade "låt mig få sova på saken så svarar jag ja i morgon" - för naturligtvis ville jag till Kroatien. Jag har aldrig varit där men länge velat komma dit och uppleva deras klara stränder.
Sagt och gjort, vi åkte österut, via Slovenien och ner till Kroatien. Vilket land! Så grönt och lummigt - inte helt olikt vissa platser i Sverige - och så vackert vatten och trevliga och engelskspråkiga människor. En väldigt trevlig upplevelse att komma dit.
Vi bodde mitt i stan (Pula) och fick därför gå en ganska bra bit för att komma till havet, men det gjorde oss inte det minsta, tvärtom är vi vana vid att gå. Och det var värt promenaderna för vilket underbart vatten. Nästan lite läskigt att simma omkring och se hur långt som helst ... inte min grej upptäckte jag. Men så himla läckert att titta på!
Nästa gång ska vi ha badskor för det fanns sjöborrar och de är inte roliga att trampa på.
Utanför hotellet var det rejäl puls på kvällarna, men det orkade inte vi (jag) med. Lite trist kanske, men ganska skönt att somna tidigt och vakna tidigt. En cappuccino på en folktom uteservering klockan sju på morgonen är inte fel.
Varför stannade vi inte kvar i södra Europa? Här i norr regnar det, och blåser, och regnar och regnar och regnar.
Det har varit en fantastisk sommar för oss, vi har haft det så bra. Det är nästan så att man står ut med regnovädret Hans. Men bara nästan. (Nu räcker det med regn.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar