Amalfikusten, Italien (del 1)

Amalfikusten sägs vara en av världens vackraste kuster. Jag är benägen att hålla med! Och jag anser att Amalfikusten bör upplevas. Det finns inga bilder i världen som kan återge skönheten i detta vackra landskap. (Kanske om man har en grym kamera och ett minst lika grymt objektiv.) Här är mina bilder, tagna med mobilen. Och de visar inte på långa vägar hur otroligt storslaget det är där nere.

Det här är Vesuvius. Bild tagen från bilfönstret. Vår taxichaufför var väldigt trevlig och berättade för oss vad det var vi såg, vilka städer/byar vi passerade och i vilka regioner vi befann oss i. Vid ett tillfälle stannade han vid en perfekt utsiktspunkt och lät oss gå ur bilen för att beundra utsikten och ta bilder.


Nedan är utsikten från hotellrummet …

Efter ett avsvalkande bad i Medelhavet gick vi för att äta. Det blev pizza på en trevlig restaurang en bit från hotellet. Innan vi gick och la oss slank vi in på hotellets restaurang för att trycka i oss en efterrätt. Gelato. Eller gelati, eftersom det var tre kulor. (Ouff, så mäktigt! Men gott!)

Utsikten från restaurangen. Inte en enda mygga, inte ett endaste knott.

Reseberättelse, del 2: Underbara Italien!

I förra reseinlägget berättade jag om vår första natt i Italien. En upplevelse som jag fortfarande känner stort behov av att prata om! Skräcken, våndan, ångesten ... Som i slutänden blev så fantastiskt häftig. (Klicka här för del 1.)

Efter en torftig frukost och en makalöst vacker linbanefärd ner för berget stod vi återigen på fast mark. Den känslan! Herregud. Jag blev helt lealös. Skulle inte vilja åka linbanan upp igen, men var i efterhand glad över upplevelsen. Att vi kom dit nästan mitt i natten, i åskoväder och hällregn, inte hade någon aning om vad som väntade oss förstärkte intrycket än mer!

Vi bilade genom Ligurien och även en sväng in i Toscana. Någonstans på vägen svängde vi in i utkanten av Milano för att besöka ett shoppingcenter. Waste of time. Inte såg vi något vackert av staden heller. Men men. Det var lite oväder på vägen. När vi - äntligen - närmade oss havet sprack himlen upp och vi såg lite antydan till sol. Vågorna i Levanto gick höga och sonen ville såklart bada! Vi andra var mest sugna på att komma till huset och med löfte om att bada first thing tomorrow, oavsett väder, gick även sonen med på att sätta sig i bilen igen.

Uppe på berget, ca 150 meter från vårt hus låg La Giulia. En helt suverän restaurang med världens godaste pizzor. Och ett väldigt gott rödvin från lokala producenter. Och med fantastisk utsikt över Levanto. Kvinnan som på sin vespa guidade oss till lägenheten tipsade oss om restaurangen. "The best pizzeria in Liguria." Mm, tänkte vi och log artigt. Men oj vad rätt hon hade! (Inte för att vi testade så många, men ändå!)

Lägenheten vi hyrde hade vi hittat på nätet bara ett par veckor tidigare. Enligt bilderna i annonsen såg den sådär ut ... men vi blev positivt överraskade! Balkongen var inte jättestor men ganska lång (vilket är huvudsaken eftersom vi ändå satt vända mot havet). Den funkade finfint att sitta och dricka kaffe på. Och vin. Och njuta av utsikten:

Själva huset, i vilket vi disponerade övervåningen och den lilla inredda vinden, bestod av tre sovrum, tre badrum, ett stort vardagsrum och kök med diskmaskin samt en pytteliten tvättstuga med tvättmaskin.

 Från huset hade vi underbar utsikt över Medelhavet. Vi bodde högt uppe på berget mellan Levanto och Bonassola. Till Levanto och den lite större stranden, med de stora vågorna, tog det drygt en halvtimme att promenera. Till Bonassola, med den lite mindre viken men med betydligt klarare vatten tog det ca tjugo minuter.

Mellan Bonassola och Levanto kunde man promenera genom en gammal tågtunnel, kombinerad gång- och cykelbana. Härligt sval och lite fuktigt, men utan äckliga insekter. 

I nästa del kommer jag berätta om utflykten till Manarola, Cinque Terre. Mest bilder faktiskt eftersom
de talar bra för sig själva.
.

Ännu lite mer Rom

Lite mer Rom!