Och jag är lite nervös. Samtidigt ser jag fram emot det väldigt mycket! (Vill mest bara få det avklarat och kunna slappna av och känna att det faktiskt gick bra. Vilket jag hoppas att det gör. Borde göra, såvida det inte dyker upp något jag inte varit med om tidigare. Men då får jag ringa och fråga.)
Äh. Om andra klarar jobbet gör väl jag det också?! Varför håller jag på och nojar? Folk dör inte om de får vänta någon minut eller två i onödan, medan jag håller mig koncentrerad på alla saker som ska göras. Och de sakerna är inte många, och jag har en liten fusklapp att titta på.
Det ska bli kul att få bekänna färg. Och som en viss ägare sa: Ingen dör om det blir fel. (Förutom att mitt självförtroende dör en smula. Men det är faktiskt inte hela världen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar