Första ensamma förmiddagspasset hade jag idag. Egentligen skulle jag jobbat eftermiddag men bytte med en kollega som ville ha sovmorgon eftersom hon jobbade sent igår.
När jag kom till jobbet trodde jag först att jag skulle ta hand om frukosten helt själv, men som tur var dök det upp en person till. Lättnaden!!
Sedan insåg jag att jag inte visste hur man gjorde vissa uppgifter ... Så när mailet från en kollega dök upp "bara att ringa om det är några frågor" kastade jag mig lättad över luren och ringde. Om och om igen. Såå skönt att ha någon som hjälper en när allt är nytt, krångligt och svårt.
Därefter dök det upp en matleverans och både budet och jag stod som två frågetecken, eftersom vi båda var helt nya ... Men det löste sig det också.
Bäst av allt var när kollegan som jobbar sena passet dök upp drygt tjugo minuter tidigare och kunde hjälpa mig med en massa frågetecken som jag hade samlat på mig. Så tacksam för det!
Och eftersom maken slutade en halvtimme efter mig stannade jag kvar lite och passade på att lära mig lite mer.
Jag är världssämst på att vara ny på jobbet - jag hatar att inte kunna eller veta eller minnas vad jag ska göra. Jag blir begränsad och det är en oskön känsla. Men det är bara att acceptera och avvakta tills jag fått lite mer erfarenhet.
Men jag känner redan att jag gör framsteg för varje arbetstillfälle. Kul! Jag gillar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar