En lovsång till promander

Eller promenader som det egentligen heter och stavas. (Tant är trött, eller så är det mörkret)

Det var så skönt att komma ut! Den här stegtävlingen gillar jag. Och jag gillar min stegräknare som hänger som en ful tidtagarklocka (fast liten sådan) i ett snöre runt halsen. Alla på jobbet går till varandra nu och gud nåde den som hämtar min post! Jag ringer inte längre mina kolleger, jag går till dem. Det är jättekul! Och bara en sådan sak som att registrera antalet steg (gårdagens) när man kommer till jobbet på morgonen.

Det blir en kul social grej också. Jag brukar piska på vår lagledare att hon ska piska på de andra! Vi måste få upp antalet steg och det är lagledarens jobb att få igång alla! Och det är mitt jobb att se till att lagledaren gör sitt jobb ordentligt! Att vi inte kommer vinna gör inte så där jättemycket bara lite jättemycket.

Hur som helst, det jag ville komma till var att jag uppskattar att gå ut och gå. Bara gå-gå och inte tränings-gå. Man ska inte förakta vanliga promenader, vilket jag gjort tidigare. Vanliga promenader är nyttigt! Och på sikt kan det få en att gå ner i vikt om man vill det och det stärker upp de flesta delar av kroppen, det tar lite tid men skam den som ger sig och 12000 steg ska man gå som minst, om man vill gå ner i vikt.

Jag som har nästan motsatt problem måste istället sätta i mig mer mat under dagen för att inte bli helt matt (och riskera att brösten försvinner helt). Men det går det med. Jag tycker att jag kan börja skönja spår av magmuskler där någonstans deep under. Men det krävs ju lite situps och plankan i mellanåt, men det gör jag ibland. Sällan och lite dock, men ändock. Promenera mera hörrni! Det är nyttigt och väldigt skönt.

Och så tänker man så bra. Och pratar så bra. Idag hade jag maken att prata med. Som lyssnar och kommer med bra inflikningar. Jag har lite saker att fundera över, och fundera ska jag. Men inte så mycket ännu på ett tag. Vi får se vad framtiden har att utvisa.

Den närmsta framtiden stavas: S O V A .
         .