Go' kvällen

Om ni såg mig nu skulle ni backa ut här lika fort som ni kom in.

Håret, till att börja med, är så fult. Luggen (det eviga sorgebarnet) är så.... äh, jag orkar inte ens försöka beskriva. En stor ful svordom gör sig bättre.

Ansiktet. Ögonen svullna och sneda. Och lite rödsprängda. Dags för Clear Eyes snart kanske? Och en munsår på överläppen som är svart. Sårskorpa. Jag får inte gapa för stort eller le för då spricker det och då rinner blodet. Usch.

Däremellan har jag en ful näsa och bleka kinder. Den senaste veckan har jag inte orkat kleta på tillräckligt med smink heller. Inte för att jag blir så mycket snyggare, men jag blir i alla fall lite mindre ful.

Det enda som jag är rätt nöjd med är nog rumpan. Eller faktiskt hela kroppen. Inte för att jag tycker att det är så roligt att se ut som en tonårskille i kroppen (som någon faktiskt har sagt till mig en gång), men jag har inte många kilo att släpa på och jag känner mig rätt smidig och hyfsat lättränad.

Med smidig menar jag att jag inte har några krämpor och att jag har lätt för att springa och så, jag menar inte att jag inte är klumpig, för det ska gudarna veta att jag är. Jag har ett nytt stort mörkt blåmärke på låret t.ex. Ingen aning varifrån det kommer, men något hårt hörn någonstans.

Nähä, jag har lite drygt tre tusen steg att gå, så hejdå för en stund!
               .