Om jag orkade skriva...

Maj gadd, vilket pass! Jag tror jag är kär i instruktören! Vilken tjej! Vilken energi och kämparglöd hon förmedlade till oss andra (i alla fall mig). När passet nästan var slut fick jag lust att börja gråta helt plötsligt; av glädje och tacksamhet för att jag fixade det! Min armbåge fixar det!

Nu är det ju väldigt lite vikt jag lägger på, som mest kör jag 4,5 kg per sida. Men jag är inte starkare än så just nu. Jag är körd i botten. Ok, mina ben är ganska starka och hade jag vågat (för armbågen) hade jag lagt på mer vikt just vid benkörningen, men överkroppen och armarna. Herrejättegud vad svag jag är. Men det har sina orsaker och jag försöker att inte tänka så mycket på att jag är liten och tanig och ser svajig ut när jag ser mig själv i spegeln på passet. Gaaaah! Men idag var jag i alla fall inte ensam om att ha bara två av de minsta vikterna på stången när det var överarmsträning, det var en tjej till! Inte för att det spelar jättestor roll, men en liten roll spelar det. Vill ju inte vara ensam sämst ...

Om jag orkar ska jag ta mig till duschen och förhoppningsvis även klara av att tvätta håret. Bäst att göra det innan träningsvärken sätter in.
       .