Om det ska fortsätta i det här vansinniga tempot på jobbet blir jag tvungen att söka mig någon annanstans. Tror jag. Men det kan också vara en tillfällig svacka.
Det känns inte som att det finns tid för att få hjälp och stöttning heller. Det är nog det som är det värsta.
Stressen gör att jag håller på att få ont i min arm också, och hur ska jag då kunna skriva min bok??
Nu ska jag gå ut och gå fyra tusen steg, sen ska jag duscha och lägga mig. I morgon vaknar jag förhoppningsvis med ett gladare humör.
Det är en stressig period på jobbet nu, alla känner nog som jag just nu, men det är en klen tröst.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhhh va tungt och känna så, hoppas det bara är tillfälligt.
SvaraRaderaKram
Jag har oxå det väldans stressigt på arbetet, men fick mig en tankeställare när en kollega fick hjärtrusningar och blev sjukskriven i 2 veckor.
SvaraRaderaKom ihåg att vi alla bara har ett liv. Se till att du mår så bra att du kan njuta av familj och fritid. Gör man inte det är det dags att tänka om
SvaraRaderaSov gott
Jobbigt! Är du som mig så är det oftast inte stressen som är jobbig utan det faktum att man inte har kontroll. Sånt stressar mig till tusen och då blir jag stressad av stressen om du förstår vad jag menar. Hoppas det lugnar ner sig på jobbet och promenader är alltid lugnande. :)
SvaraRaderaKram
Anna: Det är tungt. Men jag är fortfarande ny. Och jag ställer stora krav på mig själv. Det är dumt.
SvaraRaderaSusanne: Risken är ju att man hamnar där om man inte bromsar i tid. Så jag bromsar nog lite nu...
Lisbeth: Sant. Sov gott!
Gafflan: Det är när jag inte har koll som allt kör ihop sig och blir svinjobbigt. Att ha ett högt tempo funkar för mig annars.