Nä, näe, nähä

Totalt värdelös sammetsask, jag menar fredagkväll. Nej, inte totalt värdelös men rätt kass. Nä, inte kass, men inte heller som planerat. Maken gick iväg på sitt trevliga och kvar hemma blev jag sur och utan nya datorn. För att han inte fixat med lösenordet. Han kollade med mig innan han valde ett lösenord, så att vi hade ett som vi båda kände till och kom ihåg.

När överföringarna var klara, 12 minuter efter att han lämnat hemmet skulle jag starta om den och sen var det bara att börja skriva som fan på min bok använda den.

Det är bara det att lösenordet vi kom överens om inte funkar. Och jag blir så iniglödheta arg och irriterad. Inte blir det bättre av att han inte svarar när jag ringer. Han har telefonen liggandes i jackan förmodligen, och jackan hänger i någons hall. Utom hörhåll.

Jag har till och med ringt hem till någon, den han är hos. Som den desperata fru jag egentligen inte är! Inget svar. Alltså?! Vad ska jag göra? Gå dit, fast det är lite långt? Jag vet att ljudnivån på dessa herrar kan bli lite hög - har själv hört dem - och det är därför de inte hör att det ringer. Men hey, hur desperat skulle inte det verka?

Ett annat nästan ännu mer desperat alternativ är att ringa någon av de andra tränarfruarna och få mobilnumren till deras män, och hoppas att jag har bättre tur där (att någon av dem svarar, och ber maken kolla sin telefon). Men jag är lite tveksam till att göra just det... it may come out wrong...

Jag fortsätter spela cool, eller så går jag och lägger mig. När maken väl tittar till sin telefon kommer han mötas av väääldigt många missade samtal.
          .