Nu rullar de stora frågorna in. De som lyder: vad ska jag bli när jag blir stor; är det verkligen det här jag vill göra; vill jag göra något annat istället; är jag inne i en fas just nu eller är det bestående ...
De övergår i Vem är jag. Vad vill jag. Vart vill jag. Vart är jag på väg, och vill jag dit?
Det är söndag kväll och då kommer de där funderingarna. Eller nej, de kommer inte då, ty de finns hela tiden, men de blir extra påtagliga.
Jobbigt.
Varenda söndag samma visa.
Vad ska jag göra åt mig själv?
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ojdå, infaller de varenda söndag? Det måste vara jobbigt. Om du vet med dig att det bara är helgångest är det kanske bara att hålla sig sysselsatt och inte tänka på det.
SvaraRaderaOm det är en fas så är det en väldigt lång en...:P
SvaraRaderaKanske behöver du kraschlanda innan du faktiskt kan förändra det som behöver förändras?
För mig tog det åratal innan jag gick ner i arbetstid eftersom jag såg det som ett misslyckande. Det var en kris, som inte i första hand handlade om mig, som gjorde att min syn på mitt liv förändrades. Och då var det inte svårt längre att göra det jag behövde göra. Man har bara ett liv.
Ge dig själv lite tid hos en coach eller kbt-stöd. På riktigt. Det kan vara skönt att få någon utomståendes syn på ens egna frågor. Eller så vet du egentligen vad du vill, men är tveksam till om du vågar. Vad hindrar dig?
SvaraRadera