Ikväll tänder jag ett ljus, och jag gråter

Jag fick beskedet på telefon i morse att en fd kollega gått bort. Hon hade varit sjuk i cancer en tid. Trots att vi jobbade på samma företag i många år kan jag inte säga att vi lärde känna varandra särskilt väl, så någon saknad känner jag inte, däremot stor sorg.

Hon var runt 45 och efterlämnar sig två tonårsbarn. Barnen var hennes allt. Hon var ensamstående. Hennes familj bestod av en mamma och en syster, båda bosatta i USA. Kanske hade hon någon släkting kvar i Danmark, men såvitt jag vet hade hon inte många människor omkring sig. Ingen särskild kontakt med barnens pappa heller.

Det är så himla sorgligt. Jag tänker på hennes två barn. Vad händer med de nu? Får pappan vetskap om vad som hänt, och kommer han ta något ansvar? Har de någon farmor och farfar som bryr sig? Blir det de sociala myndigheterna som får ta sig an barnen och får de komma till samma familj eller blir de splittrade? Har de någon att prata med? Tänker någon på barnen och deras sorg och känslor? Jag vet att deras mormor varit hos dem ett tag nu när deras mamma legat på sjukhus, men hur länge kan hon stanna? Hon har ju sitt liv, någon helt annanstans. Och hur mår hon idag? Att se sin egen dotter tyna bort och dö och lämna två barnbarn mer eller mindre föräldralösa kan ju inte vara lätt. Hur orkar man stå vid sidan om det?

Hur tänkte hon själv, där i slutet, min kollega? Att bli ombedd att skriva sitt testamente ... att behöva inse att man snart kommer att dö. Att man inte kommer få se sina barn växa upp, inte träffa sina barn mer, inte få krama dem, inte finnas där för dem, inte få se dem komma hem med sina betyg, sina pojk- och flickvänner, inte få uppleva dem få sina första jobb, flytta hemifrån, förlova sig, gifta sig ...

Hur känner man i det ögonblicket? Vad tänker man? Får man inte fruktansvärd panik? Står man ens ut med den ångesten det måste ge?

Jag klarar knappt att tänka på det. Jag gråter och förbannar den hemska sjukdomen som drabbar så många människor idag. Måtte det finnas ett liv efter detta och en plats som verkligen är paradiset på jorden. Så att man vet att det var värt att dö ifrån dem man älskar.
      .