Men det ska ändå bli roligt att jobba. Det har jag alltid tyckt. Mina jobbarkompisar tillför så mycket positivt. Men, det är ändå störande att avbryta julledigheten. Idag är jag sugen på att skapa något. Skissa, måla eller skriva - men jag känner att det knappt är någon idé att påbörja något eftersom jag ändå måste avbryta ikväll för att gå upp tidigt och jobba i morgon.
Jag har ett konstigt förhållande till sådant som kallas vardag och rutiner. Framför allt har jag svårt för 'måsten'. Ju mer måste desto svårare.
Och ett jobb är ett måste, ett väldigt stort måste. Mitt jobb är inget man kan gå in och sköta med vänsterhanden, sådär lite lojt. Det kräver koncentration och skärpa. Och att jag får mycket sömn.
Jag ska inte klaga - jag har ett jobb som är rätt så trivsamt, trots att det ofta är stressigt, och så har jag ganska exakt sju veckor kvar att jobba tills jag slutar och får ägna mig enbart åt saker som jag tycker om! Det är inte synd om mig, även om jag får ledigheten förstörd lite granna.
.
Grattis till at du sagt upp dig! Du är modig och jag avundas dig.Brottas med exakt samma tankar, men kommer liksom inte till skott.
SvaraRadera