Och så ska det traskas

Jag måste - och vill! - ut och gå. Måste ha steg på min räknare, måste ha frisk luft och måste rensa hjärnan. Vilken dag. Det höll på att bli en rövdag men ordnade upp sig. Men huvudvärken. Den huvudvärken.

Så här: Problemkunden - implementeringen med stort P. De vaknar ur sin dvala. De ska ha in en fil. ASAP. Jag som inte kan det här med filer får ju hjärtat i halsgropen. Helst som KAM ringer mig och ska ha hjälp med än det ena och än det andra. Jag kan tycka att om kunden haft nästan ett halvår på sig att agera och inte gjort så kan inte några dagar hit eller dit göra skillnad. Jag kan inte fixa filer, och kollega som kan göra det sitter upptagen till måndag.

Men se, kunden behöver hjälp PRONTO. Och jag förstår ju det - det är ju viktigt för mig att vi får in ärenden och att kunden blir glad och nöjd. Men ändå. Sent ska syndarn vakna. I know how it is liksom, att vara ute i sista minuten.

Men likväl, jag kan inte göra något hur gärna jag än vill! Och att gå in och störa min kollega i sitt möte gör jag bara inte. Ok, KAM ska lösa det på eget håll. Genom att ringa diverse chefer och till och med VD blir inblandad till slut tydligen. Waaaat?

Mitt i allt detta elände får jag ett SMS från min chef, att hon tagit pucken och jag behöver inte oroa mig. Gulle henne! Lättnaden i det!

Tills jag får nytt mail från KAM med uppmaning att kolla med den och den efter det och det.... Here we go again - jag KAN och VET inte var jag hittar dokumenten han skriver om! Personer att fråga finns inte inom synhåll.

Då kommer min kollega gående och säger att hon tar det! Hon ska fixa filen. Lättnaden i det!

Hon ber nästan om ursäkt när hon säger att hon inte har tid att sätta in mig i jobbet utan hon måste göra det själv den här gången. Och undrar om jag känner mig överkörd. Jag kan inte nog säga hur tacksam jag är över att inte behöva lägga minst fyra timmar av min dyrbara tid på något som jag kanske ändå inte begriper just nu. Jag har ju fullt upp att förstå det vardagliga i mitt jobb för sjutton.

Usch vad jag känner mig kass och värdelös. Liten och ynklig. Men det går nog över.

På fredag blir det julfest och jädrar vad det spenderas på oss personal! Det kommer bli en jättekul fest, det är jag övertygad om!
    

Om inlägget här är lite rörigt, så kan ni föreställa er hur det står till i mitt huvud just nu! Don´t ask. Just pretend you understand.

Ut och gå var det ja.

I morgon kanske jag berättar om hur jag skrek åt tre tiggande killar idag. Närgångna tiggande killar.
      .