Norge!

Utsikten från matplatsen.

Starten på alla skidspåren upp mot fjället. 

Underbara spår, fantastisk utsikt!

Vackra träd.

Ren och skär njutning! Vindstilla, nästan folktomt och vackra vidder vart man en tittade. Underbart!

Borta bra, hemma ... bäst?

Efter en underbar vecka i vackra Norge är vi nu tillbaka hemma i ett grådassigt Göteborg igen. Landvetter, om vi ska vara exakta. Det enda positiva är att vårfåglarna kvittrar.

I fem dagar har jag åkt längdskidor uppe på fjället. Vita vidder. Gnistrande snö. Blå himmel. Fantastiska skidspår. Och en kropp som har hållit hela vägen. Helt underbart! (Ändå är jag inte fulltankad med positiv energi. Den försvann lika fort som den kom. Eller så var det dimman på vägen hem som åt upp den. Eller det faktum att ena dottern ev har halsfluss, och jag är livrädd att bli smittad knappt två veckor innan London-resan.)

Jag återkommer med härliga bilder! 

Långsamt men framåt

Manus 2 växer sakta med säkert (?) och mäter nu 65500 ord. (Varav de flesta nog ska bort ...)

Det känns segt, men en testläsare lovar att hon tycker att det är bra. (Tillåt mig tvivla.)

Jag vet inte ... skrivandet känns bara tungt och svårt just nu. Men det kan också bero på mörkret, klimatförändringarna (som oroar mig väldigt mycket) och det allmänna trista läget i världen. Vad gör våra styrande politiker, egentligen?


PS. Fortsätt gärna gilla min Facebook-sida. DS.

Facebook-hjälp

Hjälp mig gärna att gilla min Facebook-sida, är ni snälla! Det skulle uppskattas mycket.

Facebook-länk https://www.facebook.com/agnetavorbergforfattare/?ref=aymt_homepage_panel

I gengäld lovar jag att bli bättre på att uppdatera. Både här och där.

Trö...

Trött. Trög.

Efter en hel veckas jobb, minus halva tisdagen, är jag nu så trött att jag känner mig vimmelkantig, och nästan gråtfärdig.

Skrivandet går trögt. Det känns inte kul. Samtidigt är jag lite ledsen över den känslan, så jag antar att jag ändå vill skriva, trots att det känns tråkigt. (Det där lät nog rörigare än det är. Eller så är det exakt så rörigt som det låter.)

Nu går jag och sover. Tror det är bäst.