Ett tag kändes förkylningen som att den var på bättringsvägen. Men ack vad jag bedrog mig!
Finns inte en chans att jag kommer orka utanför dörren, inte ens några meter. Duscha ska vi bara inte prata om. Bara tanken på vattendroppar mot huden gör mig gråtfärdig.
Tur jag har en peppande tröstande make. "Det är många som är riktigt förkylda nu, några har varit dåliga i två veckor." Klenaste trösten i världshistorien.
Inte en chans att jag står ut många timmar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar