T som i tungt

I morgon ska sonen på begravning. Det är en jämnårig kompis som ska begravas. En kille som blev rånmördad tidigare i somras.

Rånmördad. Jag är nog fortfarande lite i chock. Kan knappt förstå.

Jag kan nästan inte skriva det här utan att börja gråta. Jag kände inte killen och min son var inte jättenära vän med honom, men de gick på samma skola, hade gemensamma väldigt bra kompisar och hade umgåtts en del. Enligt sonen var det en jättebra och trevlig kille. Och nu är han död. Mördad.

Aldrig tidigare har ett dödsfall av en för mig okänd person berört mig så mycket. Jag har gråtit så många tårar över ett liv som inte fick fortsätta.

När skolstarten ägde rum för några veckor sedan saknades det en kompis. Till våren när de tar studenten är det en elev som saknas bland de andra.

18 år. Alldeles för tidigt att dö. Att bli dödad, rånad och mördad.


Alla mina tankar till pojkens föräldrar. Måtte de ha styrkan att klara av morgondagen och alla andra dagar, utan sin son.

Skrivarfunderingar

Hela sommaren gick utan att jag skrev ett enda ord på manuset. Jag öppnade dokumentet till slut och ändrade om lite i en mening, men det var allt.

Det känns sådär att ha misslyckats med att prestera som jag hade tänkt.

Själva innehållet känns också lite sådär ...

Jag tror att manuset behöver skrivas om ganska rejält. Kanske helt och hållet. Och det känns ... övermäktigt och ... tråkigt.

Jag funderar på att lägga det i malpåse ännu en gång och ägna mig åt något helt annat ett tag. Kanske ta tag i gamla idéer och utveckla dem, eller försöka komma på något helt nytt.

Men vad? Och hur?

Morgonpromenader with a view

I den bästa av världar, alltså om jag vore lite mer teknisk och/eller hade lite mer tålamod, då skulle bilder och text hamna i kronologisk ordning. Jag skulle ta mer er på promenaden och berätta vad vi ser och upplever under tiden ...

Men istället får ni hålla till godo med att bilderna är blandade och inslängda i det här inlägget.

Man börjar rundan med att gå upp för en backe ... efter ca hundra, tvåhundra meter kan man välja att fortsätta antingen rakt fram, upp på berget eller svänga av till höger och gå på en platt väg rakt österut. Mot soluppgången.

Medsols eller motsols alltså.

Jag föredrar att vika av till höger och avsluta med den långa backen sist på rundan - då får jag vacker utsikt över Benidorms skyskrapor. Och en anledning att sluta springa. Om jag avslutar med platten är jag nästan tvungen att lägga in en snabb spurt.

Här syns Benidorms charmiga höghus, ca en mil bort. Vyn gör sig - förstås - bäst i verkligheten.

De många och pampiga bergen finns runt omkring oss. 

De är vackra och skiftar i färg under dagen, allteftersom solen flyttar sig.

Nästan mitt på rundan står ett gammalt och charmigt johannesbröds-träd (carob-träd).

Om jag inte minns helt fel, och att det är ett annat slags träd?

Vet inte varför men jag får alltid en stark lust att krama den gamla stammen. (Har inte gjort det, dock. Än.)

Den här vyn ... mycket mer magisk i verkligheten, som ni förstår. Den måste upplevas på plats!

Samma vy men vid annan tidpunkt. Inte fullt lika magisk, men fortfarande vacker. Till höger breder Medelhavet ut sig, men jag har ingen bild på det i detta inlägg. (En miss, jag vet.)

Här är den långa nerförsbacken när man går högervarv.

Till vänster, utanför bild, ligger Benidorm, men M-huset skymtas här.

Jag borde valt lite bättre bilder inser jag nu. (Jag skyller på att trötthjärnan inte är van att arbeta.)

Så här ser det ut när vi kliver ut i terrängen bakom vårt hus. Vi får gå ca tvåhundra meter på en mysig stig täckt med tallbar tills vi kommer fram till vägen och backen.

Det är en ynnest att ha så vackra promenadstråk alldeles inpå huset.

Det kommer inte dröja länge innan jag längtar efter mina vackra och lagom varma och sköna morgonpromenader igen.

Hej huset!

Efter tre dagar i bil var vi äntligen framme.

Det var lite stökigt de första dagarna.

Men det blir så med fyra personer på ganska liten yta ...

Godmorgon från takterrassen. 

Hej Medelhavet! Hej Calpe-klippan!

Äntligen!

Sur le Pont d'Avignon on y danse ...

Vår resa startade 05:47 när bilen rullade iväg från vår uppfart. Hemma låg sonen och sov ... eller om han var vaken och sa hejdå? Jag minns faktiskt inte nu. Hur som helst. Vi lämnade honom hemma. Liksom epoken med min syster och hennes familj som vår närmsta granne. Mer om det i annat inlägg.

Vi körde söderut, såklart, över Malmö och bron till Danmark. Kom med en tidigare färja än vi hade räknat med och vips befann vi oss i Tyskland. Stundtals gick det fort på Autobahn, stundtals stod vi still. Köer till förbannelse. Vi förlorade åtminstone två timmar på att bara stå still. Däremellan rullade vi sakta, sakta.

Till slut kom vi i alla fall fram till vårt första stopp. Heidelberg. Fint hotell och bra frukost.

Dag två tog vi oss ännu längre söderut och in i Frankrike. Provence - där doften av lavendel letade sig in i bilen - ljuvligt! Vi fick även vara med om häftiga skyfall.

Andra natten bodde vi i Avignon och jag fick äntligen se bron! Men tyvärr inte dansa på den.

Här borde det stå något intressant historiskt om denna gamla stad. Ni får googla.

En vacker stad som jag gärna besöker igen.

Det var för övrigt även här "gränsen" för cikadorna gick. Norr härom hördes de inte, men härifrån följde ljudet hela vägen till La Nucia.

... on y danse, tous on round.

Två dagars jobb ...

... och jag är helt slut! Och då har det ännu inte kommit några elever! Jösses.

Är väl ovan att aktivera mig bland folk, och vara skärpt, antar jag? Ovan vid att ha "riktiga" kläder och ta mig till en arbetsplats.

Vänjer mig väl snart. Om inte annat så lagom tills jag går på semester igen ... fyra veckor och en dag kvar.

Snart ska jag även försöka knåpa ihop min reseberättelse. Det kan vara kul att ha om några år. Och med lite tur vill någon annan läsa den också.

Semestern i korthet

Sommaren 2019 blev vår längsta utlandssemester någonsin.
Det var också året då vi bodde in oss i vårt nya (fast gamla) hus och bekantade oss med omgivningar na på Costa Blanca.

Vi bilade ner, maken, döttrarna och jag.

Efter en vecka flög äldsta dottern hem och några dagar senare kom sonen ner.

Efter två och en halv vecka av solande och badande flög han hem igen medan vi övriga tre var kvar och höll ställningarna i drygt en vecka till.

Förutom bad och sol har veckorna präglats av diverse husfix - möbelinköp mm; morgonpromenader och några eftermiddags-dito; restaurangbesök och utflykter. 

Fler och utförligare inlägg kommer inom kort.

Ett kort litet inlägg i sommarslutet

Tänkte försöka skaka liv i den här slumrande bloggen, och hade tänkt göra det genom att visa bilder från semestern men Blogger och Bilder samarbetar inte just nu, och jag behöver mer kaffe innan jag ens orkar tänka tanken på att lösa problemet.