Skrivandet ...

Det går framåt ... manuset mäter strax över 60 000 ord. Kanske 64'. 'Tills något annat tar vid' landade på 70' efter redigering och korrläsning. Men jag har för mig att när jag ansåg att jag var färdig, innan jag skickade in den, mätte den strax över 80', 82' kanske. 

Sedan skulle ca 5000 ord bort. Redaktörens förslag. Bort och alltså inte skrivas om eller ändras, utan bort. Därefter skulle texten skrivas om och ändras ... 

Jag tror och hoppas att detta manus är mer välskrivet än det förra, rent skrivtekniskt, eftersom jag tyckte att jag lärde mig massor genom att samarbeta med en redaktör. Jag vill ju gärna tro att jag och mitt skrivande har utvecklats. 

Ska bli oerhört spännande och kul att låta folk läsa den så småningom. (Och samtidigt väldigt läskigt.)

Bland det bästa jag vet!

Finns det något skönare än att nyduschad få krypa ner i en renbäddad säng?!
Det skulle i så fall vara om jag hade orkat mangla lakanen också.

Inte nog med det: jag är även ledig i morgon och resten av veckan. Hurra!

Snart ... snart är det du och jag sängen.

En ny vana, har jag tänkt

I morse packade jag träningskläder innan jag gick till jobbet. Tänkte att jag skulle orka styrketräna lite när jag ändå slutar tidigt.

Sagt och gjort. Jag tränade och det var jätteskönt, om än lite jobbigt för de muskler som legat i träda ett tag.

Jag tänkte att det ska bli min nya braiga fredagsvana att starta helgen med ett skönt styrketräningspass.

Heja mig!

Spanien-längtan och hur man kan ändra sig

För nästan precis fyra år sedan fick vi erbjudande om att hyra ett hus billigt i Spanien. Då hade jag ingen som helst längtan efter att besöka det landet. Jag ville hellre till Rivieran eller Italien ... Men en budget-vecka vid Medelhavet tackar man inte nej till.

Sommaren 2016 flög vi till Alicante, hyrde bil och åkte några mil norrut. Huset var trevligt, men inte så mycket mer. Jo, grannarna var toppen! Några kände vi sedan tidigare, andra blev nya vänner.

Men omgivningarna var torra och rätt fula. Inget vackert landskap. Några blommor och palmer, men inte mycket mer. Jag var lite besviken, minns jag.

Stranden var däremot trevlig och områdets inhägnade pool var fräsch och väldigt härlig. 

Och vi satt många kvällar på takterassen och bara njöööt av värmen och utsikten.

I övrigt var jag inte imponerad.

Sommaren därpår (2017) fick vi möjlighet att återigen hyra ett hus billigt. På samma gata. Vi tackade ja och flög via Madrid där vi även bodde några nätter - otroligt trevlig stad!

Vi hade en mysig vecka med mycket bad och trevligt umgänge.

2018 hyrde vi samma hus som 2016. Vi hade kommit på att vi visst gillade att vara i La Nucia. Poolen, Benidorm, Altea, stranden vid Albir ... Vi gillade omgivningarna, för att inte tala om bergen. Jag älskar bergen som omger vårt samhälle. Och utsikten över Calpeklippan och havet, som man ser från takterassen.

Det fanns jättehärliga strövområden bara ett stenkast bort.

Den här sommaren (-18) lekte vi med tanken på att köpa oss ett eget ställe ... där, i La Nucia. Ett eget ställe med takterass och utsikt över berg och hav, och närhet till sköna strövområden att ta morgonpromenader i.

Och av en händelse var ett sådant till salu. I november 2018 hade vi bestämt oss för att chansa. I februari 2019 åkte vi ner och genomförde köpet. Vi var ägare av ett litet, charmigt radhus med takterass och underbar utsikt.

Och sommaren 2019 bilade vi ner, nästan hela familjen, till vårt hus!

Om några månader är det dags igen, men den här gången blir det nog bara maken och jag som bilar ner. Det ska bli underbart. Vårt hus, som vi så smått har börjat sätta vår prägel på.

Så, från att inte ha velat åka till Spanien över huvud taget ser jag nu verkligen fram emot sommaren och att få åka dit igen. Att njuta av sol och värme, tapas och Cava, en terass med utsikt över berg och Medelhav. Jag längtar!