Jag har hoppat in som lärarvikarie och undervisat ("undervisat") eleverna i svenska, engelska och bild när ordinarie lärare blev sjuk. Är det två eller tre veckor nu?
När jag tänker tillbaka minns jag inte hur lång tid som har passerat. Hjärnan klarar inte att tänka eller minnas. Det är bara rörigt och obegripligt. Hoppas att det lägger sig efter lite vila och promenad med trevligt sällskap senare idag.
Det jag minns är att det varit helt galet den här sista veckan! I tisdags blev även den tredje kollegan sjuk.
Eleverna har fått stå ut med nya personer nästan varje dag. Men jag är ett känt ansikte för dem och jag har varit med dem alla dagar utom i torsdags.
Och detta är elever som har lite svårt för förändringar ... (och vem har inte det ibland?!)
Förståelsen från föräldrarna har varit över förväntan och jag tror att de känner att jag och skolan har gjort vårt bästa för deras barn. Jag har åtminstone vänt ut och in på mig själv för att finnas där och göra klassrummet till en så lugn och trygg plats som det bara går. Och om jag får säga det själv är jag vansinnigt stolt över mig själv. Att jag har orkat och inte brutit ihop, inte tappat tålamodet inför eleverna - även om det varit nära många gånger, och att jag varit lugn och trygg när det gäller deras oro kring Covid-19.
Men det får gärna återgå till det normala snart. Inte ens en hjälte har hur mycket ork som helst.
När jag tänker tillbaka minns jag inte hur lång tid som har passerat. Hjärnan klarar inte att tänka eller minnas. Det är bara rörigt och obegripligt. Hoppas att det lägger sig efter lite vila och promenad med trevligt sällskap senare idag.
Det jag minns är att det varit helt galet den här sista veckan! I tisdags blev även den tredje kollegan sjuk.
Eleverna har fått stå ut med nya personer nästan varje dag. Men jag är ett känt ansikte för dem och jag har varit med dem alla dagar utom i torsdags.
Och detta är elever som har lite svårt för förändringar ... (och vem har inte det ibland?!)
Förståelsen från föräldrarna har varit över förväntan och jag tror att de känner att jag och skolan har gjort vårt bästa för deras barn. Jag har åtminstone vänt ut och in på mig själv för att finnas där och göra klassrummet till en så lugn och trygg plats som det bara går. Och om jag får säga det själv är jag vansinnigt stolt över mig själv. Att jag har orkat och inte brutit ihop, inte tappat tålamodet inför eleverna - även om det varit nära många gånger, och att jag varit lugn och trygg när det gäller deras oro kring Covid-19.
Men det får gärna återgå till det normala snart. Inte ens en hjälte har hur mycket ork som helst.
