Tre veckor kvar (lite gnäll kanske?)

I fredags var det tre veckor till skolavslutningen. (Tre!)

Tre arbetsveckor varav en är kort och den sista är just den sista ... Ska nog gå att klara av även om det känns oerhört segt just nu pga omständigheter ... 

Men det ska förhoppningsvis kännas lättare och lättare för varje dag. 

Det ska bli oändligt skönt med ledighet. Jag behöver det. Det har varit några tuffa månader, även om det samtidigt har varit roligt. Jag tycker väldigt mycket om klassen, men jag tycker inte om pratet, tjatet och stöket som är varje dag, hela tiden. (Fattar inte vad min kollega och jag kunde gjort annorlunda för att få dem att sluta prata så mycket. Aja, snart är det slut och till hösten har de kanske mognat lite och så får de en ny lärare som jag tror blir jättebra.)

Frågan är vad jag gör till hösten? Alla är övertygade om att jag hittar ett nytt jobb och det gör jag kanske. Just nu orkar jag inte oroa mig. Vill bara få vara ledig, få vara, bara vara ... få tillbaka lite energi och kraft och arbetsglädje. 

Nej, mest av allt vill jag ha min skrivlust tillbaka. Jag vill ju skriva! 

Skriva och träna. 

Och få känna mig lugn och tillfreds. Ingen orimlig önskan, eller?

Plats för morgonkaffe

Vågar man hoppas på en någorlunda skön morgon eller förmiddag snart? Vill sitta här medan solen skuggas av björken och ekarna. Men då får det inte vara kyligt.

Om tre veckor och två dagar är det skolavslutning - och jobbavslutning - och efter det är jag ledig.  

Och då ska det drickas kaffe på altanen. Och i trädgården. En kopp i handen medan jag går runt och doppar näsan i pionerna. För i år kommer jag inte missa dem, vilket jag gjorde förra året när de slog ut dagen efter vi åkte till Spanien ... det var lite sorgligt, även om Spanien är ljuvligt i juni (innan det blir för varmt).

Kristi himmelsfärdshelgen

Sol, blå himmel och massor av fågelkvitter. Jag somnade till koltrasten och vaknade till en jätteorkester med olika fåglar. Helt underbart. Dessutom var det ca 11° i sovrummet så jag har sovit som en prinsessa. 

Vi har grillat, druckit cava och njutit. Morgonkaffet fick avnjutas inomhus eftersom det var kyligt men kvällarna var väldigt sköna.

Som jag behövde den här helgen! Lugn och ro, tystnad och stillhet. Körsbärsblom och skir grönska. Våren i Sverige är fantastisk.

I skrivande stund är jag hemma igen och här är det lummig grönska och ljuvligt doftande syrener. Jag älskar den här tiden på året!

 

Nationaldag!

I hela mitt liv har jag firat den här dagen. När jag var liten fick jag gå tidigare från skolan för att åka till Norska sjömanskyrkan och gå i barntåg, leka lekar och fika. På kvällen blev det ett besök på Liseberg. Några gånger åkte vi faktiskt till Norge för att fira. Och det var stort! Norrmännen vet man hur man firar sitt lands stora dag!

Idag hissar jag den vackra norska flaggan och jag är säker på att morfar sitter i sin himmel, ler stort och ropar Hipp, hipp, hurraaaa!

Slut!

Så. Nu är en av de skönaste helgerna på länge slut. Tyvärr. Den hade gärna fått hålla på i flera veckor. Vädret har varit perfekt, jag har känt mig avslappnad och tillfreds och jag har verkligen kunnat släppa jobbet och kopplat av. Så himla välbehövligt. 

Maken har varit i Småland, äldsta dottern har varit i Spanien, yngsta dottern har jobbat på sitt roliga jobb (Liseberg) och sonen har sprungit Göteborgsvarvet och varit med kompisar. Alla har haft det bra.

Ekarna har slagit ut och nu är allt underbart grönt och ljuvligt. Och en av mina syrener doftar fantastiskt!

Enda lilla smolket är att det är ny jobbvecka i morgon. Men jag börjar lite senare på måndagar och det gör det hela lite lättare. Och så är det kortvecka, inte att förglömma! 

Nu återstår bara att göra 'duvan' och sedan stupa i säng. Gud så skönt.

Igår åkte den ut!

Igår var det dags att ställa ut soffan på altanen efter några månaders vintervila i uterummet. (Så nu behöver jag en ny soffa dit ...)

På eftermiddagen invigdes den för året när syrran kom med två glas rosa bubblor. Idag får det nog bli en kopp kaffe medan morgonsolen silas genom björk och ek. Om temperaturen behagar gå upp några grader.

Älskad baksida

Idag ska baksidan städas lite (utanför bild) och sticklingar ska planteras eller placeras (!) i den fula tunnan, för att fungera som insynsskydd.

Sticklingar ska tas av antingen syrenhortensia eller aronia som ändå behöver gallras. Är nog svårt att få något att övervintra utomhus, för nej, jag orkar inte släpa in åbäket i garaget över vintern. Det får bli lite slit och släng av sådant som ändå skulle hamna i trädgårdskompost och kvisthäck.

Hej trädgårdslördag, jag älskar dig redan!

Men bli grön nu då!

Bytte växtställning i den här krukan och nu vill jag gärna se hur det blir med grönska och blommor. Inte mycket till grönt där just nu ... men jag hoppas att det kommer.

(Det är en 'blomman för dagen' som jag hoppas har överlevt vintern för andra året i rad.)

Änglatrumpeter …

Jag lät dessa två änglatrumpeter stå i uterummet i natt. Tänkte ta in dem igår kväll men lät dem stå. Vid fyratiden vaknade jag och blev rädd att det var för kallt för dem. Tänk om jag dödat dem?! 

De ser ut att må bra, men döden kanske kommer senare om den kommer? (De ska klara ner till ca 5 grader men att gå från rumstemperatur till kyla kanske ger dem en chock?)

Den här helgen ägnas helt åt trädgård och växter. Solen skiner men vinden har varit iskall. Provocerande kall faktiskt. Idag får det gärna vara vindstilla. Behöver få njuta lite vårvärme nu.

Älskar!

Det är svårt att beskriva hur mycket jag älskar den här tiden på året, när naturen börjar leva igen efter vintervilan. Få saker är så vackra som den allra första grönskan. Ljuset, fågelkvittret och hoppet som återvänder. Jag fullkomligt älskar det!

Men jag älskar inte att det är isande kallt i vinden och att det i skuggan känns som vinter. När i hundan kommer vårvärmen?!

Det heliga morgonkaffet

Lycka är att ha världens bästa granne! Tillika världens bästa syster. 

När det här huset saknar både mjölk och grädde är jag evigt tacksam över att ha min syster i huset intill, och att hon har en skvätt grädde till övers. Morgonkaffet är räddat!

Och jag får nog revidera bilden av mig själv som en person som dricker kaffet svart.

Åh! Kommer sakna de små liven!

Idag berättade min kollega att varken hon eller jag kommer vara kvar till hösten. Och det möttes av ett  kraftigt"Nej!"

Jag blev lite rörd. En elev tittade på mig och frågade: Har ni tröttnat på oss? (Verkligen inte, h*n är en av de goaste!)

Det känns lite sorgligt att inte få följa dem i höst. Även om jag vet att jag fattat rätt beslut så kändes och känns det lite ... konstigt. Nästan lite tråkigt. För de är härliga individer, även om de stundtals är hopplöst pratiga ...

(Har jag verkligen fattar rätt beslut?)

Obalans typ

Vaknade 04:08 och kunde inte somna om. Men eftersom jag fått sex timmar med bra sömn får jag nog vara glad. Även om jag helst vill ha minst sju timmar för att fungera. Och hur jag ska orka med dagen på ett trevligt sätt för omgivningen har jag ingen aning om. Men jag gör väl som jag brukar, biter ihop och ler. Oftast löser det sig bra. 

Fast egentligen har jag inte tid att jobba idag. Jag behöver gå omkring i trädgården med en kopp kaffe i handen och göra upp planer. Det finns odlingslådor som behöver rensas och frön som behöver sås ... och många grönskande träd och buskar som måste beundras.