Annat än skrivande

Hade tänkt spinna igår. (Hatar spinning men eftersom jag inte kan springa pga öm hälsena och behöver köra sk*ten ur mig ibland är spinning perfekt träning.) Packade väskan, drog på mig sport-bh och träningströja under mina vanliga kläder och åkte till jobbet.

Men så var det en dov huvudvärk och en tung trötthetskänsla som tryckte mig. Sitter tröttheten i huvudet eller kroppen, undrade jag och var inte helt säker ... ville så gärna få det där passet avklarat. Ville verkligen! Älskar känslan som infinner sig efter ett jobbigt spinningpass. Hatar passet, älskar känslan efteråt. 

Eftersom jag inte var säker på att tröttheten bara satt i huvudet, utan även i hela kroppen, åkte jag hem istället. Kunde ju alltid ta ett pass nästa dag om jag vaknade pigg.

Det gjorde jag rätt i för inatt kände jag att halsen gjorde lite ont och när jag vaknade i morse var den sämre. Jag har även förhöjd temperatur - vilket i min värld alltid blir feber eftersom jag har låg temp.

Lite synd om mig idag alltså.

Skicka smågodis och gosiga små kattungar, tack! Och under tiden lovar jag att fortsätta redigerandet. Varvat med många vilopauser.

Inte lika ensamt längre

Till slut kom även jag på att det kanske finns någon intressant skriv- eller författarpod att lyssna på ... Det finns det, och nu har jag lyssnat nästan varje dag i drygt en veckas tid. Så himla skönt att inte vara ensam om mina funderingar, tvivel och våndor! Långt ifrån! Fast det anade jag förstås ... jag har ju pratat med en hel del författare genom åren, men ändå. Det är lätt att känna sig ensam. Helst som jag valt att skriva helt ensam. Kan inte ens skriva på ett kafé eller bibliotek ...

Jag har lyssnat, nickat instämmande, skrattat igenkännande och känt att jag haft sällskap i min ensamhet. Äntligen någon som ibland håller mig i handen, stryker mig tröstande över ryggen och klappar mig på axeln. Framför allt har jag fått bekräftat att jag gör rätt! Åtminstone inte fel. (Sen vet man aldrig om storyn blir bra. Eller om den ens blir klar. Men det är en helt annan femma.)

Fel fel fel!

 

För ca ett och ett halvt år sedan sa en läkare åt mig att undvika gluten, eftersom det fastnade i små fickor i tarmen. Jag vet sedan många år att jag mår mycket bättre om jag låter bli vetemjöl och vitt socker, eftersom jag har testat att utesluta det. 

Men tror ni att jag gör som läkaren sa? Jo, ibland låter jag bli mjukt bröd, bullar och kakor, men långt ifrån i den utsträckning som jag behöver. Igår hade jag tänkt låta bli, tills jag kom till jobbet och jag blev erbjuden en nybakt fralla till soppan ... Det gick inte att säga nej. Vad sjutton hände med min karaktär?

Och idag. Istället för att ta ett par knäckebrödskivor tog jag tre Digestivekex. Och det lär inte stanna vid dem om jag känner mig själv rätt. "Äh. Jag har redan förstört den här dagen, kan lika gärna môla några till."

Här finns förbättringspotential. På många plan. 

Ack, den kvällen

Bytte webläsare igår. Maken fick hjälpa till eftersom jag är ... jag. Long story short: Utloggad överallt, glömda lösenord (som det blir när man ibland måste byta och inte får köra samma lätta jämt) och avslutade mail-konton pga inaktivitet ... Som jag höll på med koder och inloggning!! Två timmar! Eller om det landade på 1, 56 kanske. Men ändå. Tidsspillan!

Värst var nog när jag skulle ange mailadress för att få nytt lösenord och angav den avstängda mailen - trots att jag minuten innan bytt just den mailadressen ... Ja jäklar vad jag höll på. Och jag blir så fruktansvärt irriterad. Arg. Förbannad. För att jag inte kan och inte behärskar och inte förstår. Hatar att känna mig så oerhört okunnig. (Och det har inte med prestige att göra, jag behöver inte kunna eller förstå allt - men ett litet hum vill jag gärna ha. Och det har jag inte när det kommer till it, datorsystem mm.) 

Men men, jag kanske är bra på annat. Hoppas det.

Tillfällig förvirring

Jag kom på, efter ett tag, vad det var som felade i förmiddags. Pinsamt. Jag hade blandat ihop dokumenten, eller snarare glömt bort att jag hade börjat om med 'arbetsnamn' 2.2. Skulle såklart ha gjort ett nytt dokument och sparat det som 2.3. Men innan jag kom på det höll jag på att bli tokig.

Det här tog kanske inte jättelång tid av min dag men tillräckligt för att tappa fokus. Och lusten. Och allt. Typ. 

I övrigt blev det en promenad till affären, ett yinyogapass (kors i taket!) och en god kycklinggryta till middag.

Nu ska jag ta nya tag. Igen.

Att våga eller inte ...

Onsdag och jag är ledig! Och direkt när jag tänker sätta igång med att redigera tappar jag fokus. Hur typiskt när jag äntligen har en hel dag till skrivande?!

Frågan är om jag verkligen tappar fokus eller om jag släpper fokus?

Är jag rädd för att misslyckas? Eller rädd för att kanske lyckas ...?

Jag vill ju det här! Jag vill bli klar och jag vill bli läst. Så varför i hela friden kämpar jag inte bara på?!

Slängde ihop en liten text

Ibland är det kul att göra något som man normalt sett inte gör. Som att skriva i en genre som man egentligen inte gillar. 

Vi får se om det blir något av det, och om jag i så fall blir modig nog att berätta om det. 😬 

Bortsett från det har jag städat lite, tvättat, planterat om lite växter, och slängt ut palettbladen som aldrig tycks sluta producera trips!!

Om jag hinner ska jag komma iväg på ett spinningpass innan det är dags för butiksjobb i eftermiddag.

PS. Jag vet att de inte producerar eländet, men det känns så ibland. DS.

Morgonstund osv

Jag vaknar oftast tidigt och det första jag gör är att brygga kaffe och göra några djupa tåhävningar och ett par yoga- & stretchövningar. Kroppen blir inte smidigare med åren, om man säger så.

Är jag ledig eller börjar jobba först senare sätter jag på datorn, skrollar sociala medier en stund och sedan börjar jag redigera. ☕️

Om jag jobbar är det istället fokus på att få ett ansikte på plats och äta frukost. 

Redigering - tänker högt

Det här är kanske helt ointressant för andra att läsa om men jag behöver få det ur mig (och kanske att någon kan känna igen sig? Jag har själv saknat att läsa om andras skrivprocess och våndor).

Redigerar ju och kör fast ibland, och det tror jag beror på att jag vill att det ska bli så perfekt som möjligt redan från början. Vilket är dumt eftersom redigering handlar om att förbättra ... Hur som helst. Nu har jag en scen som ska in och då börjar jag lura på om jag har en liknande redan, fast tidigare i manuset ... Är såå lockad att gå tillbaka och kolla - MEN jag ska låta bli, för jag vet att jag kommer börja peta och ändra, det gör jag varje gång jag går tillbaka och till slut har jag gjort mer skada än nytta. Slöseri med tid och energi.

Därför lägger jag in den här scenen (två kapitel) och redigerar dem, utan att gå tillbaka och kontrollera om de redan finns med. Det får jag ta i NÄSTA redigeringsvända. (Att detta ska vara så svårt att få till?!)

Måste tänka att jag har flera vändor kvar, det behöver inte bli färdigt och perfekt redan från första tangentknappen.

Varför är skrivandet så förbannat svårt och krångligt ibland? Tur att jag älskar det.

Nya tag togs

Igår var jag ledig och hade inte (!) huvudvärk! Såå skönt. Dock var det en dimmig och grå dag med duggregnet hängande i luften. Skymning hela dagen, som dottern konstaterade när hon kom hem.

Men jag var ledig och mådde bra och det var jättehärligt. Planterade sticklingar, redigerade manus och skurade altanen på baksidan.

Regntunnorna behövde tömmas innan vintern och då passade jag på att skura, när jag ändå hade gott om vatten. Testade först "mirakelmedlet" (ättiksprit, vatten, diskmedel) men gillar inte lukten av ättika så jag bytte till såpa - funkade minst lika bra och doftade mycket godare. 

Och vilken skillnad det blev! Nu kan man gå till komposterna utan att halka (det var fruktansvärt halt innan). Till helgen ska jag kanske ta och skura på framsidan. Där är inte lika mycket "påväxt" och borde gå snabbare. Men det hänger lite på om det hinner fyllas på regnvatten i tunnan innan dess ... vår vattenutkastare är trasig. Och det känns skönt att använda regnvatten som annars bara hälls ut.

Nu ska jag återgå till att redigera manus.

Nya tag får tas

Blandad helg blev det, verkligen. Både mysig och trevlig, men också jävulskt jobbig med huvudvärk from hell. Hade tänkt skriva hela dagen idag men det blev sängen istället. Och ett gråtbryt i duschen. 

Men igår förmiddag redigerade jag lite, innan det var dags att uträtta vissa ärenden ... alltid något. Det får bli nya tag i veckan som kommer.