Ack, den kvällen

Bytte webläsare igår. Maken fick hjälpa till eftersom jag är ... jag. Long story short: Utloggad överallt, glömda lösenord (som det blir när man ibland måste byta och inte får köra samma lätta jämt) och avslutade mail-konton pga inaktivitet ... Som jag höll på med koder och inloggning!! Två timmar! Eller om det landade på 1, 56 kanske. Men ändå. Tidsspillan!

Värst var nog när jag skulle ange mailadress för att få nytt lösenord och angav den avstängda mailen - trots att jag minuten innan bytt just den mailadressen ... Ja jäklar vad jag höll på. Och jag blir så fruktansvärt irriterad. Arg. Förbannad. För att jag inte kan och inte behärskar och inte förstår. Hatar att känna mig så oerhört okunnig. (Och det har inte med prestige att göra, jag behöver inte kunna eller förstå allt - men ett litet hum vill jag gärna ha. Och det har jag inte när det kommer till it, datorsystem mm.) 

Men men, jag kanske är bra på annat. Hoppas det.

Tillfällig förvirring

Jag kom på, efter ett tag, vad det var som felade i förmiddags. Pinsamt. Jag hade blandat ihop dokumenten, eller snarare glömt bort att jag hade börjat om med 'arbetsnamn' 2.2. Skulle såklart ha gjort ett nytt dokument och sparat det som 2.3. Men innan jag kom på det höll jag på att bli tokig.

Det här tog kanske inte jättelång tid av min dag men tillräckligt för att tappa fokus. Och lusten. Och allt. Typ. 

I övrigt blev det en promenad till affären, ett yinyogapass (kors i taket!) och en god kycklinggryta till middag.

Nu ska jag ta nya tag. Igen.

Att våga eller inte ...

Onsdag och jag är ledig! Och direkt när jag tänker sätta igång med att redigera tappar jag fokus. Hur typiskt när jag äntligen har en hel dag till skrivande?!

Frågan är om jag verkligen tappar fokus eller om jag släpper fokus?

Är jag rädd för att misslyckas? Eller rädd för att kanske lyckas ...?

Jag vill ju det här! Jag vill bli klar och jag vill bli läst. Så varför i hela friden kämpar jag inte bara på?!

Slängde ihop en liten text

Ibland är det kul att göra något som man normalt sett inte gör. Som att skriva i en genre som man egentligen inte gillar. 

Vi får se om det blir något av det, och om jag i så fall blir modig nog att berätta om det. 😬 

Bortsett från det har jag städat lite, tvättat, planterat om lite växter, och slängt ut palettbladen som aldrig tycks sluta producera trips!!

Om jag hinner ska jag komma iväg på ett spinningpass innan det är dags för butiksjobb i eftermiddag.

PS. Jag vet att de inte producerar eländet, men det känns så ibland. DS.

Morgonstund osv

Jag vaknar oftast tidigt och det första jag gör är att brygga kaffe och göra några djupa tåhävningar och ett par yoga- & stretchövningar. Kroppen blir inte smidigare med åren, om man säger så.

Är jag ledig eller börjar jobba först senare sätter jag på datorn, skrollar sociala medier en stund och sedan börjar jag redigera. ☕️

Om jag jobbar är det istället fokus på att få ett ansikte på plats och äta frukost. 

Redigering - tänker högt

Det här är kanske helt ointressant för andra att läsa om men jag behöver få det ur mig (och kanske att någon kan känna igen sig? Jag har själv saknat att läsa om andras skrivprocess och våndor).

Redigerar ju och kör fast ibland, och det tror jag beror på att jag vill att det ska bli så perfekt som möjligt redan från början. Vilket är dumt eftersom redigering handlar om att förbättra ... Hur som helst. Nu har jag en scen som ska in och då börjar jag lura på om jag har en liknande redan, fast tidigare i manuset ... Är såå lockad att gå tillbaka och kolla - MEN jag ska låta bli, för jag vet att jag kommer börja peta och ändra, det gör jag varje gång jag går tillbaka och till slut har jag gjort mer skada än nytta. Slöseri med tid och energi.

Därför lägger jag in den här scenen (två kapitel) och redigerar dem, utan att gå tillbaka och kontrollera om de redan finns med. Det får jag ta i NÄSTA redigeringsvända. (Att detta ska vara så svårt att få till?!)

Måste tänka att jag har flera vändor kvar, det behöver inte bli färdigt och perfekt redan från första tangentknappen.

Varför är skrivandet så förbannat svårt och krångligt ibland? Tur att jag älskar det.

Nya tag togs

Igår var jag ledig och hade inte (!) huvudvärk! Såå skönt. Dock var det en dimmig och grå dag med duggregnet hängande i luften. Skymning hela dagen, som dottern konstaterade när hon kom hem.

Men jag var ledig och mådde bra och det var jättehärligt. Planterade sticklingar, redigerade manus och skurade altanen på baksidan.

Regntunnorna behövde tömmas innan vintern och då passade jag på att skura, när jag ändå hade gott om vatten. Testade först "mirakelmedlet" (ättiksprit, vatten, diskmedel) men gillar inte lukten av ättika så jag bytte till såpa - funkade minst lika bra och doftade mycket godare. 

Och vilken skillnad det blev! Nu kan man gå till komposterna utan att halka (det var fruktansvärt halt innan). Till helgen ska jag kanske ta och skura på framsidan. Där är inte lika mycket "påväxt" och borde gå snabbare. Men det hänger lite på om det hinner fyllas på regnvatten i tunnan innan dess ... vår vattenutkastare är trasig. Och det känns skönt att använda regnvatten som annars bara hälls ut.

Nu ska jag återgå till att redigera manus.

Nya tag får tas

Blandad helg blev det, verkligen. Både mysig och trevlig, men också jävulskt jobbig med huvudvärk from hell. Hade tänkt skriva hela dagen idag men det blev sängen istället. Och ett gråtbryt i duschen. 

Men igår förmiddag redigerade jag lite, innan det var dags att uträtta vissa ärenden ... alltid något. Det får bli nya tag i veckan som kommer.