Redigerat

Bara gör det, sa jag till mig själv i morse. Med eftertryck. Att gå som katt kring het gröt ger inte ett färdigredigerat manus. Och jag vet ju vad det är som ska göras ... att det känns motigt är bara att acceptera.

Men skön känsla ändå att se att de flesta punkterna på listan faktiskt är strukna nu. Jag har redan åtgärdat en del. Det som återstår är de lite större grejerna, att mejsla fram tydligare personligheter och fixa en relation ...

Varför känns det så svårt? Vad är det som säger att jag inte kan lyckas? Jag måste bara göra det. Åtminstone försöka. I värsta fall misslyckas jag, men nästa gång jag testar kanske det går bättre? Jag får försöka tänka så. Att jag blir bättre.

Äntligen, idag

Vaknade och bestämde mig för att idag skulle jag redigera igen. Jag har listat vilka saker som ska åtgärdas. Förslag till ändringar från lektören, och jag tycker att alla synpunkter var riktigt bra. Såklart, hon (jag tror att det är en hon) är etablerad författare med flera utgivna romaner. Jag vore dum om jag inte lyssnade på ett proffs. 

I morgon är jag ledig! Då tänker jag fortsätta beta av punkterna. En efter en. När de är gjorda återstår att förbättra resten, utifrån eget huvud. Det blir lite svårare ...

Just nu känns redigering tungt och jobbigt. Men jag lär mig säkert en del på det. Hoppas jag.

 

Lektörsutlåtande

 

Ledig onsdag, fint väder & ett lektörsutlåtande.

Det blev en andra frukost i uterummet medan jag läste utlåtandet en andra gång. Det innehåller massor av konkreta tips som jag suger åt mig. Dock infinner sig inte skrivlusten. Jag är mest trött, men det kommer gå över. (Det är nog vanlig hederlig prestationsångest bara.)

 

Nytt manus nya funderingar

Nu skriver jag på Manus 3 igen. Det jag påbörjade senvåren 2024 medan Manus 2 vilade.

Det kändes kul och bra att skriva, och det kändes kul och bra när jag läste igenom det för några veckor sedan. Jag var taggad att sätta igång.

Nu: motsatsen till taggad. Vet hur handlingen ska utveckla sig lite längre fram men kan inte ta mig dit. Fattar inte varför.

Behöver jag läsa igenom mina 20' ord för att få en känsla eller ska jag bara fortsätta skriva mina framtida scener? Allt kan ju ändå rättas till vid redigeringen. Risken med att läsa igenom är att jag börjar pilla och ändra, och det vill jag inte.

Önskar ibland att jag hade någon som kände mig och min skrivprocess så himla väl, som kunde säga precis hur jag ska göra i varje situation. Nu är jag ensam och får klara mig själv. 

Visst, jag kan pröva mig fram tills jag hittar mitt sätt ... men tiden går ju!!!

 

Lite stiltje i skrivandet

Vill inte kalla det skrivkramp, för det är inte helt låst, men det går på sparlåga just nu. Känns lite svårt. 

Men jag tror att det handlar om att hjärnan behöver lite ledigt. Den har varit inställd på att handla om X, Y och NN i flera månader nu, och plötsligt ska det vara en Frida, David och Kerstin istället (arbetsnamn).

Jag tycker nog att jag är värd lite ledighet. Ett par dagar, sedan ska jag sätta igång igen.