Höstterminen är slut och nu är jag ledig i drygt två veckor. Det ska bli såå skönt!
Jag ska vila, redigera, träna och bara vara. Kanske tar mig an några projekt av något slag, om jag känner för det ...
Men först och främst ska jag bli klar med den här redigeringsrundan. Det, och hälsan, är det viktigaste just nu.
Nästa termin ska jag jobba 60% - tre dagar i veckan, vilket är alldeles lagom mycket.
Sedan förra torsdagen jobbar jag deltid. 11-16 varje vardag. Förutom i måndags då jag behövdes redan klockan 8 (vilket förkortade helgen avsevärt – men ger lite fler kronor i lönekuvertet som plåster på såren).
Jag älskar det! Älskar att hinna träna, dricka kaffe i lugn och ro och att redigera innan det är dags att springa till jobbet (ja, jag har en förmåga att ofta bli sen när jag har gott om tid).
Enda lilla abret är att lönen blir mindre. Men man kan tydligen inte få allt. Någon borde verkligen uppfinna en kaka som både går att äta och behålla.
Från och med i morgon och resten av terminen ska jag jobba 11-16 istället för 8-16. Det blir mindre pengar men lite mer liv. Jag tänker träna (när jag blir frisk från förkylningen) och redigera.
I morgon blir det ingen träning eftersom jag har jobbig hosta och inte känner mig helt återställd än, så då blir det istället att fortsätta med manuset!
Det är lite frågetecken att räta ut ... och några fler kapitel behöver skrivas. Och lite annat ... men just nu är jag alldeles för trött för att orka komma ihåg vad det var för något. Tur att jag skrivit ner nästan allt som behöver göras eller funderas kring (bortsett från det jag glömt bort att skriva ner).
Blir så trött på mig själv och mitt korta minne.
Jag redigerar och inser att jag behöver skriva ner vissa saker på ett externt papper, gärna mitt idéblock som jag har påbörjat för detta ändamål. Sakerna är detaljer som måste hamna rätt i manuset.
Jag går för att hämta blocket, men hittar det såklart inte - har väl lagt det på en bra plats, i vanlig ordning. Istället för att var sak hamnar på sin rätta plats tänker jag: "Jag lägger det här så länge, det kommer jag ihåg."
Ok. Ett löst papper funkar lika bra. Huvudsaken är att jag får ner detaljerna på papper för att kunna minnas dem och kolla upp/ändra osv ...
När jag kommer tillbaka till datorn har jag naturligtjävlavis glömt vad det var jag skulle skriva ner.
Blir. Så. Förbannat. Trött på mig själv.
Som tur är har jag skrivit ner andra funderingar som jag har, i själva manuset, men inte den här senaste saken för den skulle skrivas ner på annat ställe ... Jag hoppas att jag kommer på vad det var för det kändes väldigt angeläget att få det kollat och rätt. (Jag borde komma på det kan man tycka, ifall det verkligen var så viktigt, men man vet aldrig. Minnet är som det är.)
