Funderat lite fram och tillbaka ... (Blir det rörigt med två huvudkaraktärer? Blir det trist med bara en? Och allt jag gillar med den ena ...?)
Kommit fram till att jag gör två delar. Först ena systern, sedan den andra och mot slutet får jag väva ihop allt på något sätt. Tror att jag gör så ... men man vet aldrig om jag ändrar mig igen.
Kommer det någonsin att kännas LÄTT att skriva ett romanmanus?
Nu har jag haft några riktigt sega dagar när jag inte kommer vidare i manuset (den där tröskeln eller det osynliga hindret att kliva över innan jag kan fortsätta). Små distraktioner tar all min uppmärksamhet och det behövs verkligen inte mycket för att jag ska tappa fokus.
Mitt knep (som jag snott från andra författare) är att fortsätta skriva ändå. Antingen något helt ovidkommande, som kan tas bort om det inte tillför något, eller helt enkelt låtsas som att den där tröskeln inte finns.
För som andra sagt före mig: Bättre att ha en dålig text än ingen text alls. För den text som är dålig kan man redigera, men har man ingen text alls, ja då finns det inget att jobba med.
Idag blir det till att strunta i den där tröskeln (det osynliga hindret som står i vägen för mitt skrivande). Antingen hoppar jag fram lite i handlingen, eller så hittar jag på en låtsas-scen – bara för att komma vidare. Förr eller senare släpper det.
Och i det här ganska tidiga skedet är det inte viktigt att det blir bra, huvudsaken är att det blir text.
Ibland säger jag till mig själv på skarpen att sluta peta i detaljer i detta tidiga skede! Men jag lyssnar ganska dåligt på mig själv.
Just nu brottas jag med att komma ihåg vad som finns med i den redigerade versionen och inte. Eftersom jag hämtar text från ett (nästan färdigt) råmanus så hoppar jag fram och tillbaka, och ibland får jag för mig att något kapitel som jag precis har redigerat finns med i det nya, när det inte gör det.
Det svåraste just nu är att acceptera att det får lov att vara rörigt – jag vill gärna få det perfekt med en gång, vilket är omöjligt.
Det är därför man redigera många, många gånger, för att få ordning på allt! Jag VET ju detta. Jag har insett gång på gång att jag inte behöver vara särskilt noga eller petig i tidigt skede, för det kommer rätta till sig efter hand. Herregud, det är inte ens säkert att allt som petas i nu kommer att finnas kvar i slutversionen!
Så. Bara skärp mig nu och jobba på!!
Jag tror jag vet vad som är problemet, varför det krampar lite och känns segt. Det är för att jag inte riktigt vet vad jag vill med storyn.
Vad vill jag ska hända med K? Och J. Ska det hända, det där som K misstänker eller ska det bara stanna vid en misstanke? Och hur långt tänker K gå när det gäller A ... JAG VET INTE RIKTIGT! (Men jag tror att jag vet. Tills jag ångrar mig, eller blir tveksam ... GAAAH!)
Skrivandet känns motigt just nu. Det är som att jag kommit till en lite för hög tröskel som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig över.
Men samtidigt hyser jag ganska stort hopp om att det kommer att lösa sig. Jag vet vad jag vill ska hända, jag behöver bara komma på när i handlingen det ska ske.
Och så behöver jag påminna mig själv om att inte peta med detaljer i det här skedet – de kommer i senare redigeringsvändor! Det är inte ens viktigt att scener hamnar i rätt ordning heller, för även det kommer fixa till sig.
