Att få skrivkramp att lossna

Tips på saker att göra när skrivkrampen infinner sig:

Gör något helt annat en stund. Städa. Greja i trädgården. Läs. Motionera.

Eller - beklaga sig för någon. Det slår sällan fel. Det är som om jag gör plats för nya idéer när jag har gnällt en stund.

Nyss fick jag en briljant idé efter att ha klagat och gnällt. En person som förekommer i periferin ska få en mer framträdande roll.

(Risk finns förstås att idén visar sig vara inte briljant. Men just nu känns den riktigt bra!)

Och nu ska jag testa att använda notispapper för mina scener/kapitel/idéer. Skriva ner allt och sprida ut på köksön. Nu jäklar, hör ni! (Och snälla inspiration, svik mig inte nu.)

Försöker manuset säga mig något?

Jag öppnade manuset för en stund sedan och började skriva kapitel 8. I presens.

Hey, jag skriver ju för sjutton i imperfekt och har gjort så i hela manuset (men nu blir jag såklart osäker ...).

Vadan detta? Är tanken att jag ska börja fundera på att ändra tempus, eller vad? Orka.



Nästa gång jag kör fast eller drabbas av skrivkramp ska jag experimentera med tempus. Då ska jag skriva i presens och kanske jag-form. Men inte nu, nu vill jag bara komma in i flow igen.

Känns det inte bra, är det oftast inte bra

Efter att ha våndats några dagar och slitit mitt hår över det här nya manuset har jag nu bestämt mig för att lägga ner den här versionen och börja om på nytt. (Men med samma personer, trådar och spår.)

När det känns segt och tråkigt att skriva ett kapitel beror det oftast på att det ÄR rätt segt och tråkigt. Och sådan text vill ingen läsa.

Idag tar jag en skrivfri dag och ägnar mig åt helt andra saker. Bland annat åt att fundera vilken inledning jag verkligen vill ha på manuset ...


När detta manus är färdigt någon gång i december och ska vila, ska jag börja redigera manus 2 som jag skrev i våras. (Det ligger och vilar just nu.) I alla fall är tanken att jag ska redigera det. Hoppas att det håller måttet.


Eller behöver jag inse att jag måste skriva några fler manus innan jag känner mig som en färdig* författare.


*Blir man någonsin färdig?

Skrivkramp - så botar jag den

Jag ska inte säga att jag kan allt om skrivkramp, men jag kan mycket!

Att den inte kom förrän efter ca 70000 ord den här gången känns oerhört förvånande måste jag säga, men det är bara att tacka och ta emot.

Så vad gjorde jag? Vad gör jag när krampen drabbar mig?

Först och främst försöker jag komma förbi den, genom att tänka ut alternativa vägar. Kan karaktären göra på något annat sätt än det tänkta? Ska jag rent av skippa den planerade händelsen och gå vidare utan den?

Ibland behöver jag bara komma bort från datorn en stund. En sväng i trädgården och växthuset kan funka. Lite ogräsrensning eller omplantering av växter kan göra susen för en skrivtrött hjärna. Eller ett rejält röj i tvättstugan.

Eller - och det här är nog det bästa tipset: Jag ger mig ut på en träningsrunda! Ju hårdare desto bättre. (Och det är även bra ur hälsoperspektiv, ju!)

Funkar inte ovanstående är jag illa ute och då beklagar jag mig. Antingen här i bloggen eller för en kompis. Och hittills har det funkat varje gång! Skrivkrampen släpper och jag kan fortsätta producera text.