Är jag en extra petig mamma tro, eller har alla andra mammor det likadant? Tjata om att plocka undan tallrik och bestick efter maten; tjat om att ta ner smutsig tvätt och vränga sockarna rätt; tjat om att komma ner och hämta upp högar med ren och vikt tvätt; tjat om att komma och hjälpa till att duka när det är mat (eller tjat om att komma till bords över huvud taget); tjat om att ta på pyjamas ochsåvidareochsåvidare.
På det hela taget tycker jag att hela situationen med barnen har blivit mycket bättre. Kanske för att de klarar sig mer själva nu än tidigare.
Fast hade jag inte behövt tjata hade det kanske varit något fel? Det ligger väl lite i barnens natur att trotsa lite..?
Jag tror att jag hade en helt annan känsla, och en mening med det här inlägget när jag började skriva, men det har gått över. Bra. Att skriva är verkligen terapi! Nu ska jag ta itu med något, som jag glömt helt vad det var...
Du är verkligen inte ensam. Jag har svart bälte i tjata! Men det går över med åldern, sakta...
SvaraRaderaMina ungar fyller 13 och 15 och jag har ALDRIG tjatat som de senaste två åren....
SvaraRaderaSingelmamman: Det där låter ju lovande, att det går över alltså.
SvaraRaderaFru Venus: Det där vet jag inte om jag ville höra förstås...
Jag jobbar ju på hgstadiet och vet ungefär vad som vända skall... ;)
SvaraRadera(men jag tjatar även på sambon iofs!) *s*
Skönt att det gick över, den där känslan. Den är så jobbig.
SvaraRaderaJag tror säkert att du är en skitjobbig morsa, precis som alla vi andra! Vi har alla våra käpphästar som vi tjatar om.
Tyvärr är det nog så, att ju mer vi tjatar, desto mindre hörs vi. Vårat mammatjat blir bara ett sorl, som motorvägen, ungefär. Tillslut sorterar örat bort det.
Min visa pappa brukar påpeka detta för mig. Att jag ska försöka skala bort så många tillsägelser som bara är möjligt för att jag verkligen ska höras när jag verkligen vill höras.
Jag övar detta ibland, glömmer bort pappas visdomsord ibland.
Ska nog öva idag.
Är hemma med liten sjuk lillebror. Tyvärr är jag hemma istället för att åka på din utställning. Fan. Ska köra svärfar till sjukhuset också. Jag är jävligt besviken att jag inte kan åka till Hönö. Hoppas att jag får se dina tavlor nån gång!
Kram, kram och hopp om att denna dag blir en bra dag för dig!
Haha! Ja, det går upp och ner det där med tjatandet. Men det är faktiskt en mors privilegie att få tjata lite... ;)
SvaraRaderaOch visst är bloggandet en bra terapiform.
Va? Nej! Du är världens bästa:) Varför tror du jag alltid frågar dig hur man gör...?
SvaraRaderaEtt tips, läs något av Jesper Juul. Vadsomhelst höll jag på att säga men kanske framförallt Konsten att säga nej med gott samvete eller vad det var. har den hemma, ska kolla! Jag köper inte alls han säger, inte alls, men mycket är sååå klokt!
Syster: Gulle gulle dig!
SvaraRadera