Att skriva, att inte skriva och att döda darlings

Romanskrivandet går lite fram och tillbaka just nu. Mest tillbaka faktiskt. Efter några veckor med rejäl framgång får jag nu lida lite av en slags skrivar-bakfylla.

Men jag tror att jag har kommit på vad det är som skaver: Vissa saker ska helt enkelt plockas bort och andra saker ska utökas. Tex handlingen behöver inte gå så vansinnigt fort. Allt händer på samma gång och sedan blir allt tyst ... typ.

Är jag egentligen en novell-skrivare?

Kanske, för när jag skriver noveller kommer idéerna utan några som helst problem. (Undantagsfall finns, men oftast är det problemfritt.) I novellerna har jag heller inga darlings som är svåra att ta av daga. Något jag har i romanmanuset. Där får jag tvinga och värka fram idéer och lösningar, och allt känns motigt. Att behöva ändra något stort känns ibland helt omöjligt.

Jag borde blir novellskrivar-aktig i mitt romanskrivande. Men hur?

Idag är en tråkig dag

Luften har gått ur mig och jag känner mig uttråkad, trött och rastlös. Skrivandet går trögt, jag känner mig orkeslös och nästan hängig.

Men det får vara så. I måndags lämnade jag blod, och det är en av anledningarna till den enorma tröttheten.

Igår kom jag på att jag behövde ändra saker i manuset och idag lyfte jag ut lite drygt 2000 ord, som ska in vid ett senare tillfälle.

Det är lite mittemellan-period också, med olika saker. Men när allt faller på plats, och jag fått upp blodvärdet igen, kommer jag känna mig piggare och gladare.

Tills dess får det vara lite tråkigt och gnälligt. Det går över.