Fredagen den 9 juni 2023. Jag gick långsamt hem från jobbet, njöt av att veckan var över (jävulskt jobbig sådan) och såg fram emot en skön och avkopplande helg. Nu skulle jag se till att återhämta mig ... andas, slappa, bara vara ...
Jag hann inte mer än komma hem så plingar det till i mobilen från SOS. "Brand i byggnad." Måtte det inte vara skolan, tänkte jag och zoomar in på kartan. Det är ett av vagnsgaragen på parkeringen mellan Willys och ICA som är markerad. Jaha, någon luntar, tänkte jag.
Och eftersom det inte kom något från mamma, som bor på första parkett, tänkte jag att det nog var ett falsklarm eller snabbt släckt brand.
Några minuter senare ringer mamma och frågar om det brinner i centrum. Då var de på väg till Partille och fick en notis om brand på balkong. Då lyfter jag blicken och tittar ner mot centrum och jo, där vällde det upp svart rök mot himlen.
Och ungefär samtidigt mötte mamma och pappa brandbilar som var på väg från Öjersjö.
Per och jag åkte ner till centrum för att utesluta att det var mammas och pappas balkong. Och vi ville kolla åt en kompis som också bor i huset (men som befann sig på annan ort).
Chocken över att se fullt utvecklade lågor i de översta lägenheterna gjorde nästan ont.
Obehaget och oron går inte att beskriva.
Att se brandmän bekämpa elden som trots deras arbete bara fortsätter att sprida sig.
Att se lägenheten ovanför mina föräldrars förstöras av elden ... helt fruktansvärt jobbigt.
Men det gick bra, trots allt. Ingen människa och inget djur kom till skada. En 28-årig papegoja räddades dessutom ur en av lägenheterna och då var vi många som inte kunde hålla tillbaka tårarna.
Bostaden ovanför mina föräldrars blev inte totalförstörd som vi alla befarade först, tack och lov. Och mina föräldrars lägenhet är bara fuktskadad i tak, väggar och golv. Möbler och andra saker är i fint skick. (Vad vi vanligt dödliga kunde se.) Förvånansvärt, faktiskt!
Så skönt. Så obeskrivligt skönt.