fredag 7 februari 2014

Aj min mage

Igår eftermiddag, precis innan mellanmålet, blev jag lämnad ensam med 16 barn. SVIN JOBBIGT. Och ja, en särskrivning behövdes där, för att liksom betona hur jobbigt det var.

Vikarien sa att hon mådde dåligt och gick hem. Det var feber och förkylning, inte magsjuka. Jag blev så paff att jag inte kom mig för att be henne stanna till efter mellanmålet, ca tjugo minuter till, max. Jag bara gapade och sa krya på dig. Som jag ångrade mig sen.

Det var en jävulsk eftermiddag. Jag kunde fått lämpa över några barn till den andra avdelningen där de var en ordinarie och en ny vikarie, men med 18 barn. Jag valde att peka med hela handen och prata med den mycket bestämda rösten. Samt hota och muta lite grann. Det gick bra. Barnen skötte sig - de förstod allvaret - och jag berättade för föräldrarna hur det hade varit.

Några blev förvånade (kanske förskräckta, vad vet jag) och några undrade var i hela friden de ordinarie är någonstans. Det har varit mycket frånvaro på sistone och jag förstår föräldrarnas oro. Även om jag vet hur sårbart det är inom barnomsorgen. Det räcker att en är sjuk och så måste det komma en vikarie.

Jag förstår att föräldrar blir irriterade över många olika vikarier … Ett tips till de föräldrarna är: HÅLL ERA BARN HEMMA NÄR DE ÄR ÄCKELSNUVIGA OCH NYSER RAKT UT ÖVER MAT, BORD OCH ANSIKTEN. Och se För Guds Skull till att ungarna har god handhygien även hemma!

På min nuvarande avdelning är de flesta föräldrar väldigt bra med att hålla barnen hemma, men det finns andra ställen som är betydligt sämre. Och frånvaron är och har varit av annan art. Men för föräldrarna spelar det ingen roll.

Hela kvällen satt jag i soffan och stirrade rakt ut i luften. Har aldrig tidigare känt mig så utsliten och tom. Tårarna lurade bakom ögonlocken medan jag befann mig på jobbet, men när jag var hemma var jag för trött för att ens orka gråta. Idag värker magen och jag har knappt kunnat äta något. Jag mår illa. Stress-illa.

Idag när förskolechefen kom förbi berättade jag exakt hur vidrigt jobbigt det var och att jag inte vill vara med om det igen. Skulle kanske nämnt det där att jag anser mig vara lite underbetald i förhållande till arbetsinsatsen. Nästa gång kanske jag ringa runt till föräldrarna och är lite besvärlig, tror jag … Tänk om något allvarligt hade hänt?! Vågar inte ens tänka på det.

Och nej, om någon undrar: det fanns inga lediga vikarier att få - alla var uppbokade redan.
.

2 kommentarer:

  1. Ingen bra situation alls, varken för barn eller personal. Man kan ju tycka att kommunerna borde prioritera barnomsorgen. Vår framtid finns ju där.

    Och en sak till som jag undrar över; Varför lämnar föräldrar sina äldre barn till dagis när man fått en ny liten att ta hand om. Det sägs att det är för att det gynnar det äldre barnets sociala liv, men det tror jag inte på, jag tror faktiskt att det är en ren bekvämlighetsåtgärd.

    Fast det har visst något med köplats att göra också, och så kanske det är.

    Och det här blev visst en väldigt lång kommentar.

    SvaraRadera
  2. Anna: För många är det ren och skär bekvämlighet. Har med sådana föräldrar att göra varje vecka … sorgligt. (Helst som barnet bara vill vara hemma och inte på dagis.)

    SvaraRadera