Bonassola

Underbart bad. Mer info när jag är vid datorn.

Njuter den här vyn ...

... Till mitt morgonkaffe. Och kvällsvinet. Norra Italien är ljuuuuvligt.
Och jag njuter av varje minut. I morgon blir det utflykt med tåg till Cinque Terre.

London

Älskar den här stan!

Hej London!

Jag skulle gå ut en sväng ...

Men så började det droppa stora droppar mot takfönstret ovanför trappan. Nu vräker regnet ner.

Sätter mig vid datorn och redigerar istället. Vem vet, det kanske funkar jättemycket bättre i träningskläder?!

Tror att det håller i sig, regnet … det är jämngrått ute. Och blött. Jag behöver verkligen röra på mig, men … Äh, det får bli en kopp kaffe och redigering. Träna kan jag göra senare.
.

Kallt ute!

Idag blev det skriva inomhus. 17 grader gör ingen människa glad! Igår var det 23 grader.

Nu är det visserligen 19 grader och kanske äter jag frukost utomhus. Dagens skrivpass är avklarat. Ett nytt kapitel, som fick ersätta ett annat. Det går framåt, väldigt långsamt dock. Lite för långsamt om ni frågar mig, men ändå framåt. Antar att lite och långsamt är bättre än inget.
.

Morgonens skrivarplats

23 grader i skuggan. Känns helt okej!

Fredag *klapp klapp klapp*

Igår hade vi en magisk kväll här. Lika varm och skön som kvällen före, men igår var det ingen fotbollsmatch som pockade på uppmärksamheten. Vi satt ute tills långt efter att solen hade gått ner (tills jag var jättetrött och bara måste sova). Tänk om vi kunde få fler sådana kvällar i det här landet, om man visste att vi fick sol och värme tre månader om året. Då skulle jag lätt kunna överleva de resterande mörka månaderna.

Jag tankade själen full igår, för att minnas när kallare tider kommer.

Idag ska jag kanske och förhoppningsvis träffa en kompis och så ska jag börja provpacka. På måndag morgon åker min yngsta dotter och jag till London! Det ska bli så kul och så himla mysigt!
.

Sommarfrukost när den är som bäst

I skuggan på balkongen. Livet är så härligt just nu. Låt aldrig sommaren ta slut!

Jomenvisst, plötsligt händer det, osv

Jag redigerade. Inte mycket men lite. Och det är fantastiskt roligt när jag väl håller på. Och vansinnigt svårt och jobbigt också.

Nu blir det kaffe i skuggan på balkongen. I skuggan är det drygt 28 grader.
.

Det är verkligen sommar! *pust*

23 grader redan vid åttatiden på morgonen och vi har haft en tropisk natt. Tur att det blåser ganska mycket idag. Dock från öster, på baksidan huset. Inte mycket till svalka. Dessutom varma östliga vindar. Angenäma bekymmer!

Igår blev det premiärdopp i vår jättefula pool. Trots att det var kyliga 23 grader i vattnet var det rätt skönt att flyta omkring på en luftmadrass i solskenet och höra åskan mullra in från fjärran.

Idag ska jag försöka mobilisera mina hjärnceller och orka ta tag i redigeringen igen. Lika bra att ta tag i det, få det gjort. Just do it, liksom. Lätt som en plätt när man tänker på det.
.

Letar efter en röd tråd

När jag vaknade i morse var min första tanke redigera!

Nu sitter jag med datorn i knät och block och penna bredvid mig, liksom koppen med kaffe. Tanken har redan hunnit slå mig: jag lägger ner det här manuset och påbörjar något nytt. Känslan var så stark.

Men jag ska inte fly.

Först och främst ska jag ta till mig tipsen jag fått - för de är bra. Min testläsare satte verkligen fingret på det som är mina problem och svagheter. (Och det gjorde inte ens ont.) (Hade underlättat om jag fått veta exakt hur jag skulle göra för att få manuset på rätt väg … men antar att det hade varit, eh ... fusk.)

Det här med motgångar, och ha tråkigt, är inte riktigt min grej. Jag tröttnar snabbt. Men den här gången vill jag inte svika mig själv. Detta manus. ska. bli. klart.
.

Det är semester nu

När vill semesterkänslan infinna sig? Tycker jag är upp i varv mest hela tiden. Inte har jag kommit igång med redigeringsvändan heller. Tror att det är prestationsångesten som hindrar mig … förutom att det varit kalas i dagarna många, de senaste dygnen.

Just do it. Eller?

I morse kändes det så svårt med skrivandet att jag övervägde att börja om. Men det ska jag inte. Den här ska bli klar, det har jag högtidligt lovat mig själv och min omvärld. Kanske lär jag mig något bra på vägen.
.

Total avsaknad av Nike

Just do it, är inte min slogan. Alls. Verkligen inte min. Tyvärr.

Gårdagens rensning och röjning i helveteshålan (arbetsrummet) resulterade i: lästa dagböcker, nostalgitrippar bland foton och andra minnessaker, en annons i köp-byt-sälj-grupp på FB (med noll respons som resultat) och en matta under köksbordet! Och en hylla i köket.

Jag är en mästare på att göra annat när jag ska göra något halvtråkigt. Möblera om med mattor och hyllor tycks vara helt rimligt just vid sådana här tillfällen.

Under tiden går tiden och det blir nada skrivet på mitt manus.

Och det är väl det som är problemet: jag skyller på att jag inte kan skriva i ett rotigt arbetsrum? (Rotigt är en stark underdrift.) (Rotigt kanske inte alls är en synonym till rörigt, men i mitt fall är det det.)

För att kunna skriva måste det vara ordning omkring mig har jag kommit på. (Vilket är konstigt eftersom jag och ordning inte går att ha i samma rum. Jag måste ha lite organiserat kaos omkring mig.)

Igår gav jag mig den på att röja klart i arbetsrummet för att komma igång med redigeringen, för blir jag inte klar med den kan jag inte påbörja nästa som ligger och pockar och lockar i mitt undermedvetna. Och som vill ut, snart!

Just do it, vore bra. Åtminstone lite grann.

Så. Köket blev väldigt mycket trevligare med en matta. Återstår att se hur länge jag tycker det. Snart behöver vi smidigare (snygga pinnstolar, som är greppvänliga) stolar som man orkar lyfta på matteländet.

Nähä, om det här lata stycket kunde göra något vettigt nu? Äta frukost kan vara en bra start. Sov till tio i tio idag, då jag blev väckt av dörrklockan! Herregud. Minns inte när jag sov så länge sist. Slöseri med tid, men skönt och välbehövligt.
.

Förändringens tid är här

För att jag ska kunna komma igång och redigera igen måste det till ett rejält röj i mitt arbetsrum. 

PS. Jag fick respons i morse. Det var över förväntan, eller så var min testläsare väldigt snäll mot mig. Så nu har jag lite (mycket) handfasta saker att jobba vidare på. Känns väldigt bra. 

Jag är fortfarande ganska säker på att det här inte kommer att bli ett antaget manus, men det kanske kan bli ett tillräckligt bra manus för att ges ut på egen hand och gillas av mamma, svärmor och en handfull vänner och bekanta. DS.

.

Det är inte utan att man blir lite nervös

Jag går i väntans tider. På respons. Feedback. På mitt manus.

För ett par veckor sen (minns inte när faktiskt) fick jag plötsligt djup skrivångest. Det var som om hela min skrivexistens höll på att dö. Men innan det allra sista andetaget skulle till att dras kippade jag efter ny luft. Jag tog mod till mig. Bad om hjälp. Hjälp med att läsa.

En gammal bekant hade redan för länge sedan skrivit till mig på Facebook att hon kunde hjälpa till att läsa om jag behövde. Nyfiken i en strut tänkte jag, då. Har i efterhand fått veta att hon läser mycket, är kräsen och själv skrivit en barnbok som ett förlag ratade - men ändå berömde! Frågade om hon ville. Det ville hon.

Sen har jag bett en ny bekantskap att läsa … Hon har erbjudit sig tidigare men jag har inte riktigt vågat släppa taget … (kontrollbehovet och rädslan, ni vet). Tänk om manuset blir dissat! Hjälp. Den här personen är dessutom väldigt duktig på att skriva.

Det tog emot att skicka. Men jag var tvungen. (Och jag ville också, förstås.) Jag kunde inte bara stå och stampa och vela - "ska jag börja på nytt eller ge denna ytterligare en chans". Jag vet att jag kan bättre, men det kanske behövs skrivas ett par manus till innan det blir tillräckligt bra. Snart får jag veta vad hon tycker. Det ska bli spännande. Det är skrämmande, men mest spännande. Är inte längre rädd för att bli dissad.

Att skriva är svårt. Men det ska det vara, har jag hört.
..

Va, ingen fotboll?

Betyder det att jag kan komma i säng i vettig tid ikväll? Kan behövas …

Idag har jag haft semester! Skulle egentligen jobbat sista dagen (före semestern) idag, men med 4 resp 3 barn och 4 pedagoger så behövdes inte jag. Jag kunde få jobba om jag ville (eftersom jag är lovad jobb) och visst, det var lockande att gå dit och få betalt för att bara slappa en hel dag, men jag kan inte med det. Det är ändå skattepengar. De kan användas till annat bra. Och semester är inte dumt!
.