fredag 4 juli 2014

Total avsaknad av Nike

Just do it, är inte min slogan. Alls. Verkligen inte min. Tyvärr.

Gårdagens rensning och röjning i helveteshålan (arbetsrummet) resulterade i: lästa dagböcker, nostalgitrippar bland foton och andra minnessaker, en annons i köp-byt-sälj-grupp på FB (med noll respons som resultat) och en matta under köksbordet! Och en hylla i köket.

Jag är en mästare på att göra annat när jag ska göra något halvtråkigt. Möblera om med mattor och hyllor tycks vara helt rimligt just vid sådana här tillfällen.

Under tiden går tiden och det blir nada skrivet på mitt manus.

Och det är väl det som är problemet: jag skyller på att jag inte kan skriva i ett rotigt arbetsrum? (Rotigt är en stark underdrift.) (Rotigt kanske inte alls är en synonym till rörigt, men i mitt fall är det det.)

För att kunna skriva måste det vara ordning omkring mig har jag kommit på. (Vilket är konstigt eftersom jag och ordning inte går att ha i samma rum. Jag måste ha lite organiserat kaos omkring mig.)

Igår gav jag mig den på att röja klart i arbetsrummet för att komma igång med redigeringen, för blir jag inte klar med den kan jag inte påbörja nästa som ligger och pockar och lockar i mitt undermedvetna. Och som vill ut, snart!

Just do it, vore bra. Åtminstone lite grann.

Så. Köket blev väldigt mycket trevligare med en matta. Återstår att se hur länge jag tycker det. Snart behöver vi smidigare (snygga pinnstolar, som är greppvänliga) stolar som man orkar lyfta på matteländet.

Nähä, om det här lata stycket kunde göra något vettigt nu? Äta frukost kan vara en bra start. Sov till tio i tio idag, då jag blev väckt av dörrklockan! Herregud. Minns inte när jag sov så länge sist. Slöseri med tid, men skönt och välbehövligt.
.

1 kommentar:

  1. Det där hade jag lika gärna kunnat skriva självt. Att försöka röja och rensa utan att fastna i gamla dagböcker, foton och brev är ju helt jävla omöjligt. Helt plötsligt har två timmar gått och man är dödstrött och orkar inte göra mer den dagen. Händer mig jämt.

    Jag har dock ett par Nike-skor, som jag köpte med förhoppningen om att jag skulle börja leva efter deras slogan. Har ju inte hjälpt ett dugg!

    SvaraRadera