Manus hit och dit

Fick en fråga gällande förra inlägget. Vilket manus det är som är antaget … Himla bra fråga faktiskt. Att det är glasklart för mig är inte så konstigt, men inte lika lätt att hänga med i svängarna för er andra. (Jag är inte alltid jättetydlig av mig när jag skriver heller.)

Manus 1 ligger hos förlag och jag väntar på kontrakt och detaljer för fortsättningen … (iiiiiiih så spännande!)

Manus 2 är klart i sitt första utkast, ett råmanus. Det är testläst/lektörsläst innan redigering. Redigeringen startar troligtvis på måndag. Ingen fortsättning på manus 1, men samma genre - feelgood, underhållningsroman, typ.

Manus 3 har blivit ca 1/3 långt, men ligger i träda just nu, pga vilar och ska snart redigera manus 2.


Tack för att du ställde frågan Emmelie!

Redigering manus 2

Snart ska jag sätta igång och redigera manus 2. (Det är manus 1 som blivit antaget.) Har inte haft lust, ork eller idéer alls den sista veckan. I morse kom några idéer till mig, på hur jag kan/bör inleda storyn.

Testläsaren hade några synpunkter och åsikter (på råmanuset) som jag tagit fasta på.

Efter helgen (minisemester i Stockholm med maken) ska jag ta nya tag med skrivandet.

Lugnt just nu

I fredags fick jag Beskedet. Förlaget vill ge ut mig. De tror på mitt manus och att det kan tillföra något fint till boklandskapet. Känns så himla bra!

När jag läste mailet stod jag på busshållplatsen och väntade på bussen, som precis kom. Jag började gråta och gick snörvlande ombord på bussen.

Den vackra höstdagen blev ännu mycket vackrare!

Än har jag inte fått några detaljer, så jag vet inte vad som ska hända härnäst, eller när boken ska tänkas komma ut … men det löser sig säkert. Är inte längre lika otålig och rastlös - det är såå skönt att inte längre behöva vänta på besked. Jag är världssämst på att vänta.


Tänk att jag ska få min bebis i en fysisk bok inom några månader! (Wow!)

Äntligen!

Äntligen är det min tur! Äntligen!
Förlaget vill ge ut mig, de gillar mitt manus. Äntligen!

Berättar mer när avtalet är skrivet.

Huvudvärk

Huvudvärk igen. Nästan varje dag. Ibland mer, ibland mindre. Jag blir tokig snart!

Misstänker att det kommer från nacken som är ganska stel just nu.

Inget är roligt just nu.

Så mycket måndag

Just idag funderar jag mycket över de val jag gjort i livet. Och jag våndas lite, självömkar.
(Men kommer hela tiden tillbaka till att jag inte vill ha det så mycket annorlunda. Så jag släpper det.)

Eftersom det är måndag och jag tydligen tycker om att plåga mig själv, upptäcker jag såklart att förstakapitlet i manus 2 är uselt. Eller ja, det behöver inte vara måndag för det och jag måste inte vara på ett destruktivt humör. Kapitel 1 ÄR menlöst och intetsägande. Det MÅSTE skrivas om. Så är det bara.


Äh. Jag behöver nog bara lite mer kaffe och kanske en till knäckebrödssmörgås.

Oh, the träningsvärk

Gick och tränade igår förmiddag. Trots dov huvudvärk. Men ingen förkylning som brutit ut och ingen feber.

Idag vaknade jag tidigt med lite känning i halsen … men det försvann efter att jag somnade om och sov till - hör och häpna - nio!

Träningsvärken är inte att leka med. Vader, baksida lår, rumpa - till och med en bit upp i ryggen. Otroligt härligt att ha tränat. Men jag kommer inte tycka detsamma i morgon. Undrar hur det ska gå på yogan, när jag knappt kommer kunna röra mig …

Idag ska jag läsa igenom manus 2 och sedan börja redigera. (Är inte särskilt sugen på det, men det måste göras. Och blir förhoppningsvis roligt när jag väl sätter igång.)

Börja redigera manus 2 kanske?

I april började jag skriva manus 2. I mitten av september satte jag punkt. Nu, en månad senare kan det vara lagom att börja redigera, tror jag.

Undrar vad som är bästa sättet (för mig) att göra det på? Läsa igenom hela först? Eller direkt börja med synpunkterna som testläsaren/lektören kom med?

Får fundera medan jag äter lite frukost.

En dag närmare besked ...

Jag vet att jag inte borde skriva så mycket om min väntan på besked. Får jag ett nej blir det så himla jobbigt! Fast samtidigt, säger de nej ger jag ut den själv - en bok ska det bli.

Men ändå. Jag vill gärna ge ut på förlag, ha det samarbetet med alla fördelar det innebär.

Men ändå. Det är inte hela världen om min första bok bara säljs till vänner och bekanta. Bok nr två kanske blir intressant för förlaget? Eller bok nr tre.


Apropå nr 3 så krympte den texten rätt rejält igår. Nästan tretusen ord. Känns lite surt. Men att ha alla orden kvar hade varit ännu surare. Kanske kan jag tänka på att inte skriva helt planlöst i fortsättningen? Utan ta lite pauser och tänka till.

En kopp kaffe till, sen kör jag igen. Ska fortsätta strukturera texten innan jag fortsätter skriva. Måste ha ordning på kapitlen.

Den bra känslan håller i sig idag också

Igår kom jag på hur jag ska gå vidare med texten. Den spårade ju ur rätt rejält i torsdags eller fredags och därefter kändes allt bara … skit.

Igår, efter ett par dagar utan skrivande och en liten promenad i friska höstluften kom jag på hur jag ska lösa det!

Idag ska jag backa tillbaka, ta bort, skriva om och sedan gå vidare.

Och framför allt: jag ska sätta ugnsklockan på tjugo minuter. Längre än så ska jag inte skriva i ett sträck. (Och den klockans pipande orkar jag inte stå ut med, utan tvingas resa mig från stolen för att stänga av.) Kroppen mår mkt bättre av att ta pauser där jag rör på armar, axlar och skuldror.

Skrivtrögt

Idag är ingen bra dag. Jag tvivlar på alla mina manus just nu. Och saknar lust och inspiration.

Det får vara en sådan dag, tänker jag. Förhoppningsvis känns det bra på måndag igen när jag ska återuppta skrivandet. Kan hoppas att hjärnan arbetat fram en bra lösning på problemet tills dess.

Utseendefixeringen

Det blir allt vanligare med sk vanliga modeller. Så som folk ser ut, typ. Utan photoshop. Det är bra. Jättebra! Men jag efterlyser ändå modeller som är ännu mer "vanliga" än de som syns på bild.

Såg ett inlägg på Facebook nu på morgonen som visade kvinnor med lite mer normala kroppar än vanliga modeller. Icke fotoshoppade ansikten och kroppar. Skönt! Jag älskar sådant. Fram med mer naturliga utseenden.

Gladast blev jag över att en smal person fick vara med på bilden! Men bara en. De andra var kurviga, med stora bröst. (Såklart! Finns det inte storvuxna kvinnor med små bröst? Eller räknas inte de?) Alla ser väldigt självsäkra ut på bilden, nästan överlägsna …

Var är alla kvinnor som ser glada, vänliga och snälla ut? Måste en modell se ut som att hon tycker att hon äger världen, eller är bättre än de flesta andra?

Självförtroende och självsäkerhet är bra, men viktigare än det är självkänslan. För det är den som drabbar omgivningen.

Det finns borden och måsten ...

Idag känner jag att jag bara MÅSTE röja lite i arbetsrummet. Kanske borde jag tagit en före-bild … men helt ärligt, jag vill inte sprida bilden av mig som så slarvig (som jag faktiskt väldigt ofta är). Jag vill gärna ge sken av att vara ordentlig, ha ordning och koll. Fast koll har jag oftast rätt bra, trots oordningen.

Men nu när jag röjt en del kan jag faktiskt ta en före-bild, så att jag har något att jämföra med. (Jag har inte tagit en riktig före-bild, ens för att ha sparad för min egen skull - SÅ himla illa var det!)

Vänta vänta vänta!

Igår skrev jag 3465 ord. Totalt mäter nu manus 3 35400 ord. Det går alltså framåt!

I förrgår dippade jag lite och tänkte att det skenat iväg åt fel håll … häromdagen skrev jag 6000 ord. (Alldeles för mycket.) Och kände att jag liksom svävade ut lite för mycket … Dock har jag inte gjort misstaget att läsa igenom texten, för då hamnar jag i ett redigeringsläge som oftast slutar i att jag pillar sönder texten.

Nej, redigering väntar jag numera med tills det är dags för redigering.

Egentligen är det bara bra att jag får vänta på respons på manus 2. Helst skulle jag vilja få den när manus 3 är färdigt. (Nu skriker mitt inre jag på mig - vill inte alls vänta längre!)

Och besked gällande manus 1 kunde också få vänta, för jag misstänker att de har en del åsikter och förslag på förändringar i texten. En del jobb att göra där också.


Såååå, att vänta är egentligen bara bra för mitt manus 3-skrivande.

Ny dag, nya tag, och ytterligare väntan ...

Skulle fått respons igår på manus 2. Sent på kvällen fick jag besked "sjuk … återkommer i veckan" …
Stön.

Visst, man kan inte hjälpa att man blir sjuk, men ändå. Man kan inte hjälpa att man blir besviken heller.


Varken igår eller förrgår skrev jag ett enda ord. Ska återuppta skrivandet idag. Och försöka strunta i att det jag skrev senaste inte blev bra … får ta det vid redigeringen, inte nu.

Istället ska jag fortsätta med två andra karaktärer, och med en fest som snart ska hållas (och ev urarta).

Jag är nära nu!

Egentligen vill jag inte avslöja det här redan nu, jag vill vänta tills allt är klart, men det är så stort, det är så spännande och det är så himla roligt!

Risken finns att det inte blir något, men det här blogginlägget har ingen påverkan på beslutet. Det blir som det blir.

Inom max en vecka (hoppas jag) får jag besked om utgivning! Antingen blir det ett 'Nej tack' och då ger jag ut den själv. Eller så blir det ett 'Ja tack' och då börjar mitt nya liv! (Typ.)

Blir det ett ja kommer det innebära massor av jobb. Blir det ett nej trycker jag boken själv, skickar ut några inlägg på Facebook och håvar in några beställningar från släkt och vänner och bekanta.


Oavsett vilket är det fantastiskt spännande just nu. Jag går mest omkring och kippar efter luft och försöker stå ut med den obeskrivliga väääääntan.