Lugnt just nu

I fredags fick jag Beskedet. Förlaget vill ge ut mig. De tror på mitt manus och att det kan tillföra något fint till boklandskapet. Känns så himla bra!

När jag läste mailet stod jag på busshållplatsen och väntade på bussen, som precis kom. Jag började gråta och gick snörvlande ombord på bussen.

Den vackra höstdagen blev ännu mycket vackrare!

Än har jag inte fått några detaljer, så jag vet inte vad som ska hända härnäst, eller när boken ska tänkas komma ut … men det löser sig säkert. Är inte längre lika otålig och rastlös - det är såå skönt att inte längre behöva vänta på besked. Jag är världssämst på att vänta.


Tänk att jag ska få min bebis i en fysisk bok inom några månader! (Wow!)