Det börjar som en diffus oroskänsla några dagar innan avfärd. Blir stressad. Är det lång resa kan känslan komma ett par veckor i förväg.
Ett par dagar före, eller främst dagen innan, intensifieras känslan och jag blir nästan handlingsförlamad. Samma morgon som jag ska åka iväg vaknar jag och känner väldigt starkt: Jag vill inte åka.
Jag vill verkligen inte åka. Det spelar ingen roll att jag vet att det kommer bli jättekul när jag väl är iväg. Jag vill inte åka.
Det är ingen skillnad den här gången. Tvärtom är det nästan lite värre eftersom jag ska utsätta mig själv för något obekvämt - att prata inför folk! Samtidigt ska det bli jättekul och spännande! Jag har upptäckt att det är ganska roligt att prata inför folk, hur läskigt och nervöst det än är.
Jag försöker intala mig att det kommer att bli en bra dag och en bra kväll. Jättebra och jättekul! Jag vet det, är helt hundra på det. Jag kommer vara bland vänner! Och ändå ... vill bara sätta på mig myskläder och sätta mig i sängen och skriva. Eller läsa. Eller sova. Och sedan ägna mig åt att röja tvättstugan, sortera kläder och skura badrum. Samma känsla varje gång jag ska resa.
När går det över? Växer man ifrån sådant? Jag kanske reser för sällan ...?
Ett par dagar före, eller främst dagen innan, intensifieras känslan och jag blir nästan handlingsförlamad. Samma morgon som jag ska åka iväg vaknar jag och känner väldigt starkt: Jag vill inte åka.
Jag vill verkligen inte åka. Det spelar ingen roll att jag vet att det kommer bli jättekul när jag väl är iväg. Jag vill inte åka.
Det är ingen skillnad den här gången. Tvärtom är det nästan lite värre eftersom jag ska utsätta mig själv för något obekvämt - att prata inför folk! Samtidigt ska det bli jättekul och spännande! Jag har upptäckt att det är ganska roligt att prata inför folk, hur läskigt och nervöst det än är.
Jag försöker intala mig att det kommer att bli en bra dag och en bra kväll. Jättebra och jättekul! Jag vet det, är helt hundra på det. Jag kommer vara bland vänner! Och ändå ... vill bara sätta på mig myskläder och sätta mig i sängen och skriva. Eller läsa. Eller sova. Och sedan ägna mig åt att röja tvättstugan, sortera kläder och skura badrum. Samma känsla varje gång jag ska resa.
När går det över? Växer man ifrån sådant? Jag kanske reser för sällan ...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar