torsdag 23 november 2017

Och nu ledig


Idag fyller min man 50 och jag har tagit ledigt från jobbet idag och i morgon för att fira honom och för att förbereda inför lördagen när vi ska ha mingel här hemma.

Just nu är han och spelar innebandy och jag får lite egentid i ett tyst hus. Underbart! (Jag saknar att ha lediga dagar hemma när huset är tomt och tyst.)

Snön är borta och det är fulare igen. Min förkylning är också på väg att försvinna och det är himla skönt. Jag hoppas kunna träna snart!

onsdag 22 november 2017

När livet äntligen återvänder

Förkylningen verkar äntligen ge med sig! Hostan känns lite mer hanterbar och jag behöver inte snyta mig precis hela tiden. (Herregud vilken kapacitet näsan besitter! Synd bara att det inte var guld eller pengar man kunde snyta ut ...)

Pulsen är fortsatt hög, huvudet värker och jag hostar och snorar som sagt, men det är hopp om livet igen och det känns underbart.

Synd bara att jag ligger efter med både tvätt och städ här hemma, inför lördagens stora 50-årsmingel. Men det får lösa sig. I värsta fall är huset stökigt. Fast det är väl ingen som bryr sig, egentligen?

Än så länge är det makalöst vackert ute. Det har kommit mer snö under morgontimmarna. Dessvärre håller det på att bli varmare ute och snart kommer det töa bort. Jag vill inte det - jag älskar det här vita vinterlandskapet! Det är nog det vackraste som finns.

måndag 20 november 2017

Godmorgon!


Long time no see. Som vanligt.

Vad har hänt sedan sist? När skrev jag något sist? 

Jag jobbar, tvättar, lagar mat och sover. Om och om igen. Och ibland när jag har lite tid och ork över på samma gång skriver jag. 

Romanskrivandet går bra. Över förväntan faktiskt! Det känns kul att skriva och de tre personer som fått läsa manuset har faktiskt varit förvånansvärt positiva. Jag är så förvånad! Och glad! Överväldigad!

En av personerna är lektör och skriver själv, så det känns fantastiskt! De två andra är dels en kompis som läser mycket, dels min man som inte läser feelgood-romaner. Kompisen tycker att det är jättejättebra och min man vill läsa mer, och det ser jag som ett gott betyg. (Jag vet, smaksak, vara snäll och allt det där ... MEN ÄNDÅ!!!) Jag behöver berömmet just nu, för att orka skriva vidare.