Förkylningen verkar äntligen ge med sig! Hostan känns lite mer hanterbar och jag behöver inte snyta mig precis hela tiden. (Herregud vilken kapacitet näsan besitter! Synd bara att det inte var guld eller pengar man kunde snyta ut ...)
Pulsen är fortsatt hög, huvudet värker och jag hostar och snorar som sagt, men det är hopp om livet igen och det känns underbart.
Synd bara att jag ligger efter med både tvätt och städ här hemma, inför lördagens stora 50-årsmingel. Men det får lösa sig. I värsta fall är huset stökigt. Fast det är väl ingen som bryr sig, egentligen?
Än så länge är det makalöst vackert ute. Det har kommit mer snö under morgontimmarna. Dessvärre håller det på att bli varmare ute och snart kommer det töa bort. Jag vill inte det - jag älskar det här vita vinterlandskapet! Det är nog det vackraste som finns.
Pulsen är fortsatt hög, huvudet värker och jag hostar och snorar som sagt, men det är hopp om livet igen och det känns underbart.
Synd bara att jag ligger efter med både tvätt och städ här hemma, inför lördagens stora 50-årsmingel. Men det får lösa sig. I värsta fall är huset stökigt. Fast det är väl ingen som bryr sig, egentligen?
Än så länge är det makalöst vackert ute. Det har kommit mer snö under morgontimmarna. Dessvärre håller det på att bli varmare ute och snart kommer det töa bort. Jag vill inte det - jag älskar det här vita vinterlandskapet! Det är nog det vackraste som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar