Hej bloggen!
Jösses vad usel jag har blivit på att blogga. Har jag vuxit ifrån det? Vill jag fortsätta? Är det min grej?
För några år sedan (ganska många år sedan) var bloggen mitt allt. Tankar, känslor och upplevelser skulle delas och allt jag gjorde (nästan) resulterade i ett blogginlägg. Inget var för ointressant för att inte delas med resten av bloggvärlden.
Jag har fortfarande behov av att skriva av mig, som jag hade då om än inte i samma stora omfattning, men jag inte samma stora behov av att bli läst och bekräftad. När barnen var små och jag ofta var ensam med dem, samtidigt som jag hade ett hushåll att ta hand om och ett jobb att sköta. Då var bloggen min stora och livsviktiga ventil. Och alla läsare jag hade - vad kul vi hade ihop! Jag kan sakna det ibland. Samtidigt växte barnen upp och blev känsligare för att "hängas ut" - och jag förstår dem. När jag inte längre kunde raljera över småbarnslivet fanns inte mycket kvar att blogga om ...
Nu är barnen på väg in i vuxenlivet, de är hjälpsamma och självständiga och jag har mer tid för mig själv. Vad finns då att blogga om? Trädgården? (Se min trädgårdsblogg!) Hormoner? (Usch, elände.) Jobb? (Tystnadsplikt.)
Vi får se. Kanske ger jag bloggen en ny chans, kanske faller den i glömska. Var sak har sin tid och det var roligt så länge det varade. Men man vet aldrig. Infall kan komma.
