(Hoppfull) rapport från sjukstugan

Inatt sov jag i eget rum, för att maken skulle slippa sova intill en äcklig bakteriehärd och för att bakteriehärden själv skulle få sova i tystnad. Sömnen blev betydligt bättre än natten innan. Tack och lov.

Idag känner jag mig pyttelite piggare än igår, men är fortfarande dödstrött, genomförkyld och jätteirriterad över att ha blivit dålig.

Jag hatar att inte ha ork till saker jag vill och behöver göra. Hatar! Har noll tålamod när det gäller förkylningar och allehanda värk. Noll. Och det bästa man kan göra när man är förkyld är att vila. Jag har varken lust eller tid att vila mer. Jag har ett manus att skriva och ett annat att redigera. Låt mig bli frisk! Nu!

 

Ännu mer förkylningsgnäll

Det var INTE så här jag skulle vakna upp på min semester / mitt påsklov. Inte. 

Jag ville vara frisk, hyfsat pigg (så gott det går i det här jäkla hormonkaoset) och ha ork att fixa med växter, ta promenader, komma igång med styrketräng efter mina "skador" ... och inte minst skriva!!

Jag vet att det kunde varit oändligt mycket värre. En förkylning går över (även om det inte känns så just nu) och snart är den glömd. Men innan den går över är det nästan outhärdligt. Huvudvärk, rinnande näsa, kliande svalg, svidande hals och en enorm trötthetskänsla som genomsyrar hela kroppen, själen och nästan hela universum.

 

Förkylningen är ett faktum

Jag hoppades att det var högst tillfälligt, men det var det inte. Halsontet är lite värre idag och jag snyter mig och snyter mig och snyter mig. Dessutom har jag rejält lock för ena örat.

Tur i oturen otur i oturen, snarare så har jag påsklov ... Kanske lika bra att det drabbar mig när jag ändå inte skulle tjänat några pengar. 

Kunde varit betydligt mycket värre också, man får vara glad så länge det inte är det. Kan ju vakna med feber i morgon och ännu ondare hals - hoppas inte.

Väldigt onödigt

Inatt vaknade jag och låg vaken länge ... Ena dottern hostade och jag fick gå upp och säga till henne att ta hostmedicin. Kände att det gjorde ont i ena sidan av halsen, men hoppades att det skulle vara borta när jag väl somnade om och sedan vaknade.

Det var inte borta. Tvärtom. Nu i sällskap av huvudvärk och frysningar.

Inte alls vad jag vill ha eller behöver just nu. Inte alls.

Nygammalt manus

Började läsa manus jag skrev i fjol, medan nuvarande manus vilade. Blev överraskad över hur bra jag tyckte att det var. 

Fortsättning följer.

 

Vila

Jag ska låta manuset vila någon vecka innan jag läser igenom det igen för att se vad som behöver utökas, förklaras eller strykas/ändras.

Motvilligt.

Vill bara vara klar, men vill också känna att jag gjort precis allt jag kunnat, och det känner jag inte just nu. Jag kan göra lite till.

Medan manuset vilar ska jag ta mig an nästa manus. Det blir ett som jag påbörjade när nuvarande manus vilade förra gången.

Kanske passar jag på att läsa lite också. Och skolar om tomater och paprikor. Och börjar härda mina änglatrumpeter ...

Älskar årstiden vi har nu!

 

Två surdegar kvar

Det återstår en eller kanske två saker att åtgärda innan jag sätter punkt och bestämmer att manuset är färdigt. Så färdigt som jag kan göra det utan hjälp. 

Det ena är en scen som ska berättas istället för att gestaltas. Det andra är ett kapitel som kanske behöver förlängas. Det kan hända att jag inte förlänger ... eller avvaktar. En redaktör ska väl ha lite saker att tycka till om också? Eller? Såklart.

 

Uppdaterat: 

Blev inte helt nöjd ... kände starkt att det fanns saker som behövde läggas till ... och jag hittade dessutom ett dokument med saker som jag klippt ur, som var fullt användbara.

Så, en vända till alltså. Men den blir inte ikväll. Kanske (förhoppningsvis) imorgon. Men först sova.