Välvald löpsedel

Känns inte särskilt lockande idag.

Och en bagel

Mums en onsdag!

Gottgottigottgott!

Jag har shoppat till barnen, inför lägret, och slank in på Espresso
House. En liten latte...

Höger vänster - spela roll!

Idag får vi markiserna! En kille från Schenker ringde för att få
vägbeskrivning. Vår gata har bara funnits i två år, drygt. Och det
har inte Hitta.se blivit varse. Men Eniro har. Eller om det var Hitta
som hade och Eniro inte.

Men gatan finns och vårt hus är med. Google maps!

Hur som, han ringde en gång till Schenkerkillen. Och hade kört fel.

Jag kollade var han var. Inte långt borta, men han hade kört fel. Jag
hade visst råkat säga vänster i stället för höger. Eller om det
var tvärtom!?

För att jag kan!

Min väg hem...

Och gör det rätt!

Nu då? Hoppas...

Och det var inte ett dugg svårt - när det väl fungerar!

Bild

M o b i l b l o g g a r !!! Minsann!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Ä N T L I G E N !!!!

Tack Pillargontanten för din förklaring. Dock hade jag lyckats få iväg ett mail på egen hand innan jag läste din kommentar. Känner mig lite lite duktig faktiskt.

Inser nu att det var min förra mobil som inte fixade det där med mobilbloggning. Och så jag i kombination med stenåldern då. Eller jag i kombination med it-åldern för den delen. Teknik och jag är inte BFF. (om förkortningen står för best friends forever vill säga)

Testar bild

Om detta funkar...

Idag barn...

Fredag! *klapp klapp klapp*
Fredag! *klapp klapp klapp*

Om tjat och skäll

Jag tycker hela min situation har blivit bättre (hoppsan!?!); jag behöver inte längre skälla mig hes på barnen. Visst, någon gång ibland tappar jag allt vad fattning heter och skriker så rutorna skallrar, helst om jag själv är svintrött eller ur balans, och barnen bråkar såklart, men oftast räcker det med tjat och vanlig arghet. Och det är just det här med tjatet som jag tycker är så jobbigt.

Är jag en extra petig mamma tro, eller har alla andra mammor det likadant? Tjata om att plocka undan tallrik och bestick efter maten; tjat om att ta ner smutsig tvätt och vränga sockarna rätt; tjat om att komma ner och hämta upp högar med ren och vikt tvätt; tjat om att komma och hjälpa till att duka när det är mat (eller tjat om att komma till bords över huvud taget); tjat om att ta på pyjamas ochsåvidareochsåvidare.

På det hela taget tycker jag att hela situationen med barnen har blivit mycket bättre. Kanske för att de klarar sig mer själva nu än tidigare.

Fast hade jag inte behövt tjata hade det kanske varit något fel? Det ligger väl lite i barnens natur att trotsa lite..?

Jag tror att jag hade en helt annan känsla, och en mening med det här inlägget när jag började skriva, men det har gått över. Bra. Att skriva är verkligen terapi! Nu ska jag ta itu med något, som jag glömt helt vad det var...

Äntligen!

Arbetsdagen har släpat sig fram i snigelfart idag. Kändes som den
aldrig skulle ta slut. Men det gjorde den!

Måtte morgondagen bli bättre och roligare..!

Snart ska jag ladda upp veckans sista uppgift, som jag haft väldigt
lite tid till (pga vernissagen) och sen ska jag promenera ner och
titta när sonen spelar match.

Ikväll blir det tidigt i säng för min del. Det måste det bli!

Now I'm running out of bloggstuff.

I'll be back.

Men, men... näe

Hela jag fylls av ett massivt motstånd mot att åka och jobba på
kontor i morgon.

Snälla, låt mig få åka ut till Hönö och stå där bland mina
tavlor. Med ett glad bubbel i handen.

Eller låt mig få sitta hemma och skriva ohämmat många blogginlägg!

Eller låt mig få skriva krönikor, kåserier, meningslösa insändare
eller debattartiklar till ledarsidorna!

Ok. Det där sista kan vi stryka, men allt det andra: Snälla, låt mig!

Vernissage avklarad!

Åh, vilken bra dag!

Återkommer och uppdaterar inläget när jag kommer hem, men åh
alltså, vad roligt det har varit!

Jag kände mig utvilad när klockan ringde och jag skuttade in i duschen; på med kläder och fixa håret hjälpligt, frukost, kaffe, packa ner det sista (den kylda drycken!) och så iväg till Hönö. I en mer laglydig hastighet än kvällen innan.

Vid tjugo över tio var vi på plats och fixade i ordning tilltugg och glas och när klockan var tolv kom de första besökarna. Det var en salig blandning av kompisar och bekanta och även en hel del ortsbefolkning. Tre tavlor blev sålda under dagen. I skrivande stund (måndag) vet jag inte om det är några fler som blivit sålda, det återstår att se på fredag.

Jag fick en massa fina blommor och buketter och massor av beröm!

Himla roligt att träffa bloggvännen Annika igen! Hon har skrivit ett inlägg, med bilder, från min vernissage, spana gärna in hennes inlägg här!

Goood moooorgooon!

Jag har sovit som en stock i natt! Åtta timmars sömn, helt utan
stressdrömmar. Otroligt skönt.

Idag känns allt bara bra! Lite pirrigt förväntansfull är jag, men
det hör väl till när man har sin allra första vernissage!